Med anledning av den pågående pajkastningen i ämnet ”Spex och jämlikhet” kan man
inte annat än att förundras över den totala avsaknaden av en verklig förståelse
inför innebörden av ordet jämlikhet.
Skall man slänga sig högst upp på barrikaderna bör väl den egna bakgården rensas
upp först.
Givetvis känns det mer än en liten aning förlegat att det i dagens
samhälle förekommer föreningar, sällskap och organisationer där man utesluter
eventuella nya medlemmar enbart på premisser som härrör till personens
könstillhörighet.
Skall AF med flera verka för utökad jämlikhet i den studiesociala världen bör de
först och främst rensa i de egna leden.
Känns detta igen i ”Boelspexarna är spexarna med bara tjejer på scen”?
Om det nu är så farligt, förnedrande och diskriminerande med enbart män på scen,
borde inte AF stödja det motsatta?
Anna Alsmark skriver ”Påståendet att enbart män på scenen är en egen
”konstform” är en djupt anti-intellektuell argumentation som – tyvärr måste man
säga det – kännetecknar all diskriminering och rasism”. Jag ställer mig inte det
minsta frågande till detta, men jag skulle vilja veta på vilket vis samma
agerande utifrån kvinnliga föreningar bidrar till ökad jämlikhet och varför
brännpunkten alltid läggs på manliga föreningar?
Det kanske är en ren utopi, men nog borde den mest ypperliga och
gynnsamma formen av spex vara ett där kvinna och man samarbetar på lika villkor.
Jämlikhet kan aldrig uppstå genom att den tidigare nedvärderade parten börjar
agera på exakt samma vis som den dominerande har gjort i det förflutna (läses:
till stor del även gör i dag).
Äkta jämlikhet kan inte uppnås genom segregering, kvotering och alla andra
snedvridna så kallade feministiska tankegångar.
Jämlikhet föds ur insikten att en människa har samma värde oavsett kön och detta
är inget som kan bankas in med böcker eller lagar, utan snarare något som bör
upplevas i det verkliga livet. Först när kvinnor och män arbetar sida vid sida
inser båda parterna att de förutfattade meningar som tidigare skapat schismen
mellan dem egentligen inte finns.
Om varje Boelspexare tar sig en Toddy kanske det går att få fason på ”pojkarnas”
tankegångar kring kvinnor samtidigt som Lunds spexscen fylls av en mer jämlik
skådespelarinsats.
Kvinnor kan och män kan de också – samarbete över kön, gränser och
nationaliteter är vad världen behöver!
Mattias Kindstrand
