Lundaspexarna: Peter den Store. Akademiska Föreningens stora sal
Peter den Store är ett spex för spexälskaren att älska och för spexhataren att
hata. Med hjälp av en hop ovanligt märkliga rim och snustorra ordvitsar, som får
åhöraren att skruva på sig av antingen genans eller förtjusning, lever spexet
upp till föreställningen om den spexikosa traditionens urform. Redan i
inledningen står det klart att KGB står för Kommunistiska Glassbolaget, men att
en reform skulle kunna leda till Hemglassnost.
Medan Tsar Peter sitter fången i den Azovska fästningen i Turkiet planerar Furst
Mensjikov att ta makten. Han stöder energiskt Peters otroligt korkade bror Ivan
i hans försök att regera i broderns frånvaro. Detta i förvissning att det
otvivelaktigt kommer att leda till revolt och därefter är det fritt fram för
Mensjikov själv att gifta sig med Peters hustru Katarina och bli tsar.
Mycket mer komplicerad än så blir aldrig intrigen, men det gör inte så mycket.
Peter den Store är en av Lundaspexarnas pärlor och bristen på Shakespeareska
förvecklingar vägs ganska väl upp av den musikaliska repertoaren – få spex har
så många så bra sånger. En riktig höjdpunkt är kvartetten som framförs av Peters
medfångar i fästningen, fyra karoliner som har en aningen kluven inställning
till fosterlandet.
Tsar Peter är en ovanligt hjältelik figur för att finnas i ett spex. När den
inkompetente Ivan hunnit rimma ”palatset” på ”raff-set” och Mensjikov planerat
ett komplicerat tsarmord är det ingen som förvånas när en frisläppt Peter kliver
in, ställer allt till rätta och deporterar Mensjikov till Hjärup.
