Toivo Henningsson
har vunnit Teknik-SM två gånger. Lundagård gör
hembesök hos teknologstudenten, mattesnillet och robotbyggaren
som anser att LTH inte tar tillvara på studenternas
kreativitet. <
Toivo tar emot oss i
ett hastigt städat rum med trasiga persienner. På väggarna
sitter häftmassa från ett pappkonstverk som trillat ner, i
alla fall delar av det. Skrivbordet döljer sig under
datorprylar, böcker och sladdar. Mina ögon fastnar på
en kvadratisk formad modell i mekanik.
– Jag har haft
funderingar på att bygga en robot. Med en motor ska den här
saken kunna röra sig i olika riktningar, berättar Toivo.
Till vilken nytta,
undrar jag något krasst.
– Det handlar inte
om nytta. Det är bara kul, säger han.
Toivo Henningsson
läser teknisk fysik på LTH. Han bor i ett korridorsrum på
Michael Hansen, ett stipendieboende som kräver höga betyg
från gymnasiet. Två år i rad har Toivo vunnit
Teknik-SM, en lagsport för landets alla ingenjörsstudenter
där såväl teoretiska som praktiska kunskaper testas.
– Jag och mina två
lagkamrater vann en resa till USA båda åren. Vi fick se
New York, Washington, San Fransisco, Los Angeles och Seattle. Det var
mycket spännande och det roligaste var att besöka företaget
Boeing, säger Toivo.
Civilingenjörer
har haft det kärvt på arbetsmarknaden den senaste tiden.
Nu vänder vindarna och snart förväntas företagen
åter skrika efter sådana som Toivo. Men det går
knappast att föreställa sig Toivos yrkesbana på
vinstdrivande företag. Han är dessutom rädd för
mobiltelefoner.
– Jag vill nog
hellre forska. På ett företag måste man producera
resultat snabbt. Jag gillar mer att gräva på djupet i ett
problem och komma på något ordentligt.
Med sitt yviga hår,
bockskägg och disträa uppsyn passar Toivo perfekt in på
schablonbilden av vetenskapsmannen. Han värjer sig inte heller
för epitetet tekniknörd. Någon skvallrar om att Toivo
brukar ses i köket kalkylerandes på matematiska formler
för olika projekt och idéer.
– Jag har alltid
känt mig lite annorlunda. Men det är mindre påtagligt
i studentlivet där acceptansen är större, menar Toivo
som alltid har anteckningsblocket nära till hands.
Studievägen på
lth har inte varit helt spikrak. En mardröm om
differentialkalkyler bidrog till en tillfällig brytning med
matematiken. Miniräknaren byttes ut mot kursböcker i
humaniora. Under två terminer läste Toivo idé- och
lärdomshistoria och lingvistik.
– Det var mycket
givande men jag kunde inte hålla mig borta från LTH under
det året. Jag tog därför 30 poäng i teknisk
fysik parallellt med mina humanistiska studier, berättar Toivo.
Andra intressen är
att teckna, fjällvandra och sätta ihop gyckelvisor till
LTH-sittningar. Men matematik, programmering och teknik verkar ändå
stå högst i kurs. För utbildningen på LTH har
långt ifrån tillfredställt Toivos experimentlusta.
Studenterna får hålla till godo med de teoretiska
verktygen och utrymmet för galna idéer och experiment är
begränsat.
– Jag tycker det
är synd att man spenderar så många år på
att lära sig teori och inte riktigt får se att det går
att använda den till någonting, menar Toivo och tillägger
att det oftast är studenterna själva som tar initiativ till
de kreativa momenten.
Efter intervjun
visar Toivo oss runt i rummet. I datorn har han tillverkat ett
program som visar 3D-landskaps geologiska förändringar
under erosion. Han presenterar en abstrakt oljemålning från
gymnasietiden som gestaltar en kraft som vill göra sig fri.
Eller varför inte en avvikande gymnasist som vill bryta sig loss
från skoltidens snäva rum, tänker jag.
Toivos flickvän
tittar förbi för att låna en miniräknare, den
har han byggt om till en minisynt.
– Somliga påstår
att jag är ett mattesnille, men jag har stött på
många människor som är värre.
