Handelsresande pessimist

- in Kultur & Nöje
@Lundagård

Han är författaren som använder sin stjärnstatus i

politiska syften.

I början av oktober talade nobelpristagaren José

Saramago om demokrati på en studentafton i AF-borgen.

Lundagård fick en pratstund.

Som uttalad kommunist, ateist,

globaliseringsmotståndare och

anti-amerikan har portugisen Saramago

använt sin berömmelse

som få andra litteraturpristagare.

Han har strött sin visdom över

platser som World Social Forum,

den israeliska muren och nu senast,

AF:s Studentafton.

Vid 83 års ålder är José Saramago

fortfarande mitt i sin politiska

gärning.

När Lundagård träffar honom

på Grand Hotel är han som de

flesta kända personer lite mindre

man väntat sig. Han talar långsamt

och ger ett reserverat intryck.

EN DEL SÄGER att författare ska låta

sina böcker tala för sig själva, och

inte ge sig in på den öppna politiska

arenan. Hur ser du på det?

– Jag håller inte alls med. En

författare är en medborgare. Om

han inte vill vara medborgare,

tror jag att det fattas honom eller

henne någonting. Sedan finns det

ju författare som stänger världen

ute och säger: ”jag har ingenting

med världen att göra, jag ägnar

mig åt mitt litterära verk”. Men

det förstår jag mig inte på.

HANS SENASTE BOK Ensaio Sobre a

Lucidez (Essä

om klarsynthet)

handlar

om ett fiktivt

västerländskt

land där två

i princip likadana

partier turas om att sitta

vid makten och där ingenting

egentligen förändras, demokratin

är satt ur spel. Saramago blandar

mer än gärna det realistiska och

fantastiska, lite som en politisk

Jules Verne för 2000-talet. I protest mot systemet röstar nästan

hela befolkningen blankt och den

styrande plutokratin ger sig i kast

med att hitta syndabockar.

– Om vi endast har en politisk

demokrati

och inte en

ekonomisk

och kulturell

är det

en stympad

demokrati.

Använt på detta sätt saknar ordet

ordet mening, säger han.

Saramagos samhällsanalys och

syn på framtiden ter sig i bland

väl mörk. Men, hävdar han, den

är egentligen inte hälften så mörk

som den optimisterna erbjuder.

– Pessimisterna för världen vidare.

Optimisterna ser inga skäl

att förändra världen, pessimisterna

ser alla skäl. Så fortsätt vara pessimist

och ner med optimismen!