Tidsresan i mitt element

- in Krönikor
@Lundagård

Jag flyttade in i min senaste bostad för ett och halvt år sedan. Trots att jag bott på studentkorridor ett bra tag, blev det korridor igen.

Det hände någon gång att kompisar som övernattat på soffan klagade över snuva, att det var något med rummet. Jag kunde hålla med och började söka efter källan. Noggranna städningar från golv till tak hjälpte inte och motvilligt insåg jag att bara en sak återstod… elementet.

Denna tingest verkar ligga bortom de flestas rumsuppfattning, bakom gardinens skydd. Kanske tycker studenter att det vore på tok för ”ambitiöst” att städa elementet på sitt korridorrum. Så hade de tidigare hyresgästerna av mitt rum resonerat. I minst fjorton, ja kanske till och med 20 år. När jag tog den rektangulära metalliska tjuren vid hornen startade en riktig tidsresa.

Första anhalten på resan var 1990-talets slut, i form av ett häfte till Bob Hunds skiva ”Jag rear ut min själ – Allt ska bort” från 1998. Detta fynd tyder på att musiksmaken inte varierat så kraftigt mellan hyresgästerna, nu har jag två texthäften, behövande av ett kan höra av sig.

Trots att jag vet att huset jag bor i stått där sedan minst 60-talet blev städningen som att ramla ner i det förgångnas värld. ”African Evening”, Folkets Hus, Lund 1994-04-29. Flygbladet är nött av tiden och ett beige kladd, som mycket väl kan vara kaffe, breder ut sig från Madagaskar upp via Afrikas horn in till kontinentens mitt. Länderna söderut är obefläckade, trots att de inte var det i verkligheten vid tidpunkten; folkmordet i Rwanda hade just börjat.

Men nyheten om tragedin hade nog inte nått arrangörerna, de utlovar mat och ”afrikan mucic[sic]: reggae, hiphop, funk etc”.

En smutsig femkrona årgång 1988 ramlar också ut. Det måste ha varit mycket pengar på den tiden, men jag var sällan i shoppingtagen som fyraåring så värdejämförelsen lämnas till bättre insatt. Jag var genom Kyrkans barntimmar upptagen med sånger om Jesus och om ”Davids Hus” (jösses vad jag avskydde den) medan det ännu rådde ett kallt krig och USA valde sin första president med efternamnet Bush.

För att vara uppriktig så är elementstädning, likt annan arkeologi, en ganska dammig sysselsättning, och riktiga allergiker bör ta notis. Men när mina ögon nu öppnats ser jag framför mig ett nästan oändligt antal orörda varmvattenelement. Och bland dem säkert ännu mer spännande vilande historiska hemligheter.

David Gustafsson