Dagens unga har ersatt fyllestök med biohacking och goda sömnvanor. Lundagårds politiska krönikör Josefina Bengtsson funderar över en generation som slutat festa – och vad det innebär för demokratin.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Unga som inte längre vill supa skallen av sig, apparnas dominans på dejtingmarknaden och klubbar som bommar igen när allt färre beger sig ut i natten.
Det som en gång definierade ungdomen – fest, sex och dåliga beslut – hör till en svunnen tid. Idag jagar unga hellre efter stabilitet och materiella framgångar. Forskningen pekar på en orolig omvärld, ökad hälsomedvetenhet och ett större fokus på framtiden som orsaker till att Gen Z är mer skötsamma än föregående generationer.
Online har en närmast religiös dyrkan av disciplin vuxit fram och skapat nya subkulturer. Clean girl-estetiken säljer in en livsstil där allting är föremål för minutiös kontroll: Sellerismoothies, tio timmars sömn och pilates i piffiga träningsset. Inte sällan med underton av ett renhetsideal som i varje bemärkelse står i våldsam kontrast till Göteborgs nation klockan 01.43.
Men det är inte bara den redlösa fyllan och de klibbiga dansgolven som håller på att gå i graven, utan också en ungdomskultur med ett arv som sträcker sig till urminnes tider.
Nöjeslivet har alltid fungerat som en viktig mötesplats för utbyte av tankar och idéer på en informell arena. Man tvingas förhålla sig till – och kanske till och med lär sig uppskatta – personer man annars aldrig hade vistats i samma rum som, än mindre pratat med. På så vis är det också en viktig samhällsinstitution.
Fylleslag om skattesatser i en grådisig rökruta eller hetsig debatt om visitationszoner över en blaskig Gränges är någonstans det som utgör själva kärnan i det demokratiska samhället. Det är där det verkligt fria, ohämmade samtalet får äga rum. Så det är inte för intet jag förfärat ser på när mina generationskamrater väljer bort de blöta utekvällarna för att istället spruta in laxsperma i ansiktet, investera i bostadsrätter eller ägna sig åt andra – icke livsbejakande – aktiviteter.
Det kan tyckas banalt att oroa sig över en ungdom som föredrar en ordnad tillvaro framför att gå ut och svänga på höfterna. Men det är ett allvarligt tecken i tiden. En döende klubb- och barkultur är ett varsel om ett samhälle som blivit så välpolerat att det inte längre tål det skav som demokratin ytterst vilar på.
Är vi verkligen så måna om att ha full kontroll över vår framtid och hälsa eller är det ett symptom på något annat – att det oförutsägbara känns… läskigt?
När den analoga gemenskapen byts ut mot flöden vars algoritmer aldrig utmanar den egna hållningen är det inte heller särskilt konstigt att det politiska klimatet är så hårt och polariserat. För kanske är det just i nattlivets oordning som det verkligt mänskliga fortfarande finns. Viljan att möta andra – sociala och politiska gränser till trots.
Vill du göra något stort för demokratin i det tjugoförsta århundradet? Ut och sup!
