På fredagen väntas universitetsstyrelsen fatta beslut om att avskaffa doktorandernas otrygga utbildningsbidrag. Men flera högt uppsatta personer på universitetet är starkt kritiska till förslaget.
Christer Löfstedt, prefekt vid den biologiska instutionen, vill att förslaget skrotas.
”Vid Biologiska institutionen har vi just tagit oss igenom flera år av mycket smärtsam ekonomisk sanering. I delar av verksamheten har det varit nästintill antagningsstopp för doktorander och så sent som den 25 mars meddelade jag på ett informationsmöte att vi nu så smått kunde se fram emot att börja anta doktorander igen under ordnade och hållbara former. Detta positiva scenario sveps nu i ett slag bort.”
Det skriver Christer Löfstedt, prefekt vid biologiska institutionen, i ett mejl till universitetsstyrelsen.
”Mycket generös form av studiestöd”
I mejlet vädjar Löfstedt till styrelsen om att stoppa planerna på att slopa doktorandernas utbildningsbidrag, som med all sannolikhet klubbas igenom på fredagen.
Prefekten skriver att det låter som att utbildningsbidraget är exploaterande, när det i stället är en ”mycket generös form av studiestöd jämfört med studiemedel och stipendier.”
Christer Löfstedt menar att forskarutbildning inte kan likställas med arbete: “Förvisso utförs mycket av forskningen i Sverige av doktorander och vi skall vara rädda om doktoranderna men av fyra års doktorandstudier utgörs ett år av kurser. Och när doktorander undervisar har de tjänst.”
Oro över kostnader
Löfstedt oroar sig också över de ökade kostnaderna. Enligt honom kommer förändringarna att innebära en permanent kostnadsökning på 50 miljoner kronor per år. Allt detta kommer i slutändan att leda till färre doktorander och mindre forskning, enligt Löfstedt.
Biologiprefekten är inte den enda som kritiserat förslaget. Medicinska fakultetens dekan Bo Ahrén har beskrivit förslaget som förhastat, och pekat på att det kommer att försämra forskningen.
Fungerar bra på Fysicum
Doktorandkårens ordförande Angelica Andersson håller inte med. Enligt henne är argumentet att slopade bidrag skulle få negativa konsekvenser för forskningen helt grundlöst.
– Ta fysiska institutionen, till exempel. Där har man på eget bevåg infört anställning för alla från dag ett, och där bedrivs världsledande forskning. Att säga att det inte går att bedriva god forskning utan utbildningsbidrag är absurt, säger hon.
Det går heller inte, enligt Angelica Andersson, att motivera utbildningsbidragen genom att hävda att doktoranderna genomgår utbildning.
– Jag ser ingen motsättning i att forska och samtidigt genomgå forskarutbildning. Fortbildning är en naturlig del av verksamheten på universitetet. Även professorer går kurser, säger hon.
”Handlar om trygghet”
Hur många doktorander som ska finnas på universitetet är fråga som i mycket är frikopplad från utbildningsbidragen, menar Andersson.
– Det är en politisk och strategisk fråga, och den bör diskuteras. På vissa ställen går det för många doktorander per handledare, till exempel. Men detta handlar om att alla ska få en trygg anställning. Det här handlar om personal på en svensk myndighet, jag tycker att detta är en självklarhet.
