Jag hade egentligen bestämt mig

Nyheterna berättar om kapade identiteter på internet och integritetsfrågan är glödhet. Samtidigt så går vägen till jobb via kontakter – och de kan finnas på internet.

Jag hade egentligen bestämt mig. Snart får det vara slut på sociala medier-
karusellen. Jag lägger ner Facebook-användandet. Det stjäl bara oändliga mängder tid som skulle kunna läggas på så mycket vettigare saker. Som att vara social på riktigt, utan internet som skyddsbarriär.

Frågan om vad världen har för information som rör ens personliga integritet blir allt mer uppmärksammad. Jag vet inte om det berodde på att jag var ung och möjligen en aning naiv när jag skaffade mig ett Facebook-konto eller om det faktiskt var så att det här med att dela sitt liv och leverne till en början var helt bekymmersfritt. Oavsett hur det var, så har det idag blivit till något annat. Ursprungligen användes Facebook som dåtidens skolkataloger. Ett oskyldigt letande efter kända ansikten, en bild, en miljondels information om någon annan. Lite tisseltassel och sen var det bra.

Idag kan man läsa om kapade identiteter på Facebook som kan leda till allt annat än ett barnsligt ritat hjärta över den söta killen i parallellklassen. Man får vara på sin vakt och dagens användande av sociala medier består snarare mer av rensning bland foton, kontakter och annan information än det primära syftet med mediet.

Men så händer det, jag trillar dit igen. Fällan stavas LinkedIn.

Jag förstår att vissa av er förväntar er ett försvarstal. Tyvärr så föregicks inte mitt skapande av ett konto på LinedIn av någon längre kontemplation. Det skulle bara ta två minuter stod det. Att joina denna värld av CV:n. Och jag hade den tiden, de två minuterna. Istället för att lägga min lediga dag på det jag skulle, det vill säga studier, så fick jag sitta och rabbla upp erfarenheter, utbildningar och språkkunskaper. Två minuter förvandlades till två timmar deluxe.

Kanske är jag lättlurad. Jag faller för strömmen och beroendet. Att finnas där alla andra finns. Samtidigt så har jag alltid fått höra att det är bra med kontakter. Och examen är bara ett år bort. Tiden går fort, kontakter kan ta tid att etablera. Att få ett första jobb, ett riktigt jobb är skrämmande. Kommer det att gå? Att som student göra allt för att öppna dörrarna för potentiella arbetsgivare är min intention. Om profiler på nätet är nutidens mingelparty så får jag väl finnas där. Bara inte inbjudan till minglet sker på bekostnad av mina integritetsuppgifter.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Scrolla, gilla, dö

På gott och ont är det digitala och