”Orden ville inte komma in i huvudet”

- in Reportage

Ambitiös, självgående och ansvarstagande; orden låter som inledningen på ett cv. Men egenskaperna för med sig en förhöjd risk att drabbas av utmattningssyndrom. Lundagård har träffat två studenter och en doktorand med erfarenhet av sjukdomen.

Ta hand om dig, står det på de gula banden som spärrar av de främre sätena på bussen, för att skydda busschauffören mot droppsmitta. Skånetrafiken syftar på coronapandemin. Men jag får ytterligare associationer.

Dokumentära TV-serier som Sjukt stressad (2019) och We can’t do it (2020) lyfter fram unga kvinnor som den mest drabbade gruppen. Böcker med titlar som Anonyma prestationister (2020) och Man dör inte av stress, man slutar bara leva (2019) återkommer bland dagstidningarnas boktips.

Sjuklig stress, som i sin mest extrema form kallas utmattningssyndrom, är ett faktum i vår samtid.

Illustration: Caroline Ulrvos.

Forskning har på senare år kunnat konstatera att det finns särskiljande drag mellan utmattning och ångest eller depression. Vid utmattning finns det en överbelastning, ofta inom arbete eller studier, samt en brist på återhämtning. I Region Skånes folkhälsorapport som publicerades den 13 oktober i år, uppger 20 procent av Lunds invånare att de känner sig ganska eller mycket stressade. Snittet i hela Region Skåne är 18,1 procent. Vad gäller svåra besvär av stress, ligger den totala andelen i Skåne på 4,8 procent, vilket är i linje med rikssnittet på 4 procent.

En solig oktoberdag är jag på väg för att träffa Rebecca Forsberg, som vanligtvis är doktorand inom astrofysik på astronomicentrum vid Lunds universitet. Sedan den 1 september är hon sjukskriven för utmattningssyndrom.

Hon möter mig vid busstationen i Dalby, dit hon flyttade i januari i år.

– Det var ett sätt att få distans till Lund och till jobbet, säger hon.

Vi går en promenad, förbi Dalby vattentorn, över ett fält och in i skogen. Rebecca Forsberg beskriver sig själv som en glad och aktiv person, som ägnar sig åt långdistanslöpning och cykling, träning, natur och trädgård. Men det senaste året har inneburit stora förändringar i hennes liv. Hon påbörjade sin forskarutbildning i september 2019, men ganska snart insåg hon att något var fel.

– Jag hamnade inte i någon forskningsgrupp, utan det var bara jag och min handledare. När jag tyckte att det blev för mycket försökte jag förklara, att ”jag läser 100 procent kurser nu”, men min handledare tyckte att ”det får man ta, ibland har man mer, ibland har man mindre”.

Hon beskriver en ojämn arbetsbörda, där hon blev drivande i ett projekt som hon inte riktigt förstod. Hon lyfte sin oro med flera personer på avdelningen under våren. Inledningsvis fick hon råd som att ”försöka lite till” och, att hon visserligen hade rätt att byta handledare, men att det skulle vara ett drastiskt beslut.

– Jag gick in på personernas kontor, nästan gråtfärdig, och sa att jag får sån ångest av att gå till jobbet.

Hennes mående blev allt sämre. Stressen och ångesten över arbetet gjorde att hennes kognitiva förmåga sänktes. Det blev i princip omöjligt att läsa. Betydelsen av vissa ord gick förlorad. Återhämtningen efter ett träningspass tog mycket längre tid än vad hon var van vid, och snart orkade hon inte träna alls.

– Jag kunde på sin höjd se Vänner på Netflix, för det har jag sett tio gånger innan. Så även om man bortser från att jag fick ångest av att jobba, så kunde jag inte utföra mitt arbete. Orden ville inte komma in i huvudet, säger hon.

Sommaren kom och Rebecca Forsberg tänkte att hon skulle må bättre efter semestern. Men efter fyra veckor kände hon sig inte utvilad. Vid den här tidpunkten hade hon fått byta handledare, men hon kände att hennes stress var så påträngande att hon inte kunde jobba ändå. Med hjälp av sin nya handledare sökte hon sig till Företagshälsovården vid Lunds universitet, och fick omgående hjälp med att träffa läkare och psykolog.

Anne Link, sektionschef på Företagshälsovården vid Lunds universitet, säger att ensamhet är en orsak till att doktorander far illa i sin arbetssituation. Hennes upplevelse är att internationella doktorander är överrepresenterade.

– Ibland är det svårt att få grepp om arbetskulturen här och att komma in på institutionen. Särskilt om du är ensam med ett projekt, säger hon.

Rebecca Forsberg är den första i hennes släkt som har studerat vid universitetet, men redan i sjuårsåldern visste hon att hon ville ägna sig åt rymden. Hon beskriver det som en möjlighet att arbeta med sin hobby. När hon inte längre kunde ägna sig åt det, la hon mycket skuld på sig själv.

– Det blev en enorm identitetskris. Jag spenderade ett år med att tänka att det var mig det var fel på och jag jämförde mig med mina kollegor som det gick bra för. Nu är jag rädd att komma tillbaka och inse att det är mig det är fel på, säger hon.

Efter sex veckor som heltidssjukskriven upplever hon att orken sakta men säkert är på väg tillbaka. Hon har också lättare att acceptera sin situation.

– Jag är inte bara forskare, utan också en sån som gillar skogen och att hålla på i trädgården, säger hon.

Frågan är varför det drabbar just de här grupperna.

Brian Thorsbro är postdoktor vid astronomicentrum, och satt som ordförande för Lunds doktorandkår verksamhetsåret 2019 till 2020. Han påpekar att kvinnor, internationella studenter och ensamarbetande doktorander löper högre risk att hamna i utmattning och sjukskrivning.

– Jag hör ofta argumentet: ”de är inte ämnade att forska”. Men det är inte det vi diskuterar. Frågan är varför det drabbar just de här grupperna, säger han och hänvisar bland annat till Tellus, undersökningen som kom ut tidigare i höstas, som visade att mer än var fjärde kvinna och mer än var tionde man upplever att de utsatts för sexuella trakasserier under sin tid vid Lunds universitet.

– Det här är en av många anledningar till att kvinnor har högre sjukskrivningssiffror än vad män har, säger Brian Thorsbro.

Planen är att Rebecca Forsberg ska vara heltidssjukskriven i sammanlagt två månader, för att sedan komma tillbaka till arbetet på antingen 25 eller 50 procent. I och med att Rebecca Forsberg är doktorand är hon tekniskt sett anställd vid universitetet, vilket underlättar hennes förutsättningar till sjukskrivning jämfört med studenter, arbetssökande eller personer med heltidsarvoderade förtroendeuppdrag inom studentlivet.

I en annan del av Sverige sysslar Rebecka Zethraeus med tvätten. Hon studerar en master i socialantropologi vid Stockholms universitet, jobbar extra på lager, och sysslar med musik. Tidigare har hon studerat Mångfaldsstudier vid Malmö universitet. Våren 2018 blev hon sjukskriven som arbetssökande. Läkarens diagnos: ospecificerad psykisk utmattning.

– Jag sjukskrev mig inte från studierna, utan jag kraschade på mållinjen inför inlämnandet av min kandidatuppsats. Studietiden rann ut och för läkarna och Försäkringskassan var det svårt att förstå, säger hon.

Rebecka Zethraeus beskriver ett krångligt system, med krav från både läkare, Försäkringskassan och CSN.

– Man får inte ha en enda lucka där man inte har haft en sysselsättning. Om du ska börja plugga och har en månad utan sysselsättning innan, är det lätt att hamna mellan stolarna, säger hon.

Jag kände att jag hade blivit överkörd varje gång jag klev upp ur sängen.

Symtomen vid Rebecka Zethraeus utmattning var många. Hon hade kronisk huvudvärk och svårt att sova. Hon led av järn- och zinkbrist, upplevde en allmän förvirring, tappade tal- och skrivförmåga, och fick allvarliga koncentrationssvårigheter. Hon kunde inte planera och glömde bland annat bort pinkoden till sitt bankkort som hon hade haft i över tio år.

– Jag kände att jag hade blivit överkörd varje gång jag klev upp ur sängen, säger hon.

Rebecka Zethraeus har självremitterat sig för att få bot på sin kroniska huvudvärk, och får injektioner av nervgiftet botox i käkarna, pannan, och nacken var tredje månad. Botox tar bort de spänningar i käkarna som hon har haft under sömnen.

– Det är svårt att visa känslor, man blir platt i pannan, men hellre det än huvudvärk varje dag. Jag tänker fortsätta med den här behandlingen så länge den hjälper mig, säger hon.

Hennes förutsättningar att ha kontakt med Försäkringskassan var dåliga den våren. En nära anhörig skrev på en fullmakt för att kunna sköta dialogen med Försäkringskassan, och efter en tid fick Rebecka Zethraeus sjukpenning beviljat.

– Det finns en uppfattning om att det finns bidragsfuskare, som söker sjukersättning fast de inte är sjuka. När man är på botten blir det svårt att hantera. Känslan av att bli misstrodd är väldigt närvarande och påfrestande. Man känner ju redan att man inte räcker till, säger hon.

Rebecka Zethraeus väntar just nu på att bli utredd för ADHD. En diagnos hade kunnat hjälpa henne då den medför rättigheter som pedagogiskt stöd; förlängd tentatid, talböcker och extra handledning.

– Jag vet inte om jag klarar mig utan en diagnos. Det är inte bara entreprenörstyperna som bränner ut sig, det är också vi som snubblar på samhällets trådar och inte lyckas ta oss upp, säger hon.

Tillbaka i Lund. I Studenthälsans lokaler på Sandgatan 4, sitter psykiatriker Maria Bohlin. Hon har jobbat på Studenthälsan sedan nio år tillbaka, och jag frågar henne hur Lunds universitets studenter mår.

– Riktigt bra studier finns inte, förutom Studentbarometern som gjordes år 2017. Men man vet generellt hur unga människor mår, och min uppskattning är att ungefär 20 procent av studenter inte mår bra, säger hon.

Anledningen till att man söker sig till Studenthälsan varierar, men stress, ångest, nedstämdhet och prokrastinering benämner Maria Bohlin som de vanligaste orsakerna. Vägen till utmattning börjar nästan alltid som en negativ spiral.

– Man har kört på för hårt under hela gymnasietiden, man kommer till universitetet och engagerar sig i många olika grejer och känner ett stort ansvar. Man sover sämre, får stressymtom, får svårare att koncentrera sig, blir tröttare, är ständigt uppkopplad och täcker upp på alla möjliga områden, säger hon.

Maria Bohlin tycker sig se att utmattning och stress kryper ner i åldrarna.

– Vi ser fullt utvecklade utmattningar från 23–24 års ålder. Ibland ännu tidigare. Tidigare har man har sett det som att man inte kan vara utmattad vid 20 års ålder, och många har tyvärr missuppfattats på grund av det, säger Maria Bohlin.

Bilden stämmer med Region Skånes folkhälsorapport. Bland kvinnor i åldersgruppen 18–34 år, uppger 32,2 procent att de känner sig ganska eller mycket stressade, i samma åldersgrupp för män uppger 25,9 samma problematik. Bland kvinnor med eftergymnasial utbildning, uppger 21,6 procent att de känner sig ganska eller mycket stressade, för män i samma kategori och åldersgrupp är siffran 18,5 procent.

Maria Bohlin tror att många unga kvinnor tar på sig för mycket ansvar, såväl i studier som i studentlivet, och på en rad andra områden i livet.

– Det finns många plikttrogna kvinnor, och många fler glidande män. Ett livsråd för den utmattade, eller perfektionisten, är att lära sig att slarva, luta sig tillbaka och glida med, säger hon.

Elin Benatti, som läser en master i biomedicin, kontaktar mig via mejl. Hon skriver att hon var sjukskriven för stress under våren 2019. Då var hon 24 år. Vi träffas på Lundagårds redaktion en kylig oktoberdag, och hon berättar.

Hösten 2018 påbörjade Elin Benatti sitt förtroendeuppdrag som vice ordförande för Medicinska föreningen i Lund. Det var ett heltidsarvoderat kåruppdrag. Hennes post innebar främst administrativa arbetsuppgifter som bokföring och budget, vilket hon hade viss arbetslivserfarenhet av. Men även representationsuppdrag ingick i rollen.

– Vi blev förberedda på att man kan bli utmattad redan i överlämningen, säger hon.

De får det att låta som att man är lat.

Tidigt under uppdraget hoppade ordförande för Medicinska föreningen av, vilket gjorde att Elin Benatti fick tackla två heltidsuppdrag på egen hand under sex veckor. När ordförandeposten var fylld, kände Elin Benatti fortfarande att hon tog ett väldigt stort ansvar för föreningen.

Hon fick svårt att ta sig upp på morgonen. Hon kände sig väldigt trött och ljudkänslig. När någon frågade någonting som krävde ett omedelbart beslut kunde hon bli irriterad, och hon upplevde hennes omgivning som kaosartad.

– Det var som att hjärnan var fullproppad. Jag kände mig aldrig ledig, säger hon.

Hon började berätta om sin situation hos Studentprästerna och hos sin studie- och yrkesvägledare, och blev tillsagd att uppsöka läkare. Ganska snart därefter blev hon sjukskriven under en månads tid.

– Jag blev sjukskriven i april. Då hade det varit väldigt mycket under lång tid. Samtidigt var det svårt att förklara för läkaren att det här var ett jobb. Som heltidare styr man sitt eget arbete, man är sin egen chef, säger hon.

Nyligen har Akademiska föreningen, Kuratorskollegiet och Lunds universitets studentkårer (Lus) kommit ut med ett underlag, som ska användas för att undersöka huruvida heltidsarvoderade förtroendevalda inom studentlivet ska få ta del av stöd från Lunds universitet när det gäller systematiskt arbetsmiljöarbete; till exempel stöd vid ohälsa, där så kallade heltidare ofta hamnar mellan stolarna.

Enligt Lus presidium, Malin Bruce och Ella Sjöbeck, är den stora arbetsbördan för heltidsarvoderade inom studentlivet ett välkänt problem. Frågan lyftes i ett reportage i Lundagård senast hösten 2017.

Malin Bruce, ordförande för Lus, beskriver en destruktiv kultur inom studentlivet, som de aktivt försöker motarbeta.

– När man träffas på ett möte och börjar med en ”må-runda” kan det hända att någon säger ”jag har jobbat 80 timmar den här veckan” och någon annan säger ”jag har bara jobbat 70 timmar”.

– Man gör sig själv, sin efterträdare, och sina kollegor en otjänst om man tar på sig för mycket. Vi måste skapa en kultur där det är okej att säga nej, säger Ella Sjöbeck, vice ordförande för Lus.

Elin Benatti beskriver att hon fortfarande kan bli stressad och irriterad när hon känner att omgivningen ställer höga krav på umgänge, och att hon fortfarande ogillar höga ljud. Sedan i våras är hon med i Studenthälsans gruppsatsning Vägen tillbaka, som riktar in sig på studenter med erfarenhet av utmattningssyndrom. Gruppen träffas varje måndag. De får stöd i att planera sina veckor, och se till att såväl studietid som återhämtning får plats. Vägen tillbaka har varit till stor hjälp för Elin Benatti, som genom den har blivit bättre på att säga nej, och att inte ta på sig för mycket.

– Det tog tid att acceptera att jag var sjuk och inte kunde göra lika mycket, men min psykolog sa åt mig: ”du kommer alltid vara allergisk mot stress från och med nu”. Det är ett lite tråkigare liv, men samtidigt var det inte hållbart att leva som jag gjorde innan, säger hon.

Hon lyfter det faktum att hennes lärare och handledare stundvis sätter orimliga krav på sina studenter.

– Det har hänt att ens handledare säger ”Skriv på helgerna, forskningsvärlden är inte nio till fem.” De får det att låta som att man är lat. Visst, man måste visa framfötterna i den akademiska världen, men innebär det att man måste jobba ihjäl sig? Det är som att säga till en diabetiker ”du får ta ditt insulin lite senare för du måste skriva nu”.

Så förebygger du stress: 

Öva på att säga nej.

Stäng av datorn och lägg undan
mobiltelefonen.

Skriv en lista på det som stressar dig.

Ta hand om, och lyssna på, kroppen.

Undvik alkohol och droger.

Gör saker långsamt.

Öva på medveten närvaro, eller
“mindfulness”.

Sök hjälp i form av till exempel
samtalsterapi.

Exempel på symtom vid utmattningssyndrom: 

Du har ingen energi, du upplever en stor trötthet som inte går att vila bort.

Du har svårt att somna på kvällen eller vaknar många gånger under natten.

Du är lättirriterad, orolig och nedstämd.

Du har ångest. Det är vanligt med skuld- och skamkänslor.

Du glömmer saker och har svårt att koncentrera dig.

Du har problem med att planera och genomföra uppgifter.

Du har fysiska besvär som hjärtklappning, yrsel och värk.

Du är väldigt känslig för ljud.

Du kan få olika typer av besvär från magen och tarmarna.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Studentlund tar krafttag mot studenters psykiska ohälsa

Pandemin har resulterat i att fler studenter mår