Shhhhh! Det är dags att vi går tillbaka till tysthetsnormen som en gång rådde på biblioteken skriver Lundagårds utbildningpolitiska krönikör Staffan Samuelsson.
När jag skriver den här krönikan sitter jag i en av Samhällsvetenskapliga bibliotekets läsesalar. Försöker komma på vad jag ska skriva om, debatten om cancelkultur, eller kanske hur bristen på lärarledd undervisning påverkar studenterna?
Men det är något som stör min tankeprocess, ett konstant brus i bakgrunden, något som rubbar balansen i salen och som får mig att tappa koncentrationen. Det är ett par som sitter och pratar. Jag kan inte se dem, för de sitter precis runt hörnet bakom en av bokhyllorna, men jag känner deras närvaro med varenda del av min kropp.
Trots pratet, vilket nu är det enda jag kan fokusera på, försöker jag att få något nedskrivet. Sätter på mina hörlurar, men genom tonerna hörs fortfarande deras prat. Mer och mer börjar jag överväga att göra det otänkbara, det som jag alltid velat men aldrig vågat: säga till någon på ett bibliotek att sluta prata.
För det par som just nu sitter och förstör lugnet i hela bibliotekssalen har jag stött på förut, de är en speciell personlighetstyp som är skoningslösa, och går att hitta lite varsomhelst i universitetssverige. Jag vill inte gå så långt och se dem som ett tecken på ett allmänt bildningsförfall, men något står inte rätt till när bibliotekens tysthetsnorm gång på gång föraktas. De är respektlösa mot alla som inte kan studera hemma. Om de så gärna vill prata samtidigt som de pluggar finns det en stor mängd högstadieliknande korridorer att sätta sig i runt om på universitetet.
I min oproportionerliga ilska funderar jag också, hur mycket får de ens gjort när det enda de sitter och gör är att prata? Det är inte enbart för mitt bästa som de bör vara tysta, utan också för sig själva.
Att få en färdigskriven krönika kan jag nu glömma bort. Jag ger upp. Packar ned mina saker i min ryggsäck, tar på mig jackan, harklar mig och demonstrativt skrapande skjuter jag in stolen för att tydliggöra hur arg jag är. Högröd i ansiktet går jag ut ur salen.
Så om du någon gång skulle se mig i en av Samhällsvetenskapliga bibiliotekets salar, samtidigt som någon annan där inne pratar. Våga säg till, du har i alla fall mitt fulla stöd. Tillsammans återuppbygger vi bibliotekens tysthetsnorm.
