André 3000s jazzflöjt ger hopp om framtiden

- in Kultur & Nöje, Recension

André 3000, mest känd som ena halvan av den amerikanska rapduon OutKast släpper sin första soloskiva på 17 år. I stället för den stilbildande rap han gjort sig känd för är ”New Blue Sun” (Epic records) helt instrumentell, och mycket experimentell. Isak Aho Nyman har lyssnat och hör en rappare som söker sig till nya platser och förhoppningsvis kommer visa andra vägen dit.

För en knapp vecka sedan kom nyheten att André 3000 skulle släppa en ny skiva. En hype växte snabbt, både kring ny musik men också kring skivans potentiella meme-värde: enligt utsaga skulle plattan uteslutande bestå av 90 minuter improviserade flöjtinspelningar. När så New Blue Sun kom i fredags. Om inte bara i förhoppningen om ny, givande musik, så i alla fall med tro om att André 3000 gått ut och ”ägt musikbranschen” genom att göra en memeskiva utan verkligt innehåll.

Verkligheten landar någonstans mitt emellan. Ja, det är en 90 minuter lång skiva som består till stor del av flöjtinspelningar. Ja, låttitlar som “I swear, I really wanted to make a ”Rap” album but this is literally the way the wind blew me this time” och “That Night in Hawaii When I Turned Into a Panther and Started Making These Low Register Purring Tones That I Couldn’t Control … Sh¥t Was Wild” antyder båda att det finns, om inte en avsikt så i alla fall en medvetenhet från André 3000 om den inneboende humorn i det nya släppet.

Musiken på New Blue Sun blir dock aldrig oseriös utan känns snarare djupt informerad och genomtänkt. Den omtalade flöjten ackompanjeras av syntar och samples från bjällror, vattendroppar och vad som låter som valar. Den mjuka och svävande ljudbilden tillsammans med de ofta över tio minuter långa låtarna riskerar att skrämma bort en del lyssnare som förväntat sig något mer lättillgängligt och poppigt. Frågan är bara om André 3000 har för avsikt att skrämma bort eller bjuda in.

I samband med släppet har André 3000 satt ihop en spellista för Spotifys ”digs jazz”-serie. Spellistan blir, kanske medvetet och kanske inte, en öppning för att dechiffrera skivan. Att se att André 3000 lyssnar på jazzlegender som John Coltrane och Sun Ra sida vid sida med minimalister som Steve Reich och världsmusiker som Lakshmi Shankar säger oss något om vad han vill åstadkomma. Mot den bakgrunden blir det ”improviserade” i skivan inte ett Kanye West-mässigt PR-utspel, utan knyter snarare an till jazzens tradition av improvisation som centralt kompositionsverktyg.

New Blue Sun har utan tvekan sina brister. De improviserade melodierna hålls i vissa fall kvar längre än vad de klarar av, men för kort tid för att etablera den trans som är kännetecknande för den amerikanska minimalismen. Flörtarna med New age-musik adderar också en ironisk botten som inte tjänar skivan som helhet. Samtidigt finns det oerhört starka och vackra sekvenser att hitta i skivans 90 minuter om man har tålamod med den. ”BuyPoloDisorder’s Daughter Wears a 3000™ Button Down Embroidered” innehåller exempelvis en passage som hade kunnat imponera på vilken Kamasi Washington-skalle som helst.

Bortom musiken finns också ett samtal med André 3000:s historia och hans samtid. Med genombrottet i OutKast på 90-talet blev André 3000 snabbt ett världsnamn med odödliga hits. New Blue Sun är en musikers försök att visa för den breda fanskara han byggt upp att han är mer än de hits de känner till honom för. Det blir ett sätt att ”komma ut” som någonting större och mer komplext än vad som fick plats i ”Ms Jackson” eller ”Hey Ya”.

Det André 3000 gör med New Blue Sun är att felfritt balansera på gränsen mellan det fåniga och det innerliga. De fullständigt överdrivna låttitlarna motiveras av att musiken de namnger aldrig känns ironisk eller hafsig. New Blue Sun blir på det sättet ett bevis för att det går att för en av musikvärldens jättar att göra en helvändning, få ut skivan på ett stort bolag och komma undan med det. Hur fansen tar emot skivan återstår att se, men kanske är André 3000:s improviserade flöjtskiva den hjälte den breda musikvärlden behövde men inte förtjänade. Ett new-ageigt steg bort från algoritmvänlig hook-pop och in i något nytt, kärleksfullt och märkligt.