Krystad allsång och hårda etikettregler. Lundagårds Thea Sandin reflekterar över den franska presidentens besök på Studentafton.
”Aux Champs-Elysées, aux Champs-Elysées…” sången fastnar i huvudet efter att ha suttit tre timmar i Universitetshusets aula. Varför, undrar ni som inte var där? Jo, för att under de timmar vi väntade på att presidenten skulle dyka upp så hölls det allsång på franskt tema från två taggade pausunderhållare men med svalt engagemang från publiken. Och just ”Champs-Elysées” upprepades inte en och inte två utan fyra gånger! Situationen kändes absurd och lite smått pinsam. Jag kom till Studentafton för att lyssna på den franska presidenten, men jag har läst franska i tre ynka veckor och inte ens med text kan jag sjunga franska låtar med hedern i behåll.
När den franska presskåren marscherar in börjar salen motvilligt sjunga igen, till de franska journalisternas stora förvåning och nöje. Det hela är en märklig kombination av skojig och spexig stämning blandat med gravallvar när vi får veta hur vi ska bete oss när kungen och Macron kommer in. Man tilltalar kungen som hans majestät och Macron som herr president, och hela salen måste stå upp tills att processen med kungaparet och presidentparet har satt sig. Och etiketten är viktig, något studenten som fick möjlighet att fråga en fråga snabbt förstod. ”Mr Macron, I would like to ask a question…” och det gick ett sus genom salen. Blickar utbyttes, ”sa han verkligen Mr. Macron?” viskades och några nervösa skratt hördes. Ändå lite uppiggande under en kväll som annars inte gav så mycket intressant utan mest optimistiska politikersvar.
Hela spektaklet avslutades med att Macron fick ställa sig upp på scenen med arrangörerna och sjunga Champs-Elysées med ett förvirrat och smått stelt leende. Stackars man som haft stressiga dagar i Sverige och som avslutas med en förkortad Studentafton där han tvingas sjunga på scen, vem som helst hade blivit överväldigad. Sen har jag hört att han inte ens fick den omtalade pytt i pannan till middag, till Sveriges mediakårs stora förtret.
Både jag och Macron lämnar nog studentafton lite besvikna. För att ha varit ett sådant stort spektakel kommer nog kvällen mest gå till historien som den gången Studentafton stämde upp i krystad sång.
