Nästa vecka träder en serie lagändringar i kraft som begränsar hur mycket man kan arbeta som utländsk student. Syftet är att göra det svårare för personer som endast vill arbeta att uttnyttja systemet. Ändringarna är dock en klumpig lösning på ett litet problem. Det tycker Liberala ungdomsförbundet Lunds ordförande David Malbasic och Liberala studenter Skånes ordförande Malte Olausson.
Detta är en debattartikel i Lundagård. Åsikterna som framförs är skribenternas egna.
En rad lagändringar som förändrar villkoren för utländska studenter och forskare att bo och verka i Sverige träder i kraft den 11 juni. Regeringens förslag (med stöd av SD, S, V och C) lyckas göra Sverige mer attraktivt för forskare och doktorander, men syftar även till att förhindra missbruk av uppehållstillstånd för studier. Regeringen oroar sig för att vissa som hävdar studieavsikt enbart ljuger för en chans att arbeta i Sverige.
Här går lagförslagen dock för långt. Inte minst begränsas rätten att arbeta för innehavare av sådana uppehållstillstånd till 15 timmar i veckan under terminerna.
Visst är det ett problem om uppehållstillstånd avsedda för studier utnyttjas och att studieplatser fylls på bekostnad av personer med faktisk avsikt att studera. Men det finns inget skäl att tro att detta är ett utbrett problem i Sverige, som påpekats av Riksrevisionen i rapporten Tredjelandsstudenter i högskolan. Tvärtom har tredjelandsstudenter enligt denna högre examensfrekvens än svenska studenter.
Begränsningen av arbete verkar särskilt onödig när det samtidigt föreslås högre krav på uppnådda studieresultat, vilket framstår som en mycket mer träffsäker åtgärd. Flera universitet och andra remissinstanser, däribland UU, GU, KI samt Sveriges universitetslärare och forskare, menar att krav på framsteg i studierna bör vara tillräckligt för att sålla bort oseriösa studenter.
Sverige blir mindre attraktivt för internationella studier samtidigt som de som kommer hit får svårare att etablera sig genom att få arbetslivserfarenhet, knyta kontakter och lära sig språket.
En inskränkning i rätten att arbeta riskerar därför att göra mer skada än nytta. Inte minst drabbar det internationella studenter som fråntas makt över sina liv och sin ekonomi. För vissa studenter innebär lagändringen att man tvingas lämna ett jobb man redan har och trivs med trots att man tar sina studier på allvar.
Vissa typer av arbete undantas från arbetsbegränsningen, exempelvis doktorandtjänster. Vad som inte undantas är exempelvis betalt arbete på nationer och kårer. Detta gör det svårare för studentlivet att hitta drivna kuratelare och kårpresidialer och hindrar internationella studenter från att ta del av studentlivet på samma premisser som svenska sådana.
Regeringens proposition nämner utnyttjande av internationella studenter i arbetslivet som en anledning att strama åt lagen. Migrationsverket varnade dock själva i sitt remissvar att en arbetstidsbegränsning riskerar att locka fler studenter till svart arbete, vilket medför större risk för utnyttjande.
Det är uppenbart att samhället gynnas av internationella studenter, dels för deras personliga värde, men onekligen även samhällsekonomiskt. Internationella studenter blir forskare och högkvalificerad arbetskraft – förutsatt att de kommer hit och stannar här efter studierna.
Att begränsa deras rättigheter leder till det motsatta. Sverige blir mindre attraktivt för internationella studier samtidigt som de som kommer hit får svårare att etablera sig genom att få arbetslivserfarenhet, knyta kontakter och lära sig språket.
Arbetsbegränsningen för tredjelandsstudenter är det senaste kapitlet i en rad beslut som stramar åt migrationen på bekostnad av både individer och samhället, utan tydliga fördelar bortom löftet om ”stram migrationspolitik”. Regeringen, och till synes även oppositionen, behöver tänka om. Den som tar ansvar för sig själv ska inte avskräckas från att komma till Sverige.
David Malbasic, ordförande Liberala Ungdomsförbundet Lund
Malte Olausson, ordförande Liberala Studenter Skåne
