Hur bygger man en Lundakarneval?

Tusentals meter staket, månader av planering, flera hundra lastbilar och oräkneliga arbetstimmar. Lundakarnevalen skymtas vid horisonten, och få vet bättre än de som bygger den vilket arbete som krävs för att den ska ta form. Lundagård möter studenterna som gör planer till verklighet.

På parkeringen utanför Fabriken, platsen där Lundakarnevalen byggs, kryllar det av människor i rörelse – några bär stora plywoodskivor, andra minglar vid entrén. Ljudet av diverse byggmaskiner som går varma hörs inifrån tälten.

Snart ska den anrika parken Lundagård förvandlas från en lummig oas till ett festivalområde för flera hundra tusen besökare. Planeringen har pågått sedan förra sommaren då Axel Sundström, som läser kemiteknik, blev sektionschef för Lundagårdssektionen. De ansvarar för uppbyggnaden av karnevalsområdet och sätter de fysiska ramarna för all verksamhet under karnevalshelgen.

– Från första början var vi inte så många. Det vi gjorde var att läsa gamla dokument från tidigare år och kolla på hur kartan såg ut sist och tänka på vad vi kan göra bättre, berättar han.

På väggen hänger en stor karta över festivalområdet, men Axel berättar att den inte är aktuell längre. Istället plockar han fram datorn och visar upp en mapp med alla utkast som bollats inom sektionen, med myndigheter och markägare – den aktuella är den sextonde versionen.

– Ett bra område är en kombination av att det går att röra sig och att det är kul att vara överallt. Det ska vara jämnt utspritt så att det inte finns några döda ytor som ingen kommer vilja vistas på, förklarar Axel.

Runt 400 000 besökare uppskattas komma till årets karneval, som alla behöver tillgång till mat, dryck, toaletter och sittplats. Redan från det att de kliver in på området finns det en tanke på helhetsupplevelsen.

– När man kommer in genom entrén ska inte det första man möts av vara kö. Vi har funderat på hur kön dras till varje litet tält och varje krog så att de inte går in i varandra, säger Axel.

Förutom besökarnas upplevelse har hållbarhet och omsorg för parken präglat hela processen.

– Vi vill inte förstöra Lundagård. Det får inte trampas ner för mycket och det får inte köras upp. Varje placering av en container är också ett pussel, eftersom den måste kunna lyftas in med kranbil eller placeras med hjullastare. Då måste man kunna göra det utan att skada träden.

– Det är ett väldigt stort pussel både när man bygger kartan och med säkerhetsansvaret och logistiken, berättar Axel.

Jonathan Lindoff läser väg- och vattenbyggnad. Utöver sina heltidsstudier är han logistikansvarig i Lundagårdssektionen.

– Jag ville testa på något nytt som ligger nära hjärtat och som jag har pluggat en del. Därför blev det logistik, säger han.

För Jonathan är det stora arbetet att koordinera allt som behöver styras upp inför och efter karnevalen.

– Det är över 200 lastbilar som ska hämta och lämna. Det går åt över 4,5 km byggstaket och 1600 meter kravallstaket, och jag tror att vi har runt 40 containrar som ska förvara både mat och dryck och andra grejer, säger han.

Många av vägarna som leder till Lundagård är inte byggda med lastbilar i åtanke. Fordonen kan inte vända eller mötas var som helst och om de står stilla för länge kan de skada marken.

– Den stora utmaningen jag har haft har varit att se till att leveranserna inte krockar, berättar Jonathan.

Även Ebba Thidell, student i ekosystemteknik och vice säkerhetsbas, har grubblat kring de många fordonen som ska samsas i parken.

– Vi har försökt förutspå allting som ska hända och försökt sätta oss in i allt som kan gå snett, säger Ebba.

Säkerhetsperspektivet följer med genom hela planeringen för att det ska bli en trygg och positiv upplevelse för alla inblandade.

– Det är många som är där samtidigt och bygger och gör grejer, och det är många stora fordon som kommer. Det värsta som kan hända är att någon får ett fordon över sig eller att någon blir påkörd eller skadad. Vi har utbildat alla karnevalister i första hjälpen och försöker se till att alla fortsätter att tänka på säkerheten även om det blir stressigt, säger Ebba.

Det krävs tio pers per entré per dag för att montera dem

Men karnevalen ska inte bara planeras – den ska byggas också. Bland sågspån och färghinkar myllrar det av karnevalister i snickarbyxor och hörselkåpor. Annie Hedin och Ebba Väliharju Petersson från Entrésektionen jobbar för fullt med att bygga det som hittills bara har varit ritningar.

– Vid nyår satte vi igång byggruppen och började prata om design och bestämma teman för de olika entréerna utifrån temat. Designerna var klara i slutet på februari, efter det var det fullt fokus på att fixa ritningar och planera inför bygget, berättar Annie Hedin, byggmästare i entrésektionen och student i industridesign.

– Vi har lagt många timmar på att strukturera upp allt i förväg och tänka på allt som kommer behövas så at vi kan köra på effektivt när karnevalisterna väl är på plats, berättar Ebba Väliharju Petersson, arkitektstudent och byggbas i sektionen.

På golvet i ett av de stora tälten som skyddar bygget från väder och vind sitter flera karnevalister och målar. Bland annat målar de 30 cm höga kopior av entréerna. Väl på plats i parken kommer entréerna istället vara sju meter höga.

Under en presenning ute på gräsmattan gömmer sig en hög med färdiga entrédelar som dagarna innan karnevalen ska monteras ihop och bli till områdets sex ingångar. Här ligger de fram till nästa steg i processen.

– Nu går vi in i logistikläge. Vi ska packa alla delar och frakta dem till Lundagård och börja etablera entréerna där nere. Det krävs tio personer per entré per dag för att montera dem, så det är många personer att arbetsleda, berättar Annie.

Trots intrycket man får av de många maskinerna och dammiga snickarbyxorna berättar Ebba att det inte är några proffssnickare det rör sig om.

– Vi är alla glada amatörer. Sen finns det de som är ganska bekväma med en skruvdragare, och de som kanske aldrig någonsin har använt en förut. Men vi är många och man kan verkligen ta hjälp av varandra, så det brukar lösa sig jättebra.

Annie och Ebba hoppas att besökarna lägger märke till all kärlek som lagts på entréerna.

– Det finns väldigt många detaljer att titta på. Jag hoppas att Barnevalen kommer gå hem hos barnen. Jag har försökt göra den så låg som möjligt så att de kan se den. Den är fortfarande 3–4 meter, men ändå inte sju, säger Ebba.

För den observanta besökaren finns det några gömda internskämt att hålla ögonen öppna efter. Annie och Ebba skrattar medan de diskuterar vilken av alla easter eggs de kan tipsa Lundagård om.

– Det finns en entré som heter “Cellen i cellerna”, där det är olika typer av celler som är instängda i fängelseceller. Temat är celestial, så det är en ordvits. Det är väl eventuellt en av cellerna som har ett väldigt skönt uttryck i sig, säger Annie.

– Det kan vara en ungdomsfavorit, tror jag, instämmer Ebba.