I Nadia Kandils debutroman Han kom hem och sa det är slut skildras sorgen, uppbrottet och vägen mot att hitta sig själv igen. Men debuten möter inte förväntningarna, skriver Lundagårds recensent Saga Nord.
Detta är en recension. Skribenten svarar själv för åsikter i texten.
Nikki har allt, den perfekta relationen, den perfekta killen, den perfekta lägenheten. Men en vanlig måndag kommer han hem och raserar allt ”Jag är inte kär i dig, jag är säker, jag vill sälja lägenheten, det är slut”. Efter uppbrottet får man följa huvudkaraktärens försök till läkning. Vännerna som ständigt finns omkring henne, rutinerna hon råds ta vid och hur hon väljer att göra det motsatta. Istället vänder sig Nikki till tabletterna i hopp om att de ska hålla henne i en dvala tills de 11 veckor som behövs för att komma över någon är förbi.
Nadia Kandil är kreativ konsult, stylist och en av rösterna i podden Det skaver. I hennes debutroman Han kom hem och sa det är slut skildras ett breakup och hur orimlig det tenderar att göra en. Tack vare huvudkaraktärens ofiltrerade tankar dras man in i en ärlig berättelse om försöken att fly vardagen och längtan till att komma till andra sidan smärtan.

Nadia Kandils debutroman. Omslag:
Stefania Malmsten, Michael Ceken.
Men trots detta håller inte Kandils debutroman måtten. Upprepningar som ”jag är inte kär i dig, jag är säker, jag vill sälja lägenheten, det är slut” och det rena missbruket av ordet ”vakuum”, vilket används vid varje beskrivning av huvudkaraktärens mående känns forcerat. Dessutom gör de inte bokens redan tröga rytm en tjänst. Till en början kunde jag släppa igenom upprepningar som ett stilistiskt grepp, men deras placeringar ger snarare intrycket av att författaren har svårt att hitta ett avslut.
Som läsare har man svårt att känna medkänsla med huvudkaraktären Nikki, främst då man endast får lära känna henne som egocentrisk, tjatig och klassföraktande. Och visst, huruvida en huvudkaraktär är sympatisk eller inte är inte den avgörande faktorn för kvaliteten på innehållet, men utan karaktärsförändring känns boken som ett oändligt ältande man som läsare helst av allt vill ta sig ur.
Kandils debutroman är ett perfekt exempel på att namn säljer bättre än innehåll. Att offentliga personer får ett bokkontrakt är inget nytt och inget jag motsätter mig. Däremot blir influencerprivilegierna lätta att genomskåda när en bok med dessa typer av brister ändå lyckas ges ut. Det är inte svårt att se Kandils debutroman som ett symptom på hur talang har bytts ut mot räckvidd.
Han kom hem och sa det är slut, är tyvärr inte den ‘’smocka till debutroman’’ som den beskrivs att vara. Min rekommendation är att spara de 269 kronor som boken kostar och köpa en lunch på stan istället.