Årets barnevalsbok Katten som försvann av Alva Stark och Mikaela von Perner bjuder på en celestial saga. Både språk och illustrationer imponerar på lundagårds recensent Tova Lundin Mylläri.
Det här är en recension. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
2026 års barnevalsbok handlar om småsyskonen Bodil och Rune. Läsaren får följa syskonparets celestiala äventyr genom rymden i jakten på den bortsprunga katten Sven. Boken bjuder på färgsprakande och välgjorda illustrationer samt en varm och fantasifylld berättelse som rör sig mellan vintergatan och ett karnevalistiskt Lund. Katten som försvann väcker nästan avund hos en avdankad student som inte får chansen att krypa upp i sängen med årets barnevalsbok som godnattsaga.
Berättelsen tar sin början en solig vårdag i slutet av maj. Bodil och Rune leker i trädgården när deras katt, Sven, plötsligt springer därifrån och försvinner i karnevalsvimlet. Barnen springer efter i rask fart och möter snart en mystisk man i studentmössa. ”För att hitta Sven behöver ni de här,” säger mannen, och räcker över ett trollspö och en mantel. Med dessa magiska föremål ger sig Bodil och Rune ut på en sagolik resa i rymden på jakt efter sin försvunna katt.
Efter ett fartfyllt äventyr återfinns Sven, numera som kung över alla djur på Saturnus. När Bodil och Rune inser hur lycklig katten är med sitt nya liv låter de honom stanna kvar, men lovar att hälsa på så ofta de kan. Därefter återvänder barnen till Lund, förväntansfulla inför nästa besök hos rymdkatten Sven.
Boken är skriven av Alva Stark och Mikaela von Perner och illustrerad av Linus Wernersson, Thea Bolin, Ida Paulsson, Tilda Isendahl och Moa Pettersson. Kreatörerna har verkligen lyckats föreviga årets celestiala karnevalstema, i såväl illustrationer som text.
Även om boken stundtals är relativt enkel i både språk och struktur är den väldigt välkomponerad. Med det sagt finns det dock vissa stycken som känns extra celestiala och vackert skrivna, exempelvis när Bodil och Rune beskriver sina magiska föremål. Bodils trollspö ligger “svalt och tungt i hennes hand.” och ”Ett magiskt skimmer spred sig när solens strålar träffade trollspöt.” Samtidigt beskrivs det hur Runes mantel ”hängde skönt över hans axlar. Den mörkgröna färgen påminde honom om buskarna hemma i trädgården.” Det är beskrivningar som dessa som gör att Katten som försvann känns som mer än bara en karnevalsprodukt.
Illustrationerna är dessutom mycket välgjorda och fångar årets karnevalstema på ett effektfullt och levande sätt. Bilderna skildrar såväl gula karnevalskaraktärer som ikoniska miljöer och byggnader från Lund, däribland AF-borgen och domkyrkan.
Boken beskrivs som ”lite som en saga, och lite, lite som en dröm”, och den formuleringen fångar verkligen läsupplevelsen. Berättelsen förmedlar just den magiska och karnevalistiska känslan som omger denna efterlängtade helg i slutet av maj. Karnevalen känns säkert helt sagolik för ett litet Lundabarn och Katten som försvann är en perfekt bok för att förlänga den celestiala känslan – en saga i taget.
