Upprop, Karneveljen, sektioner hit och dit – Lundakarnevalen är ett hysteri som tagit över Lundastudenternas liv. Är Lundagårds studentlivskrönikör Ida Möller Johansson den enda som kan tänka på något annat? Hon undrar: Hur får man ut det bästa studentlivet under en vår som präglas av karnevalskaos?
Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Lundakarnevalen, studenternas fröjd och eviga längtan. Hoppets ljus efter vinterns långa mörker. Vart fjärde år händer det, och vart fjärde år – det är nu! Karnevalen är onekligen en tillställning som för samman studenter från alla väderstreck, fakulteter och åldrar.
Vem har inte sett en karnevalsaffisch på campus? Eller tagit en promenad i det härliga vårvädret och möts av en ringlande kö från AF-borgen till Stortorget? Trots att det fortfarande är två månader kvar till startskottet för Celestialkarnevalen är det omöjligt att missa vad som komma skall.
Men det är allt för lätt att dras med i gemenskapens friska vindar och snurra in sig djupt i den karnevalistiska charmen. Att se fram emot någonting så här mycket riskerar också att blotta lyckans baksida. Nu har karnevalshysterin har tagit över staden och planterat sig i varenda tanke som studenterna tänker. När det är som härligast finns det en risk att vi glömmer bort allt annat som Lund har att erbjuda. Nu när karnevalen är det enda folk pratar om är det svårt att få tankarna på andra banor. Jag är rädd att vi kommer längta bort hela våren och glömma att ens njuta av den.
Hur härlig karnevalen än må vara funderar jag: Är dess inflytande över oss hälsosamt? På senaste tiden kan jag inte gå en dag utan att höra folk prata om karnevalen. Ska deltagande i samtal om karnevalen verkligen vara ett krav för att vistas i studentlivet?
Hur blir det med resten av vårens höjdpunkter? Valborg, nationerna, tentaölen – samtalen som brukar toppa listorna för samtalsämnen, men som i år tycks försvinna i karnevalscharmen. Det vanliga studentlivet som vi alla kan relatera till och inkluderas i. Kommer vi glömma bort att njuta av resten? Det är snarare det vi borde fokusera på. Karnevalen kommer ju ändå!
Jag vill nog både ha kakan och äta den. Visst ser jag fram emot att både engagera mig i och besöka karnevalen – det är trots allt en fantastisk sammankomst för Lunds studenter. Men jag är inte redo att låta karnevalen sluka hela våren, något jag verkar vara ensam om. Jag står kvar i dilemmat om hur jag ska maximera min kanske sista termin i Lund, karnevalshysterin till trots!
