För att kunna rösta i EMU-valet är det en klar fördel att känna till vad man
röstar om. Lundastudenten Gustav Holst menar att debatten hittils inte gett
någon upplysning.
EMU-debatten har varit luddig och gjort det svårt för väljare att veta hur de
bör rösta och varför. Nedan utvecklar jag min syn på saken.
Vad handlar det egentligen om? Det enda vi ska rösta om är huruvida
svenska kronan, utgiven av Sveriges riksbank, inom en snar framtid ska bytas ut
mot Euron, utgiven av europeiska centralbanken. I och med detta flyttas
penningpolitiken (för en flytande valuta endast rätten att sätta styrräntan)
från riksbanken till europeiska centralbanken. Detta betyder inte att Sverige i
och med ett Ja ger upp sin möjlighet att bedriva vilken politik som helst i
övrigt. Avtal som Maastricht och stabilitetspakten (i vilka Sverige redan är
med) är helt enkelt politiska projekt, som handlar om annat än en gemensam
valuta, och som kan omförhandlas, rivas upp och/eller brytas mot oavsett om
Sverige går med i EMU. Det finns inget som säger att utvecklingen måste låtas gå
i någon annan riktning i Sverige än den vi bestämmer genom demokratiska val.
Den ekonomiska verkligheten eller vad både ekonomer, Ja- och Nej-sidan är
överens om
I Sverige sätter riksbanken styrräntan, som påverkar var finansvalpar och
konsumenter tjänar mest på att placera sina pengar. Låg ränta ger mer konsumtion
och investeringar, det vill säga ökad efterfrågan på arbetsmarknaden generellt
och inflationsrisk. Hög ränta ger mer sparande, och en dämpning av inflationen
och avkylning av arbetsmarknaden. I EMU sköts motsvarande uppgift av
centralbanken. Ett ”optimalt valutaoråde” kännetecknas av att räntan kan sättas
så att den samtidigt passar alla arbetsmarknader i området. Eftersom
lågkonjunktur i Tyskland kan råda samtidigt som högkonjunktur i Portugal, och
lågkunjunktur i Stockholm samtidigt som högkonjunktur i Göteborg kan vare sig
EMU eller Sverige kallas optimala valutaområden, även om Sverige kanske är mer
optimalt än EMU.
Jag kommer rösta Ja för att det är rättvisare:
1. Jag tycker man ska lösa arbetslösheten på andra sätt än genom att sätta
räntan till rätt nivå, och det spelar alltså ingen roll om Sverige är mer
optimalt än EMU. Delvis kan den lösas genom att dela på jobben och underlätta
för småföretagandet, och delvis genom ökad rörlighet på arbetsmarknaden inom
Sverige och i Europa.
2. Jag tycker det är bra att även små företag har tillgång till en större
marknad än Sverige utan att behöva utsätta sig för risker, större än de de stora
företagen måste ta. Jag är inte säker på att det automatiskt i det långa loppet
i sig ger fler jobb eller fler småföretag, men det ger rättvisare
förutsättningar.
3. Jag tycker det är rättvisare mot arbetare, konsumenter och företag att kunna
jämföra priser på arbete och varor länder emellan även under längre tid, utan
att ta hänsyn till växelkursernas förändringar. Det bäddar såväl för konkurrsens
som för samarbete på lika villkor, samt en säkerhet i långsiktiga investeringar.
Valet är för mig alltså en fråga om rättvisa, och inte om vad som är mest
effektivt eller om vad som gagnar svenska arbetare och företag!
Gustav Holst, Lund
