Hej studenter!
För er som är novischer, kan vi berätta att den här ledaren kommer att handla om
bostadsbristen i Lund. För er som har varit här ett tag, behöver vi inte berätta
det. Det vet ni redan. Kan vi inte komma på något nytt att tjata om så här i
terminsstart? Nej, det kan vi inte.
Lund befinner sig sedan decennier tillbaka i permanent bostadskris. Den
gäller inte bara studenter. Universitetssjukhuset har låtit uppföra något som
närmast kan betecknas som personalbostäder, och kommunen har köpt in flera
villor för att kunna hyra ut till barnrika invandrarfamiljer. 8 000 står i aktiv
kö hos det kommunala bostadsbolaget. Lika många står i kö hos AF bostäder. 1990
fanns det 27 000 studenter i Lund. Idag finns det 38 000, som tillsammans med
Malmö högskolas 20 000 studenter utgör en betydande del av befolkningen i
sydvästra Skåne. Lägg till de 9 000 i Kristianstad, och antalet studenter i
länet uppgår till nära 70 000.
Som en följd av detta har de nya studenterna fått flytta längre och länge
bort från studieorten. Först fick Lundastudenterna flytta till bland annat
Burlöv, Eslöv och Kävlinge, som erbjöd frikostiga villkor för studenter. Nu är
det fullt i grannkommunerna, och Hässleholm har hört av sig och erbjuder
studentlägenheter till Lundastudenter.
Diverse paniklösningar tas fram varje höst. Den senaste tiden har universitetet
och kommunen varit ovanligt samarbetsvilliga och utökat sitt stöd till
studentkårernas privatbostadsförmedling BoPoolen (www.lus.lu.se/bopoolen).
Dessutom har ett akutboende kommit till stånd för 20 studenter. Diskussioner
förs kontinuerligt mellan LUS, Lunds universitet och Lunds kommun. Med det
räcker inte.
För några veckor sedan skickade universitetet ut brev till 200
utbytesstudenter och varnade dem för att komma till Lund om de inte hade fixat
någonstans att bo. Kanske borde man varna samtliga antagna till universitetet om
riskerna med att studera i Lund. Universitetet har inga problem med att
studieplatserna utökas, trots att det inte finns plats för fler studenter. Man
brukar försvara sig med att ”i oktober är ju ändå allt löst”. Det stämmer inte.
Studenter sover på soffan hos kompisar, bor kvar hemma, klämmer in sig tre i ett
korridorsrum och utsätter sig för hänsynslösa hyresvärdar. Vi vet dessutom inte
hur många som helt enkelt väljer bort Lund och söker sig till en högskola med
bostadsgaranti (som exempelvis Mitthögskolan).
Vad bör göras? Svaret är mycket enkelt: ett nytt studentbostadsområde
måste byggas i Lund. Därigenom får fler studenter plats, samtidigt som övriga
Lundabor får lättare att hitta någonstans att bo. Kommunen måste anvisa mark och
ställa ovillkorliga krav på att just studentbostäder ska byggas. Till dess bör
studentrabatter införas på Skånetrafiken, så att de studenter som tvingas bo i
exempelvis Hässleholm inte ska behöva lägga 13% av sitt studiemedel bara för att
ta sig till sina föreläsningar och laborationer.
Ett annat problem är boendekostnaderna. Enligt Eurostats (EU:s
statistikenhet) byggindex ökar boendekostnaderna mest i Sverige av alla
EU-länder. Mellan juni 2002 och juni 2003 ökade de med 8.5% (i hela EU 2.5%).
Det är ett nationellt problem. Studenterna lägger i dagsläget en tredje del av
studiemedlet på sitt boende, och den andelen ökar.
Vad händer om vi inte löser bostadsproblemet? Tja, vi kommer osökt att
tänka på ett toalettklotter som man kunde hitta på AF:s toaletter för några år
sedan: ”Lund är ett jävla hembygdsmuseum.” Om Lunds universitet ska fortsätta
vara Skandinaviens största (och bästa?) universitet, kan vi inte låta det
fortsätta på det här sättet. Den akademiska bondbyn (för att tala med Tegnér)
måste bli en akademisk storstad.
Kampen går vidare, studenter!
Carin Brenner
LUS ORDFÖRANDE
Nils gustafsson
LUS VICE ORDFÖRANDE
