Konstnären Del LaGrace Volcano vägrar välja kön. Med sin konst vill han bekämpa
heteronormen. Lundagård träffar honom på genuskonferens i Lund.
Den amerikanska fotografen och filmaren Del LaGrace Volcanos verk har
analyserats av genusforskare över hela världen. Han anses vara en av de
viktigaste provokatörerna av den heterosexuella normen. Ändå är han okänd för de
flesta utanför queervärlden. Kanske är hans verk för extrema för allmänheten –
erotiskt laddade filmer och bilder där modellerna ofta utgörs av
könsöverskridare. Tidigare i höstas var han inbjuden till feministkonferensen
Genus och Makt i det nya Europa som samlade akademiker från hela världen.
Arrangör var Centrum för genusvetenskap i Lund.
– Jag tycker om att gå på konferenser – jag ser det lite som att jag är
praktiken och akademikerna är teorin. Även om det är mycket jag inte håller med
om, så är det intressant och ger mig nya idÈer, säger Del LaGrace när vi träffar
honom i AF-borgen.
HAN FORTSÄTTER DRICKA sitt kaffe och klagar lite på att det är för tidigt på
morgonen för komplicerade frågor. När fotografen börjar ta bilder spänner han
blicken i henne:
– YouÂ¥re gonna make me look good now, huh?
Hur personer porträtteras är viktigt för Del LaGrace. Han har ofta fotograferat
människor som i andras ögon ses som offer eller monster. Han berättar att i hans
bilder finns det inga offer – bara hjältar.
Kvällen före har hans kortfilm visats för konferensdeltagarna. Den fick bra
respons och Del verkar nöjd. Fast han reagerar på publikens könsfördelning. Bara
fem procent av feministkonferensens sjuhundra deltagare var män.
Del LaGrace tror att det beror på den framtoning som feminismen har fått.
– Feminismen skulle lyckas bättre om män såg att den var relevant också för dem.
Om man vill stoppa våld, krig och våldtäkter måste man övertyga männen att
granska sin egen maktposition. Det är lättare sagt än gjort – men man kommer
ingenstans om man utpekar mannen som fienden.
SJÄLV HAR HAN förflyttat sig på den dualistiska könsskalan. I över tjugo år var
han känd som Della Grace: kontroversiell lesbisk fotograf. I sitt egenförfattade
manifest beskriver Del hur han då prövade gränserna för vad en lesbisk kunde
eller fick vara. Men även den lesbiska världen blev till slut för trång.
Della bestämde sig för att helt slå sig fri från alla gränser och normer kring
kön. Hennes kropp var redan tvetydig men med hjälp av könshormoner fick hon mer
skäggstubb och basröst. Brösten fick dock vara kvar. Hon blev Del LaGrace
Volcano; ett medvetet steg för att hamna någonstans mellan kvinna och man.
På din hemsida kallar du dig själv för en avsiktlig mutation. Det låter cyniskt
att se sig som en mutation.
– Jag förstår inte varför det skulle vara något negativt. Låt oss prata enkel
biologi: om det inte fanns mutationer skulle vi inte heller finnas. Avsiktlig
mutation innebär att jag själv har valt att vara mer av en hermafrodit än en
man. När du ser mig naken måste du fortfarande fråga dig vad jag egentligen är.
DEL LAGRACE Volcanos hemsida pryds med fotografier som symboliserar hans
process. Della som söt liten flicka med runda kinder. Della med böljande ljust
hår stirrande med uppgiven blick bakom ett stängsel. Del som snaggad man med
tribaltatueringar – sammanbiten med armarna i kors. Mot den svarta bakgrunden
smäller en bomb av och förvandlas till ingångsport. I rött står hans självvalda
benämning: gender terrorist. Genom sin blotta existens vill han röra om och
ifrågasätta våra könsdefinitioner.
– Många människor tänker att för att vara en man måste man ha en penis och för
att vara en kvinna måsta man ha en vagina. Jag kunde tagit bort mina bröst eller
ordnat en penis och därmed ha passat in i männens omklädningsrum. Men för mig är
det inte intressant att bli uppfattad som enbart man eller enbart kvinna.
NÄR DEL LAGRACE pratar gestikulerar han med händerna på ett sätt som många
skulle beskriva som kvinnligt. Samtidigt är mycket i hans yttre manligt:
hållningen, kläderna och frisyren. Vid första anblicken ser han ut som en man,
men ögonen och rösten förvillar. Han berättar att många misstar honom för en
homosexuell man.
DET ÄR UPPENBART att Del har lyckats skapa just det han eftersträvar – en
uppenbarelse som befinner sig bortom manligt och kvinnligt. På det sättet blir
han därför sinnebilden för queer – teorin som vill upplösa föreställningarna av
vad kvinnligt och manligt är och analysera individen istället för könet.
– För mig är queer något som har målet att störa de samhälleliga normerna på
många nivåer – nivåer som går bortom sexualitet. Jag tror att queer har en
potential som inte förverkligats. Vad jag menar är att integrera alla olika
aspekter kring feminism, rasism, klasser och antiglobalisering.
– Det är så få människor som är som jag, som säger att de är båda, som vägrar
kategorisera sig själva som antingen eller. Människor som lever med skillnader,
vare sig de är gömda eller synliga, har mycket att säga folk om dessa frågor.
ÅTERKOMMANDE I DEL LAGRACE konst är den ständiga utmaningen av den rådande
heteronormen. Bilderna ifrågasätter allt som anses vara typiskt manligt eller
kvinnligt. Könsrollerna byts och inverteras tills de slutligen tappar sin
betydelse. Kvar finns bara individen – self made.
Bilderna har ofta en stark sexuell laddning och gränsen mot det pornografiska
utmanas. I projektet HermaphrodykÈ: Self Portraits of Desire ser man Del med sin
älskare i avancerade ställningar. Och i en av hans böcker, Sublime mutations,
finns det extrema närbilder på transsexuella könsorgan. Hans verk har
kritiserats för att vara pornografiska, men själv ställer han sig frågande till
det.
– Det beror på vad folk menar med pornografiskt. Menar de att det är obscent?
För vissa människor är min blotta existens obscen. I mitt arbete vill jag återta
den icke-normativa kroppen som ett subjekt på våra egna villkor. Jag vill ge en
visuell röst åt oss som ofta blir glömda, exotiserade och exploaterade av den
dominerande kulturen.
– Ett mål är att återta och lyfta fram könsorganens skönhet. Kvinnor är
generellt sett socialiserade att se sina könsorgan som något skamligt, något som
måste gömmas. De enda bilder på kvinnliga könsorgan som är tillgängliga för de
flesta är pornografiska och därigenom blir det svårt att se på andra och mer
livsbejakande sätt.
Tror du att feminismen har kapacitet att handskas med frågor som rör
transsexuella och intersexuella eller måste man gå bortom feminismen?
– Jag vill inte säga att man ska gå bortom feminismen eftersom jag tror att den
kan handskas med de här skillnaderna. Feminismen måste göra det – annars kommer
den bestå av människor som vill förändra världen men inte förstår varför det
inte händer.
Det märks att Dels inställning till den akademiska världen är delad. Det
teoretiska är viktigt, men ibland kan det praktiska och konkreta vara mer
betydelsefullt.
– För mig är det viktigt att utgå från gräsrotsnivå, att genom min konst beröra
individer. Det är fantastiskt att arbeta med akademiker, men om jag kan ha en
positiv effekt på människors liv, bara genom att vara den jag är, så är det
viktigare.
– Kanske är det en bra sak att vara provocerande. Kanske behöver folk skakas om
lite grann. Mitt arbete som artist är att väcka frågor. Låt oss titta på det.
Prata om det.
