Sveriges förenade studentkårer, SFS, är kända för att sticka ut hakan i jämställdhetsfrågor.
Men med två tredjedelar män i den nya styrelsen ifrågasätts organisationens trovärdighet.
SFS
är en av de organisationer som har mest radikala förslag
för hur jämställdheten i högskolan ska ökas.
Kvotering är ett av dem, och i februari sa ordförande
Tobias Smedberg: ”Högskolan har ett viktigt ansvar att bryta
cementerade könsroller.”
Fyra
månader
och ett fullmäktige senare säger han till Lundagård
att han var naiv som trodde att det gick att få en jämställd
styrelse till SFS utan kvotering. Det senaste valet blev en
besvikelse. Bara åtta kvinnor valdes in i en styrelse på
23 personer.
– Det
är bedrövligt, en av de tråkigaste saker jag har
varit med om som ordförande, säger Tobias Smedberg.
Nu
befarar han att SFS argument kommer att urholkas.
– Vi
kritiserar att 85 procent av professorerna inom akademin är män,
men det blir svårt att behålla trovärdigheten om de
frågar hur det ser ut i den egna styrelsen.
Sofia
karlsson sitter
i styrelsen för nybildade Feministiskt initiativ. Under
2002-2003 var hon ordförande för SFS, som en av relativt få
kvinnor på posten. Även hon ser problem med
organisationens trovärdighet. Som mötesordförande
under fullmäktige förvånades hon dessutom över
skillnaden mellan vad som sades och gjordes i jämställdhetsfrågan.
– I
SFS har vi en bra problemförståelse, men det är lätt
att glömma att vi själva har samma problem.
Sofia
Karlsson menar att många anföranden under fullmäktige
blev till försvarstal för könsfördelningen i
styrelsen och betydligt fler män än kvinnor gick upp i
talarstolen.
– Talarstatistiken
var katastrofal i början, men sedan såg jag en motrörelse
där tjejer gick upp och stöttade varandra. De sa ”jag
vågar inte det här, men gör det ändå”.
Karin
Björklund,
styrelsemedlem 01-02 och vice ordförande 03-04, menar att
studentrörelsen är konservativ och att det avspeglar sig i
SFS.
– Ibland
är vi igelkottar som går mot strömmen, men samtidigt
kämpar vi för att bli accepterade och då är det
lätt att återskapa strukturer.
Trots
att SFS arbetat mycket med jämställdhetsfrågor de
senaste åren är organisationen själv ännu inte
jämställd.
– Det
var framför allt under min tid där som jag verkligen blev
feminist. I högskolan och i SFS såg jag
könsmaktsordningen, säger Karin Björklund.
Resultatet
i styrelsevalet beror på att ingen tar ett helhetsansvar, anser
hon. Valsystemet bygger på att kårer lägger fram
listor som man röstar på likt partier under ett
riksdagsval. Även om listorna totalt sett är jämställt
sammansatta är toppnamnen som blir invalda oftast män.
Sofia
Karlsson är
ännu hårdare i sin analys.
– Medlemskårerna
har inte mäktat med att välja kvinnor till styrelsen. Det
är de som får skärpa sig. Det här visar att man
inte tar ett djupt ansvar för jämställdheten.
Nu
menar alla tre att det är upp till den nya styrelsen att visa
var SFS står.
– Vi
ska inte ge upp bara för att det gick åt helvete i
styrelsevalet, säger Tobias Smedberg. Det är ytterligare en
anledning att jobba med de här frågorna.
