Nyligen skakades världen av en av de värsta naturkatastroferna i modern tid. På plats i Haiti fanns lundastudenter som utbildar sig till ”Masters of disasters”. Kontrasten mellan verklighet och klassrum är stor – hur lär man sig att kontrollera kaos?
I brandsalen i V-huset på Lunds tekniska högskola, LTH, sitter en grupp studenter och klurar på vilka möjligheter Island har att genomföra ”search and rescue”-operationer i Nordatlanten. De läser masterprogrammet Master of Disaster Management som startades för två år sedan. Idén till utbildningen föddes efter tsunamin i Sydostasien år 2004.
– Vi har under en lång tid sett att det inom katastrofarbete finns en brist på helhetssyn. Det finns en massa duktiga individer som är kunniga inom sitt expertområde, men de har ofta svårt att se hur allt hänger samman, säger Per Becker, ansvarig för utbildningen i Lund.
På utbildningen finns allt från läkare och journalister till antropologer och poliser. Tanken är att de ska lära sig att kommunicera med varandra.
En av studenterna som gick utbildningen förra året var Magnus Hagelsteen. Mellan tisdagen den 19 januari och torsdagen den 4 februari befann han sig i Haiti.
– Haiti är en av de mest fruktansvärda katastrofer som drabbat ett land på lång tid. Där finns nio miljoner invånare och tre miljoner beräknas ha drabbats av jordbävningen och alla viktiga samhällsfunktioner påverkades, säger han.
Helhetsbilden saknades
Magnus Hagelsteen sökte sig till utbildningen i Master of Disaster Management med erfarenhet från tidigare katastrofzoner i bagaget men ville få en bättre överblick över hela katastrofhanteringsprocessen.
– När jag var i Pakistan 2005 var jag med i en grupp som levererade tält till de drabbade. Men efter att vi levererat tälten funderade vi inte på hur vi skulle lösa sanitetsproblemen. Det tänket saknades, säger Magnus Hagelsteen och fortsätter:
– Det är just det tänket som lärs ut på utbildningen.
På Haiti såg Magnus Hagelsteen också hur en helhetsbild många gånger saknades.
– Alla på plats är där för att inledningsvis utföra ett uppdrag, som exempelvis att se över vattentillgången. Då blir det ibland så komplicerat att man bara tittar på en sak och glömmer att fråga sig hur det man själv gör påverkar det andra gör.
Om man inte tänker ur ett helhetsperspektiv uppstår snabbt problem, så är även fallet på Haiti.
– Människor på plats oroar sig över regnperioden som snart kommer. Nu finns där stora tältläger uppbyggda. Hur kommer dessa att påverkas av regnet? säger Magnus Hagelsteen.
Utmaning att samla forskare
Att masterutbildningen är öppen för studenter från olika bakgrunder innebär att forskningsområdet är brett.
Per Becker menar att det på alla fakulteter finns forskning som på något sätt är relaterad till katastrofhantering. Det kan exempelvis vara kriskommunikation på enheten för medie- och kommunikationsvetenskap, alltså hur det på bästa sätt går att föra ut budskap till allmänheten under en kris.
Problemet är snarare att en del forskargrupper inte ser att det de själva gör är relevant för katastrofhantering.
– Det finns ofantligt många olika forskningsgrupper som håller på med relevant forskning. Som exempelvis centrum för genusvetenskap. Män och kvinnors olika förutsättningar och sårbarhet under en katastrof är kunskap som är viktig för katastrofhantering, säger han och fortsätter:
– Men hur vi ska försöka samla intressanta forskare och hur vi ska få dem att inse att deras område är vitalt är en utmaning.
Per Becker forskar själv inom området och arbetar för närvarande med att försöka ta fram bättre underlag för kapacitetsutveckling för risk- och katastrofhantering.
Många med lång erfarenhet
I dag handlar föreläsningen om riskanalys. En av studenterna är Michel Schmidt från Tyskland. Utbildningen vänder sig framförallt till människor som redan arbetar för internationella hjälporganisationer. Michel Schmidt är en av de få elever som ännu inte haft möjlighet att omsätta sin kunskap i praktiken. Med en bakgrund som frivillig ambulansvårdare sökte han sig till utbildningen för att lära sig hur katastrofarbetet fungerar och hur de olika delarna inom katastrofhantering hänger ihop.
– Jag har förstått hur komplext arbetet vid en katastrof är och hur arbetet hela tiden kan förbättras. Nu försöker jag att komma på vilka möjligheter jag har att gå vidare. Just nu känns de oändliga, säger han.
Foto: Jonas Damsgård/ Pressbild: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
