”Ni har ju egentligen inte något jullov”. Men behövs verkligen lovet för att man ska kunna njuta av julen, undrar Anahita Nicoobayan och förespråkar lussebulle i rasten.
”När staden snöat över, och gården blivit vit” sjunger underbara Laleh ur mina högtalare. Än så länge är detta inte aktuellt i Lund, bortsett från de smältande isklumparna som stilla förgörs utanför AF-borgen. Inte mig emot. Trots att snö mysigt och ger även de sunkigaste ting en glittrande pondus innebär den även halkrisk, obarmhärtig kyla och en känsla av lugn som inte får svepa över mig.
”Ni har ju egentligen inte något jullov”, sade en föreläsare häromdagen. Efter en bitter blick på schemat började jag ana detsamma. Jag har inte råd att låta snömassan göra min hjärna lika fluffig som den gör stadens alla kanter. Jag måste vara skarp, vass, alert. Trots förbudet mot att traditionsenligt gå i ide med glögg och pepparkakor ska vi alla ändå köpa julklappar med en CSN-inkomst som bantar i december.
Var tar julkänslan vägen när man inte är längre går i grundskolan där man fick ägna en hel månad åt julpyssel, eller där alla åtminstone var eniga om att december var en fridens tid? Vi studerar så intensivt att det i SOL:s cafeteria finns lappar som vädjar om att den under lunchtid ska få vara en ”pluggfri zon”. Ändå får julen firas med dyra tågbiljetter, forcerad avkoppling och en fattig januari.
Mitt gnällande är onekligen löjligt, då vi är vuxna människor som har valt våra öden och som inte kan kräva av universitetet att respektera det sedan barnsben skapade järnstängslet kring juletiden. Jag har aldrig ens träffat tomten och saknar därmed anledning att bry mig så mycket. Kommersiell högtid som kommersiell högtid.
Jag var på väg att frånsäga mig all min förkärlek för absurda mängder minilampor och plingande bakgrundsmusik när min pojkvän den första december kom hem med en liten julgran, tätt följd av min absolut första julklappskalender. Han hävdade att han hade träffat tomten i källaren. Känslan jag fick där jag satt bland femton uppslagna böcker var obeskrivlig.
Man behöver inte vara ledig för att uppskatta det vackra med julen. Man kan köpa lussebullar på rasten och lyssna på julmusik på väg till skolan.
Men man behöver definitivt en tomte.