Förtjänar dumburken en renässans i våra vardagsrum? Erik Neppelberg funderar på all tid vi slänger bort framför skärmen, men lockas ändå av att ställa fram dammsamlaren.
För några veckor sedan deltog jag i en undersökning från livsmedelsverket rörande svenskars kostvanor. Frågorna fokuserade mycket kring mediekonsumtion där jag, till följd av mitt yrke som projektledare på en digital byrå, hade tämligen hög siffra på antal timmar uppkopplad vid dator eller smartphone = all vaken tid.
Men när jag skulle svara på hur många timmar om dagen jag kollade på TV så blev mitt svar: 1 timme, i veckan. Men det kunde man inte svara, så det fick bli avrundat per dag istället till ca 10 minuter om dagen. Därefter kom frågan ”Hur ofta kollar på TV i datorn, t.ex. SVT Play?”. Då var det ju såklart det svaret jag redan hade givit. För jag äger ju ingen TV, eller äger gör jag, men den står längst in i garderoben.
Att inte titta på TV. Vad betyder det egentligen i tid? Enligt MMS, Mediemätning i Skandinavien (halvårsrapport juni 2011) så tittar svenskarna i genomsnitt på TV 170 min per dag. Rent krasst så har jag då alltså 2 h och 50 min över varje dag som jag kan göra något annat. Det blir 19 h och 50 min i veckan, 85 h i månaden, 1034 h på ett år, 62050 min! Det är ju helt galet mycket tid.
Jag undrar vad jag gör all denna tid som jag inte tittar på TV? Som student var det lätt att fördriva tid. Genom engagemang på nation, inom spex och karneval fanns det nästan inte en enda ledig minut på dygnet, och därför inget tid att titta på TV. Men idag? Jag antar att jag lagar mat i 1 h och 30 min och sedan kanske jag ligger i soffan, surfar lite och myser med min katt i 1 h och 20 min då.
Jag vill ju gärna tro att jag genom internet får reda på allt jag behöver, och framför allt själv vill ha. Men det är ju också något visst med TV:n som jag kan känna att jag saknar. Lite samma känsla som att åka tåg. Att röra sig framåt men inte riktigt kunna påverka hur. Tablån är satt och public service tar ansvar för att jag får min medborgerliga dos information. Nej, nu är det bestämt! Det får bli som med lördagsgodis. Från och med nästa lördag ska den få komma ut ur garderoben. Min fina tjocka TV från 1992. Nu ska jag bara hitta fjärrkontrollen.
