Häromdagen när jag skulle till Lund hamnade jag framför en högljudd man på tåget.
Jag såg inte hur han såg ut, det är dumt det därför om man är nyfiken av sig av naturen så vill man ju gärna veta hur personen i fråga ser ut som utmärker sig, men nej, jag har inte för vana att stirra på alla omkring mig innan jag sätter mig.
Hur som helst, den här killen satt i telefon och var skitsur på någon, jag tror det var hans kollega som hade låtit honom vänta vid Kastrup men det orkade inte mannen på tåget med så han stack och de andra kunde gott ta en hyrbil. Jag tyckte han lät lite läskig för han var så arg, pratade högljutt och verkade allmänt auktoritär.
Men så blev han avbruten av konduktören och la på. Jag hör hur konduktören ber honom att skriva sin adress och tänker att åh nej, vad jobbigt, han har fått böter. Men killen är helt glad och trevlig och undrar om han ska skriva telefonnummer också?
Naj det behöuvs ente svarar konduktören.
Killen småpratar artigt vidare, säger att ja automaterna ville inte ta mitt kort så jag tänkte att jag köper en biljett på tåget. Det börjar krypa i mig. Fattar inte killen att han har fått böter? Konduktören säger ingenting. Så frågar killen; Vad kostar det att köpa biljett på tåget? Konduktören svarar;
– Det är dyört, mycket dyört.
Haha skrattar killen till, ja att det kostar lite mer förstår man ju. Men hur mycket?
– 800 krounour svarar konduktören torrt.
Mannen: 800 kronor?! Men hur kan det kosta så mycket att köpa biljett på tåget?
Konduktören: Man kan inte köpa biljett på tåget. Det har man inte kunnat göra sen den 1:a juni. (Sedär nu får ni lära er lite här också).
Sen slinker han snabbt iväg och jag skruvar på mig av obehag, rädd att de där trummande fingrarna ska bli till hårda nävar i ryggen på mitt säte, men killen bara suckar och hamrar på med sina rastlösa fingrar. Efter en stund ringer en kollega och killen säger helt lugnt på frågan om hur han mår (antar jag att personen undrar) jotack, bra, lite trött.
Bra? Lite trött? Hade det varit jag hade jag gråtit och skrikit och varit helt förtvivlad över att behöva ”köpa biljett” för 800 spänn och genast berättat det för första bästa stackare som råkat ringa precis då. Men ju mer jag hör av samtalet, och det är ALLT eftersom killen inte är direkt blyg av sig, så förstår jag att han är en rätt högt uppsatt chef så nä, klart att inte han gråter.
Det är ju inte han som betalar boten.
När jag blir en högt uppsatt chef tänker jag betala mina eventuella böter själv, jag kommer alltid åka ekonomiklass och inte ringa på mobilen i onödan och så ska jag alltid vara så behärskad och trevlig som den här killen var mot konduktören, men jag hoppas att jag inte kommer att skälla så på den stackars kollegan som av någon anledning inte kunde komma i tid.
