Kvartett i språk

- in Nyheter

En månads kringdrivande liv har nått sitt slut och jag har tagit mina första trevande steg på universitetets mark. Igår började jag med min kriminologikurs och jag är redan helt frälst! En gemytlig professor ska under våren guida oss genom kriminologins olika vrår. Upplägget verkar så trevligt pedagogiskt att jag slogs med häpnad. En gång i veckan har vi en teoriföreläsning, den andra lektionen ser vi en film som är passande för den teori som presenterats och sen den sista lektionen diskuterar vi filmen. När professorn förklarade sin yrkesbakgrund så sade han att efter att han hade avslutat sina juridikstudier ville hitta ett ett område att fördjupa sig i med ”least law possibile”. Väldigt träffande för en kriminologiintresserad!

Idag hade jag kursstart på mina andra kurs i International law och den var något annorlunda. I universitetshuset samlades ett stort gäng nyfikna studenter i en sal som såg ut som en lämning från några sekler tidigare. På en träbänk spenderade vi de 20 första minuterna med att invänta professorn och sen resterade delen av de två timmarna fick vi höra på diverse utläggningar om hur stater kan bryta mot sina förpliktelser. Det lustiga var att läraren hade en ”hjälpreda” som glatt satt uppe på katedern och antecknade, nickade instämmande åt lärarens utläggningar och agerade bud av nya kritor till svarta tavlan. Jag förmodar att denna hjälpreda kommer få större uppgifter i undervisningen framöver.

De senaste dagarna har min hjärna verkligen delats in fyra språksegment som gör mig väldigt förvirrad. Jag tänker och skriver på svenska, undervisas på engelska och italienska, pratar italienska när jag umgås med bytisar och till sist denna franska som kommer med bytisarna jag hänger med. Eftersom jag läst franska så förstår jag en del, men när jag nu måste kastas mellan dessa språkyttringar så blir jag stum och allt blir en enda röra. Jag ser en spelande kvartett framför mig, fast som alla pratar fyra olika språk. Jag hoppas att jag en dag lyckas få ihop det till en sång och samtidigt behärska samtliga stämmor. En annan sak som följer med detta språkbråk är att jag har svårt att veta om jag ska skriva föreläsningsanteckningar på engelska eller svenska. Just nu är det en härlig röra, ofta i samma mening. Har någon tips på vad som är bäst så mottages det tacksammast!

Ikväll blir det bytisfest och imorgon ska vi ha lunch med språkgruppen där alla ska ta med någon mat typisk för sitt hemland. På grund av tidsbrist och avsaknad av gastronomiskt kunnande av svenska kalla maträtter kommer jag nog köpa knäckebröd som grund, sen får jag väl bygga ut det på något lustigt vis. Om någon sitter inne på något fantastiskt enkelt trevligt recept på en svensk maträtt, med eller utan hästkött ,så tar jag även emot tips om det! Avslutar detta blogginlägg gör jag med en lista på det som saknas mest från Svezia.

Mest saknade tingen och företeelserna från Svezia:

1. Havregrynsgröt: Ni kan tycka det är löjligt för havregrynsgröt är ju ingen läckerhet sett i förhållande till mozzarella och parmaskinka, men när ni inte får tag i grynen som ni har spenderat era tre senaste morgon-år med så förstår ni.

2. Konsekvens: Sällan finner man ett logiskt samband mellan företeelser i Italien. Saker bara är på ett visst sätt. Fast mitt mobilabonnemang ska kosta 8 euro i månaden fick jag betala 10 euro den här månaden för att sen nästa betala 5 euro nästa månad. Varför? Ingen vet. Det bara är så.

3. Tidsuppfattningen: Jag vet att jag är en tidspessimist och jag jobbar på det. Skulle önska att jag var tidsrealist istället. Men, att lärarna som standard slinker in mellan 5-20 minuter försent skapar ovisshet. Och inte är det ledsna för det heller. Att inte ha öppet kontor på fastslagna tider är en kombination av punkt 2 och 3- inkonsekvent tidsuppfattning.

4. Inga el-restriktioner: Jag ska ju varken tvätta eller laga mat i ugnen innan kl 19 på aftonen. Lite tråkigt när man vill improvisationsbaka en kladdkaka.

5. Kranvatten: Att kunna släcka törsten med ett glas vatten direkt tappat från Bolmen eller Vombsjön är avundsvärt. Att bära hem vattenflaskor börjar bli tröttsamt.