Vad är ens en revy? Bakom ordet gömde sig ett tiotal imponerande roliga sketcher och sångnummer och en stor dos vågad satir.
Det här är en recension. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Jag förvånas direkt över tempot på revyn. I ena sekunden sitter två föräldrar och pratar om att ”baka bullar” (läs: ha sex) samt bjuda över grannarna på baket och i den andra sjunger fyra Sverigedemokraterna en hyllning till Simona Mohamsson.
utan att störa föreställningen.
Foto: Marin Cima
På bara 45 minuter verkar Revyn gå igenom alla versioner av komedi som finns. Det finns alltså något som kommer passa alla. Mellan varje sketch byts en fantastiskt dekor ut mot en annan helt utan att avbryta föreställningens tempo.
Alla sketcher är oberoende av varandra och det är omöjligt att som publik veta vad som kommer hända härnäst. Humorn anspelar ofta på det oförutsägbara men också på det vågade. En sketch bryter den fjärde väggen när den presenterar två tyska generaler under andra världskriget som väntar på Hitler. Hitlers skådespelare står nämligen bakom kulisserna eftersom han tycker att det är för pinsamt att spela Hitler framför sin mamma som sitter i publiken.
Oavsett om sketchen handlar om Hitler, sex eller något helt annat hörs publikens skratt genom hela Lundagård. Att revyn är rolig förstår nog alla på karnevalsområdet. Det är inte bara humorn som är imponerande utan även sångerna. En av sketcherna bjuder på ett enastående opera-inspirerat framträdande om hur det är att cykla igenom Lund. Mängden talang som får ta plats på så pass kort tid och bland hela ensemblen är otrolig.
Det enda området som Revyn brister på är ljudmixningen. Från första raden är det ofta svårt att höra vad de sjunger om. Det är särskilt synd eftersom man kan föreställa sig hur bra låttexten är trots att man inte hör den. Förhoppningsvis har det åtgärdats inför premiären den 22 maj
”Helt otroligt” säger personen bakom mig när föreställningen är över och jag kan inte mer än hålla med. Jag önskar bara att Revyn varade längre.
