Flygande holländare som aldrig riktigt lyfter

- in Recension

Jesperspexet firar femtio år med att sätta upp showen där allting började. En salig blandning av bourgeoisie, sjöröveri och vandrande sovsäckar. Men har historien passerat sitt bäst-före-datum?

Vi befinner oss i 1600-talets Kapstaden. Holländarna har lagt marken under sina träskobeklädda fötter och staden blomstrar bokstavligen när dess invånare vattnar sina tulpanlökar som om det gällde livet.

Men i fjärran skådas ett hot mot den bekymmersfria tillvaron.

Spökskeppet ”Den flygande Holländaren” med Kapten Van Der Decken vid rodret är tillbaka för att göra upp med gamla oförrätter. I paniken som uppstår kommer borgmästarinnan med det fyndigaste förslaget på undanmanöver:
–Vi får honom tro att han är i Danmark! Han kommer vara borta snabbare än studiebidraget.

Borgmästarinnan är lysande när hon på bred danska försöker missleda den förvirrade sjörövaren.

Flera andra spexare bjuder på bra show – lyrikberoende Jack Sparv och bröllopsplanerande frankofilen Bijanka – för att nända några.

Saknas wow-faktor
Men det saknas en ”wow-faktor”. Även om skådespeleriet, sånginsatserna och skämten håller en jämn nivå är det få insatser som riktigt entusiasmerar den fullsatta genrepspubliken. Måhända beror det på att denna – istället för högljudda studenter – mestadels består av familj, professorer och alumner.

Charmen från ingenjörstrion ”Andersson, Pettersson och Lundström” kan dock inte ens den mest svårflörtade teknologprofessorn motstå. Kupletten ”Jörerna gör det de gör bäst” svänger ordentligt och sätter standarden för en starkare andra akt.

På sista versen
Den flygande holländaren sägs vara det första Jesperspexet som sattes upp. Tyvärr märks det ibland lite för tydligt. Nytänkandet i manus lyser med sin frånvaro och så även igenkänningsfaktorn i låtarna. Orkesterdiket håller dock hög klass föreställningen igenom – liksom den färgsprakande dekoren.

Helhetsintrycket när ridån gått ner och applåderna tystnat i AF-borgen är således splittrat.

Vågar spexarna släppa loss ännu mer inför den kommande veckans föreställningar skulle de kunna väga upp för en historia som sjunger på sista versen.

Skönaste repliken: ”Grönt te, rött te, men framför allt.. GT!” – Borgmästarinnan

Coolast kuplett: Bijankas bröllopskuplett

Bästa biroll: Abraham Von Fram (Bara jag som får associationer till brandchefen Greger från Nile City?)

Snyggaste scenkostymen: Kapten Van der Decken (a.k.a. Flygande Jakob)

Dråpligaste gliringen: Delad förstaplats – Kommunal och Malmö Högskola

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

En dag kvar till 1300-talet

Lundagård har tagit tempen på Jesperspexet dagarna innan premiären.