Var fan är alla bögar?

P6 har på lördag jobbat i 25 år för att värna lundastudenters sexuella hälsa. De menar att heteronormen nu håller på att luckras upp – men krönikören Marcus Älverbrandt undrar var alla studentlivets bögar finns.

[ads1]

Det våras för bögarna. Mello-aktuella Oscar Zia hyllas för sin garderobs-sorti, morföräldrar stoltserar med regnbågsfärgade profilbilder på Facebook och Adidas gör succé med sin kampanj för homosexuella idrottare. Tidigare generationer har mödosamt planterat sina frön och vi har nu guldläge att skörda frukten.

Lunds universitet är på många sätt pluralismens högborg, där minsta uttryck för homofobi är lika med socialt självmord. Det är liksom inne att vara gay. Heterosexualitet känns så… 90-tal. En tjejkompis berättade hur hon på en fest ”kommit ut” som straight och mötts av häpnad:

”Men vadå – har du aldrig ens varit lite attraherad av en tjej?”

Även hos straighta killar är öppenheten stor. Många ställer nyfiket frågor, och är inte rädda för intimitet. Men när mina kära heterosar vid tresnåret vinglar hem till sina flickvänner, och jag återigen står ensam kvar på dansgolvet, undrar man likt förbannat – var fan är alla bögar?

För jag har svårt att tro att problemet ligger hos mig. Med en svallande blond kalufs, välformade löparvader och det sexiga jobbet som krönikör borde i alla fall några lundapågar fastna på kroken. Ändå är mitt sexliv i Lund ungefär lika spännande som Dick Harrisons garderob.

Jag söker svar hos sexperterna på Projekt 6, som i dagarna firar 25-årsjubileum. Organisationen, som grundades i syfte att stävja spridningen av könssjukdomar i studentlivet, håller med om att heteronormen under dess livstid börjat luckras upp. Samtidigt finns inte en enda gayklubb i stan.

”När alla ska framstå som så öppensinnade osynliggörs också sexuella minoriteters existens” säger Clara Vallmark, f.d. samordnare.

Illustration:Aydin Ramezani.
Illustration:Aydin Ramezani.

Jag tror att hon har rätt. Många menar att det inte ska finnas ett behov av särskilda forum för hbtq-personer numera eftersom det är så normaliserat. Men varför ser man då aldrig två killar hångla på nation eller hålla handen i stadsparken? Frånvaron av naturliga mötesplatser gör att vi – vare sig vi vill eller inte – blir förpassade till dejtningappen Grindr:s avgrundsdjupa rövhål.

Så i väntan på att frukten ska mogna… Lundagård når ut till nästan 40 000 läsare varje månad. Statistiskt sett borde drygt 1000 av dessa vara män som ligger med män.

Call me maybe?

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

En doft av skam och seger

Blommor och bin i all ära, men det