Kvantitet före kvalitet – varför universiteten är på fel väg

- in Krönika/Utbildningspolitik

Utbildningspolitiska krönikören Marcus Björk hoppas på en skarp reform av resurstilldelningssystemet för universitet och högskola.  

Jul, nyår och tentaperiod har passerat. En ny termin har tagit vid. Kommer det att bli ytterligare en termin med larmrapporter om den hastigt sjunkande kvaliteten hos studenter vid landets universitetet och högskolor? Jag tror tyvärr det, även om vissa ljusglimtar finns. Men vad behöver då universiteten och högskolorna för reform för att vända den nedåtgående trenden med sjunkande kvalitet? Förmodligen en förändring i resurstilldelningssystemet.

Hur fungerar då resurstilldelningssystemet vid högskola och universitet? Först och främst delas anslag ut efter ämne, där vissa ämnen kan ha upp till nära tio gånger så mycket pengar per elev som andra ämnen. Vidare så skiljer systemet på helårsstudent och helårsprestation. För en helårsstudent – någon som är inskriven på universitet eller högskola men som nödvändigtvis inte klarar sina poäng, utbetalas en procentsats på runt femtio procent – med vissa skillnader mellan de olika ämnena. För en helårsprestation utbetalas däremot hundra procent av beloppet som fastslagits för just det ämne som studenten har presterat i.

Detta system har dock en stor svaghet inbyggt genom en incitamentstruktur som riskerar att sänka kvaliteten på utbildningarna. För om hälften av pengarna inkommer först när studenten klarar sina poäng så skapar det naturligtvis drivkrafter hos universiteten och högskolorna att så många så möjligt ska bli godkända på sina kurser. Det enklaste sättet, och som inte kräver någon insats från universitetets eller högskolans sida, torde vara att helt enkelt sänka kraven för att öka andelen godkända studenter.

En annan möjlig väg är att universiteten och högskolorna skulle höja kvaliteten på utbildningen för att fler skulle klara den, förslagsvis genom att utöka undervisningstiden. Detta är dock mindre troligt då det kräver att mer resurser tas i anspråk för undervisning. Resurser som man i stället hade kunnat inkassera enkelt och i sin helhet, genom att bara sänka kraven. Det är inte svårt att räkna ut vilken väg universiteten och högskolorna förmodligen väljer.

En reform för att höja kvaliteten på universitets- och högskoleutbildningen borde därför fokusera på resurstilldelningssystemet. I Styr- och resursutredningens betänkande som presenterades 1 februari 2019 förordas en avveckling av ”helårsprestation/helårsstudent”-systemet. Det återstår att se om det kommer att resultera i en skarp reform – men man kan ju hoppas.

Detta är en krönika i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i artikeln. 

You may also like

Harrison – helt rätt och helt fel

Det är resurstilldelningssystemet som bidrar till sänkta krav - inte studenterna eller studentkårerna. Det menar Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Sara Thiringer.