Du sköna nya värld

- in Corona, Reportage, Reportage

Snart är majoriteten av oss vaccinerade mot vår tids pandemi. Vad går vi till mötes – en tid av dekadens eller en ekonomisk depression?

– Folk kommer att knarka och bli helt vansinniga. All undertryckt sprallighet kommer att lockas fram och allas depressioner kommer att ta slut, säger Julia Frändfors till mig över telefon. Hon är ute och går på Hägerstensvägen i Stockholm.

Julia Frändfors driver podden Daddy Issues tillsammans med Julia Lyskova. Podden har fått stort genomslag, inte minst för sina spaningar, sedan den startade år 2019.

Hon tror att vi går en dekadent och utlevande sommar till mötes, ett nytt ”roaring twenties” som hon uttrycker det. De som har förlorat jobbet och sitter i ekonomisk knipa, kommer inte att orka tänka på det mer.

– Alla kommer att bli hippies, knulla med varandra och bli mer öppna, ta LSD i Slottsskogen och sådär. De kommer att känna saker, som eufori och glädje. De kommer att döma varandra mindre, och i stället skratta med varandra på gatan. Jag känner redan att det är så, att folk är gladare, bara när man är på stan. Det kommer att trappas upp.

Det stora bakslaget kommer, enligt Julia Frändfors, under vintern 2022.

– Vi kommer inse att nej, vi kan inte leva såhär.

Att utröna vilka coronaeffekter som blir bestående efter att världen har blivit vaccinerad är ett lika kittlande som svårgripligt uppdrag.

Kommer vi, som Julia Frändfors tror, att dansa på gatorna och bli vilda och frisläppta? Eller kommer vi att befinna oss i en så pass omfattande ekonomisk kris att tanken på fest och spänning blir helt främmande?

Framtidsprognoserna ser olika ut, och det är inte otänkbart att de kommer att samexistera.

Alla kommer att bli hippies, knulla med varandra och bli mer öppna, ta LSD i Slottsskogen och sådär.

Å ena sidan har man kunnat läsa om höjda villapriser och att allt fler flyttar ut på landet, letar efter ödehus, skaffar barn och lägger mer tid på hemlivet. I Bjuv steg villapriserna med 38 procent under 2020, vilket är den högsta prisökningen i hela Sverige.

Tror Julia Frändfors att de familjerna kommer att flytta in till stan igen, när vi alla är vaccinerade?

– Nej, jag tror att de kommer att vara så jävla lyckliga. Det här året har fått dem att inse vad det är som spelar roll. Och det är familjen, naturen och konsten, säger hon.

Å andra sidan vittnar diverse konsertprojekt i Syderuopa om att det finns ett uppdämt behov av fysisk samvaro och festande. Och flera resebolag rapporterade att chartersemesterbokningarna för åldergruppen 60+ slog i taket så snart vaccineringarna kom igång.

Sébastien Tutenges är biträdande universitetslektor i sociologi och antropologi vid Lunds universitet. Han har ”Alkohol, droger, sex och nattliv” som ett av flera huvudsakliga forskningsområden och har bland annat skrivit boken Intoxication: An Etnography of Effervescent Revelry, (boken släpps senare under år 2021) som handlar om berusning, corona, och det mänskliga behovet av fysiskt samvaro.

– Kollektivt rus är en grundläggande längtan som vi människor har.  Det ligger djupt i oss som art. Det är självklart en farlig kraft men paradoxalt nog också någonting  som vi behöver och inte kan leva utan, säger han.

Sébastien Tutenges tror att coronapandemin kommer att påverka oss på många sätt, inte minst genom att den tekniska utvecklingen möjliggör för introverta personer att vara mer mobila i sitt arbete.

Förutsatt att vaccinet verkar på oss, tror han på en tillfällig uppgång av festligheter.

– På kort sikt tror jag på dekadens i vissa subkulturer och bland ungdomsgrupper. Men jag tror inte att det kommer att påverka hur vi festar på lång sikt. Vi har en alkoholindustri med ekonomiska intressen som tjänar pengar på alkohol och vill få folk att konsumera. De strukturerna kommer att finnas kvar, säger han.

– Jag hoppas på vilda fester när vi är vaccinerade, det vore fint, men jag hoppas samtidigt att de centreras mindre kring alkohol och narkotika, och att det kommer handla mer om närvaro, kärlek, dans och musik.

Historikern David Larsson Heidenblad, som är aktuell med boken Den gröna vändningen: en ny kunskapshistoria om miljöfrågornas genombrott under efterkrigstiden (2021) är övertygad om att coronapandemin kommer att ha effekt på hur vi lever våra liv på lång sikt.

– Det här är ett borderline event, som Berlinmurens fall, eller andra världskrigets slut. Jag tror att corona kommer att få ännu större effekter än dessa händelser vad gäller människors vardagsliv på en bred kulturhistorisk nivå, säger han.

Vi kan ändra saker som tidigare har känts helt otänkbara på väldigt kort tid.

Han sitter framför rader av bågnande bokhyllar under vår Zoomintervju. Den största effekten av coronapandemin, som David Larsson Heidenblad ser det, är att vi har fått en ny tilltro till kraftig kollektiv handling på global nivå.

  Vi kan ändra saker som tidigare har känts helt otänkbara på väldigt kort tid. Den erfarenheten kommer vi att bära med oss genom livet.

Det kan innebära en politikens återkomst. Något som kan få både negativa och positiva konsekvenser.

– Det kan innebära mer auktoritär styrning, och mer nationalism av olika färger. På 1980-talet fick man till exempel inte köpa utländsk valuta, då hade vi mer av en containerekonomi, vilket känns väldigt avlägset i dag, men vad vet man?

David Larsson Heidenblad ifrågasätter om resandet inom tjänsten kommer att komma tillbaka på den nivån som den var innan pandemin.

– Kommer vi att börja göra den typen av resor där vi talar i två timmar för ett tjugotal personer, igen? Eller kommer vi att fråga ”kan jag ta det på Zoom istället?”.

David Larsson Heidenblad undervisar på sommarkursen ’Pestens tid: historiska och existentiella perspektiv på pandemier’, som gick för första gången under sommaren 2020. På litteraturlistan till den kursen finns bland annat filmen Contagion (2016) och Albert Camus roman Pesten (1947, på svenska 1948).

– Om det är någonting jag hoppas på är det att människor kommer att läsa mer böcker, säger han.

För även om det är svårt att sia om hur framtiden kommer att se ut, har kulturen sedan länge ägnat sig åt olika typer av kriser och hot.

Kanske har Kristoffer Leandoer, översättare, författare och litteraturkritiker svar på varför kulturen och krisen går hand i hand.

Han har bland annat skrivit boken Slut, symbolisterna vid tidens ände (2014), som handlar om sekelskiftet 1800-1900 i Paris. Hans senaste bok Längta bort, längta hem (2020) blev Augustprisnominerad. Han har i sin verksamhet som översättare fokuserat på franskspråkig litteratur från 1900-talet.

Jag skriver ett mejl till honom och frågar bland annat om litteraturen blir viktigare under en kris. ”Nej, men fler människor får tillfälle att upptäcka hur viktig den är. Ett sätt att möta andra människor  – eller sig själv i andra – som alltid står till förfogande när fysiska möten uteblir. Och det här är inget jag drömt, utan ren statistik: 27 procent av svenskarna läser mer under corona.” skriver han och syftar på en undersökning gjord av Novus.

Kristoffer Leandoer tror inte att corona kommer att påverka samtidslitteraturens tematik eller innehåll i hög utsträckning, eftersom ”i litteraturen är det i viss mån alltid kris”

”Litteraturen, liksom hela kulturen, har känt av den här katastrofen långt i förväg. Tänk på alla dystopier både inom film och litteratur de senaste tio åren, även om det oftare varit klimatet, zombies eller kärnkrig så är det ändå nersläckta samhällen och isolerade människor som funnits i kikarsikteganska länge redan”, skriver han.

Docenten i nationalekonomi, Fredrik N G Andersson, tror att allt jag skriver om framtiden kommer att bli precis tvärtom.

Han har Lunds berömda magnolior som bakgrundsbild under vår Zoomträff.

– Vi människor kan inte se in i framtiden, säger han, som är med i Lunds universitets Tankesmedja LU Futura.

Men ser man bakåt, kan man ändå dra vissa generella slutsatser. Han trycker på att samhället i dag präglas av konsekvenserna av andra världskriget, och av den svenska finanskrisen som pågick åren 1991-1993.

– Man kan tänka sig att corona får en stor långsiktig påverkan. Men det är ingenting som vi kommer att gå runt och tänka på i vårt vardagliga liv, för det blir det nya normala, säger han och fortsätter:

– Stora samhällsekonomiska kriser brukar ge avtryck i ekonomin och politiken, och ibland också socialt. Avtryck som egentligen aldrig försvinner, säger han.

Hållbarhetsfrågan innebär inte att vi ska gå tillbaka, utan att gå framåt för att göra det där som vi aldrig någonsin har gjort.

Corona har inneburit att företags sårbarhet har blottlagts. I och med att samhällen har stängt ner, har internationella produktionskedjor blivit lidande. Globaliseringskritik är enligt Fredrik N G Andersson ett exempel på en tänkbar långsiktig coronaeffekt.

– Vi såg redan innan pandemin bröt ut att det fanns en kritik mot globaliseringen som kom både från vänster och höger i det politiska systemet. Pandemin har gjort att den kritiken har accelererat. Nu tycker de flesta att vi ska ha mer produktion hemma och nära, som livsmedel- och läkemedelsproduktion till exempel, säger Fredrik N G Andersson.

Hur det blir med arbetsmarknaden efter coronavaccineringen är över är avhängigt den ekonomiska utveckligen och i viss mån politiken. Men förmodligen kommer ekonomin att behöva några år för att återhämta sig.

Jag frågar honom om det är önskvärt, och hållbart, att gå tillbaka till den produktions- och konsumtionstakt som vi hade innan pandemin.

– Hållbarhet har många dimensioner och vi har aldrig någonsin levt i ett hållbart samhälle. Dimensionen miljö var mer hållbart förr, men dimensionen social hållbarhet var det inte. Vi dog vid en tidigare ålder, vi slet ut oss mycket tidigare, hade sjukdomar som vi då inte kunde bota. Vi hade inte så mycket frihet eller tid till att ägna oss åt att göra saker som vi ville, säger han.

Han menar att problemet i dag är att vi använder fossila bränslen och överexploaterar våra naturresurser.

– Hållbarhetsfrågan innebär inte att vi ska gå tillbaka, utan att gå framåt för att göra det där som vi aldrig någonsin har gjort. Det handlar om att bryta existerande normer, säger han.

Längtan efter att allt ska bli som vanligt igen kan alltså vara en förgäves längtan. Frågan är om det är önskvärt. För, ärligt talat, har du saknat pendlandet, de tidiga morgonarna, det överdrivna inrikesflygandet som smutsar ner vår miljö och pressen av att gå på alla fester trots att du egentligen inte vill?

Oroa dig inte, vi kommer att få uppleva kollektiva rus, resor och fysisk närhet igen. Men corona har serverat oss en chans att se till att de saker vi inte tyckte om pre-covid blir ett minne blott.

Om de som har siat om framtiden i den här texten får bestämma, går vi en mer ödmjuk, sundare, roligare och ur flera aspekter mer hållbar värld till mötes.

Det slitna latinska uttrycket carpe diem, memento mori har sällan känts mer aktuellt.

Om bildprojektet:
Fotograf Daria Granina och illustratör Anna Hasslöf har tolkat klassiskt dekadenta målningar genom fotografi och illustration.

 

Pudelpromenad (2021). Tolkning av poeten Gerard de Nervals öde. Enligt legenden brukade han gå ut och gå med en hummer. Foto: Daria Granina. Illustration: Anna Hasslöf.
Under täcket (2021). Parafras av Henry de Toulouse-Lautrecs målning  Dans le lit (1893). Foto: Daria Granina. Illustration: Anna Hasslöf.
Letargi (2021). Parafras av Ramon Casas La pereza (1889/1900). Foto: Daria Granina. Illustration: Anna Hasslöf.

 

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.