I somras upphävdes Roe v. Wade. Lundagårds kulturkrönikör Victoria Källström funderar kring hur en åtstramad aborträtt kommer tas i uttryck i kulturen.
Liksom att Annie Ernaux i höstas tilldelades Nobelpriset i litteratur publicerades då hennes bok Omständigheter (2000) för första gången på svenska. I självbiografin blir en 23-årig Ernaux oönskat gravid. Det är franskt 60-tal och aborter har förbjudits för att råda bot på efterkrigstidens sjunkande födelsetal.
Sviken av staten tar Ernaux saken i egna händer – bokstavligen. Efter en misslyckad hemabort besöker hon en illegal abortutförare och hamnar på akuten där hon nästan avlider.
Ernauxs verk gör sig inte gällande enbart med anledning av hennes plats på vinstpallen. USA:s grundlagsskyddade aborträtt hade om fyra dagar, den 22 januari, firat 50-årsjubileum om den inte upphävts i somras. Världens största och mest inflytelserika demokrati fattade då ett historiskt beslut.
Kulturen skildrar såväl det historiska som det samtida. När samhället förändras är det således rimligt att konstens innehåll gör likaså. Frågan kan ställas om USA:s inskränkta aborträtt kommer att inspirera andra länder till samma sak (se utvecklingen i exempelvis Kina, Ryssland och Ungern). Kommer antalet illegala aborter att bli fler? Kommer kriminaliteten att öka till följd av att fler oönskade barn föds?
Jag såg nyligen filmatiseringen av Omständigheter och slogs av att jag aldrig sett en abort gestaltas visuellt tidigare. Därtill kommer jag knappt på ett enda verk där en laglig abort sker – jag kan bara minnas att jag läst om det i Karolina Ramqvists Alltings början (2012). Det verkar vara standard att kvinnor som blir oplanerat gravida eventuellt funderar på abort men i slutändan behåller barnet. Exempel är filmen Juno (2007), ungdomsromanen Som jag vill vara (2011) samt serierna Girls (2017) och Bonusfamiljen (2019).
I Sverige råder relativ politisk konsensus om rätten till fri abort. Till och med de som propagerar för ett inte alltför liberalt regelverk, såsom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, står bakom svensk abortlagstiftning. Abort är här ingenting kontroversiellt. Kanske har den problematik som krävs för att konsten ska kunna gro saknats – och likaledes i stora delar av övriga Västvärlden.
Blir det skillnad nu?
Möjligen kommer modiga författare, filmskapare och andra konstnärer utmana trenden av åtstramande aborträtter i världen genom att börja skildra och således normalisera den legala aborten – kvinnor som med visst vemod, eller för den delen beslutssamhet, besöker abortkliniken och går därifrån med lätta steg. Kommer performanceartister gestalta förlossningar med blod och skrik på öppen gata? Kommer USA om ytterligare 50 år återinföra aborträtten och då skapa en våg av berättelser om de eventuellt illegala aborter kvinnor nu genomgår, liksom Annie Ernaux på 60-talet? Det får framtiden utvisa.
