Jag vill vältra mig som en gris i vardagstristessen

- in Krönikor, Kulturkrönika

Med hälften av sin kandidatexamen i ryggen har Lundagårds kulturkrönikör Clara Castenfelt, efter två år av lustfyllt studentliv, stött på sin första brytpunkt – den tysta längtan efter en tråkig och trygg vardag.

Jag tror att samhället både föraktar och beundrar studenten som kulturell figur. Den är fattig och skränig, men samtidigt en åtråvärd fyr av ungdom och kunskapsrikedom. De äldre vill säkert kasta hela packet i en masugn, men ändå sitta i lågornas värme och minnas sin egen studenttid, till lukten av grillad skrumplever och bränt overalltyg. Jag har kommit till insikten att jag själv nått det första stadiet av denna filosofi – och jag misstänker att allt är en TikTok- snubbes fel.

Jag följer en kille som heter Timm Chiusano, och fastnar verkligen för hans videor. Han är en vit, rik och tatuerad chef med ett hus i New York – inte min bästa arketyp av snubbe, direkt – men hans innehåll berör mig på djupet. Han tar upp enkla frågor som ”Hur var din helg?” och delar glimtar av sin vardag som en 40-åring med en sådan lugnande röst som bara killar har. Han åker tunnelbana, diskar med sin fru, putsar sin sneakersamling och äter Twinkies med sin dotter i vardagsrummet. Han inspirerar mig att uppskatta livets tråkighet på ett sätt som trollbinder mig.

De senaste två månaderna har jag varit hemma i Stockholm på praktik, och det har varit bra. För bra. Jag har haft ett roligt jobb, en partner att komma hem till, och en stabil vardag fylld av tvätt, matlagning och inflationsgnäll. Men nu när praktiken närmar sig sitt slut, våndas jag något fruktansvärt när jag påminns om hur utom räckhåll det livet fortfarande är. Inredningsbutiker med små skålar och ljusstakar i fönstret, objekt som skriker om att bli omhändertagna, omsorgsfullt placerade på en byrå eller bokhylla som jag ännu inte har.

TikTok-Timm påpekar förstrött i sina videor att saker sällan går som man tänkt, och det vet jag. För sakens skull väljer jag dock att lita på att marken inte kollapsar under mig. Jag kommer bli nöjd med mitt liv. Ett bra jobb, en fin bostad, min partner, ett husdjur, ett välfyllt kylskåp och en tvättmaskin. Som en tjock gris ska jag vältra mig i vardagstristessen, medan resten är upp till mig att forma.

Tryggheten kanske blir en börda, men åtminstone är jag inte en rastlös varelse som bara agerar efter rabatter och förlitar sig på staten för att klara mig ekonomiskt. TikTok-Timm pratar aldrig om sitt eget forna studentliv på college utan lever i stället i nuet, i tunnelbanan och i köket, och njuter av det händelselösa med skön jazz i bakgrunden. Det är något jag också vill göra.

Fantasier om osexiga livsöden känns ju osköna, när landet erbjuder fantastiska möjligheter för studier och jag befinner mig i ungdomens vår. Studentlivet är det roligaste jag har gjort — jag ska ju på utbyte till Venedig snart, för fan.

Men hjärtat värker ändå när jag ser människor på sina balkonger utanför jobbet. I sina små fågelbon som krävt tid, kärlek och pengar. Sådant som man har gott om när livet som fungerande vuxen börjar – antagligen, förhoppningsvis, så småningom.