Efter succén med Kräftor & Tennsoldater är filmskaparen Ville Gobi tillbaka med uppföljaren Myggor & Salta Pinnar. På besök i Lund under sin Sverigeturné berättar Ville om proggiga barndomssomrar, sin kärlek till film – och drömmen om en svensk påsktradition på bio.
Det var redan på sommarlovet mellan tredje och fjärde klass som Ville skrev sin första berättelse. I progg-träsket på Barnens ö föddes hans kärlek för dikter, berättelser och text, vilket senare kom att utvecklas till en kärlek för scenen och filmskapande.
– Jag känner mig som mest hemma på scen, det är kul med direkt publikkontakt. Även om man uppträder med en dikt och är den enda som pratar, blir det ändå en dialog med publiken, säger Ville.
I uppföljaren till hans hyllade debutfilm Kräftor & tennsoldater är det midsommar som står i centrum, men fokuset förblir detsamma; familj, relationer och generationer. I rollerna syns bland andra Leif Andrée, Sanna Sundqvist, Eric Stern, Stefan Sundström och Ville Gobi själv. Resten av castingen är Villes egen familj, grannar och bekanta.
– Alba, min tvååriga systerdotter, spelar huvudrollen och många av de medverkande är mina faktiska grannar från Progg-träsket. Det är ändå någonting lite eget och uppfriskande med att använda helt nya ansikten. Det får hela platsen att kännas på riktigt, för den är ju på riktigt, säger Ville.
Debutfilmen Kräftor och tennsoldater är baserad på en dikt om en kräftskiva som gick snett. Filmen vann priset “1 km film” på Stockholms filmfestival. Prispengarna banade väg för uppföljaren Myggor och Salta Pinnar där det föll sig naturligt att fortsätta berättelsen på Barnens ö. Denna gången kommer mycket av inspirationen från systerdöttrarna.
– Jag ville göra något annorlunda. Det är alltid svårt att följa upp en debut då det är lätt att försöka göra samma sak. Med uppföljaren ville jag ta berättelsen vidare till den nya generationen på Barnens ö – mina systerdöttrar, säger Ville.
Ville beskriver hur han hämtar inspiration från det vardagliga – från samtal med familj och grannar och från systerdöttrarnas minspel, rörelser och interaktioner med de vuxna.
– Allt detta skriver jag ner. Jag sätter mig inte ner med ett tomt ark och tänker att nu ska jag skriva en film. När man skriver ska man söka, och hitta saker. Inte uppfinna dem och jag tror att det är därför folk känner att det är på riktigt, säger Ville.
Kräftor & tennsoldater kretsade kring föräldrars dödlighet, nostalgi och barndomens sköra magi och till skillnad från debuten är uppföljaren mycket mer brötig, lättsam och humoristisk. Källan till Villes kreativa process kommer från två olika håll.
– Jag har alltid sagt att när jag gjorde Kräftor och tennsoldater så ville jag göra Tomten är far till alla barnen möter Andrej Tarkovskij. Det är en sjuk mix, men den mixen är Ville Gobi, säger Ville.
Trots lättsammare tema, oväntade överraskningar och en tydligare närhet till humor, finns det ingen avsaknad av existentiella frågor i Villes Gobis nya film.
– Filmen är en röjigare midsommarfilm men anspelar samtidigt på element av någon typ av saknad, eller nostalgi. Ibland kan jag sakna en plats som jag inte har förlorat ännu, för jag vet att jag kommer förlora den. Redan då börjar man känna ett vemod eller ängslan, säger Ville.
Med publikrekord, stående ovationer och SVT i ryggen blickar Ville nu framåt. Två kortfilmer ska bli tre och tillsammans bilda en långfilm. Tanken är en mosaik i tre delar med kortfilmerna om jul, midsommar och kräftskivan som binds ihop av en prolog och epilog förankrat i påsken.
– Just nu planerar vi inför långfilmen som inkluderar alla dessa kortfilmer som tillsammans bildar Snapstrilogin. I långfilmen så kommer jag äntligen lyckas skapa mötet mellan Tarkovskij och Tomten som är far till alla barnen. Man får jubla, man får skratta, man får gråta, man får bli rädd, då har man fått känna allt i biosalongen och det hade varit mäktigt, säger Ville.
Tanken är att filmen ska ha premiär på långfredagen år 2027.
– En dag av lidande ska bli en dag av firande. Påsken är också en högtid då familjen samlas men den har inte samma slagkraft i filmtraditioner som julen har. Precis såsom att Kan du vissla Johanna eller Karl Bertil Jonssons julafton går varje jul, är drömmen att Snapstrilogin kommer att sändas varje påsk. Vi ska skapa biorevolution och få tillbaka det svenska folket till biosalongerna, säger Ville.
Och längre fram? The Promise Land – en TV-serie som lämnar familjen för att gestalta vänskap, fester, resor och livet med vännerna från de senaste tio åren. Om Snapstrilogin är berättelsen om Villes familj, är The Promise Land berättelsen om hans vänner.
– Jag vill inte tvinga publiken att känna en viss sak – det vill man undvika tycker jag. Man berättar något som är eget, ärligt och unikt och det kommer publiken känna. Och vad relaterar till och känner i efterhand, det är något eget och unikt för dem, säger Ville.
Ville Gobi må vara i början av sin filmkarriär, men med sin vision, energi och förmåga att väva ihop det personliga med det universella, har han redan lämnat avtryck i den svenska filmvärlden. Nu återstår bara att se om påsken 2027 blir den dag då Sverige återuppstår i biomörkret – med snaps, salta pinnar och en ny filmtradition.
