Varför lyckas inte polisen utreda bedrägeribrotten tillräckligt bra? Hur kan effektivitet och kvalitet höjas? Det är frågor som Anna Elmquist, Sveriges första doktorand i polisvetenskap, nu ägnar sin forskning åt.
Anna Elmquist har varit en del av polismyndigheten sedan tre decennier tillbaka. Intresset för polisyrket växte fram redan i gymnasiet när hon praoade hos Huddinge Polisen och fick följa krimjourens arbete. Efter hennes aspiranttjänstgöring i Malmö följde flera år i yttre tjänst i polisområdet Eslöv och Malmö. Därefter har hon arbetat med brottsutredning gällande allt från brott mot barn och våldsbrott till ekonomisk brottslighet. Området som har fascinerat henne mest har varit just den ekonomiska brottsligheten.
– Jag gillar hjärngympa och dynamiska miljöer, säger Anna Elmquist.
Trots att hon länge trivts inom Polismyndigheten drogs hon allt mer åt akademins håll. På Södertörns högskola undervisar hon i brottsutredningsjuridik, förhörsmetodik och psykologi, hon har också varit med och byggt upp utbildningen i polisiärt arbete.
– Det är viktigt att bygga en bro mellan praktiken och teorin, förklarar hon.
Kombinationen av en polisexamen, en magister i psykologi och diverse juridikstudier gör att hon kan röra sig naturligt mellan teori och verklighet. Att ha arbetat både i polisverksamheten och med polisutbildning gör att hon kan ge studenterna konkreta exempel på hur teori fungerar i praktiken. Polisvetenskap har först under detta år inrättats som forskningsutbildning vid Umeå universitet.
– Teorier löser inte komplexa problem på egen hand. Det är vetenskap tillsammans med beprövad erfarenhet som ger resultat, menar Anna Elmquist.
Nu fördelar Anna Elmquist sin tid mellan Umeå universitet, där hon forskar, och uppdrag på Södertörns högskola. Hon forskar på hur effektivitet och kvalitet kan höjas vid brottsutredningar för ekonomisk brottslighet, särskilt bedrägeribrott.
– Polisen behöver rättskapacitet. Om människor utsätts för brott ska polisen kunna utreda dem med kvalitet och effektivitet, säger hon.
Riksrevisionen har i år riktat kritik mot Polismyndighetens hantering av mängdbrott. Anna betonar att den som har blivit utsatt för brott ska känna att polisen kan leverera och vara nöjda med deras insats. Det är alltså för henne en fråga om tilliten och samhällskontraktet mellan medborgarna som utsätts och polisen.
Hennes förhoppning är att forskningen ska bidra till en renässans för utredningsarbetet. Anna är tydlig med att det finns många kompetenta personer inom Polismyndigheten men är också förstående för att tid och resurser är en viktig faktor för förändringsarbete. Hon betonar att det ska ses som meriterande att vidareutbilda sig som polis genom en kandidat eller magister.
– Min önskan är att det blir statushöjande att poliser har valt att vidareutbilda sig, säger hon.
I hennes forskning är fyra delstudier planerade, med olika inriktningar och metoder. Framåt planerar Anna att lägga mer tid på sin forskning och hon ser fram emot att ta sig an sina uppdrag.
– Forskning och beprövad erfarenhet måste gå hand i hand, annars riskerar vi att ställa frågor som inte hjälper praktiken, avslutar hon.
