Ansikten i folkvimlet – möt karnevalisterna, besökarna och de andra som gjorde årets karnevalståg

Tåget är mer än bara ekipagen. Det krävs hängivna karnevalister, en engagerad publik och inte minst mat för att kalaset ska gå runt. Lundagård har träffat några av personerna som gömmer sig i folkvimlet.

Marina Vera, 22, är en del av tågets mest repetitiva ekipage. Under hela tågets gång spelar de en och samma låt  – Whitney Houstons ”I Wanna Dance With Somebody”. Marina är, tack och lov, ett ganska stort Whitney-fan även till vardags. 

– Det är jobbigt, men rätt nice ändå, säger hon. 

Hannes Vereby är 21 år gammal och håller upp karnevalstågets kanske mest kontroversiella skylt. Han läser till jurist och berättar att hans kompis gjort designen, som är inspirerad av det ”sexmanifest” som spreds i Lund under hösten. Något som blev en stor nyhet i våras. Författaren beskriver där hur man, när man dejtar, bör ha som mål att ha så mycket sex som möjligt och samtidigt lägga så lite pengar som det går på dejter. Idén uttrycks genom en graf med rubriken Pris per ligg, och har blivit en av de mest vanligt förekommande referenserna till sexmanifestet bland studenter. Vi frågar om han skäms för att gå runt med skylten.

– Nej. Jag hade skämts för den om jag stod för det, men det gör jag ju inte så det är lugnt, säger han. 

Eric, sex år gammal, ser karnevalståget för andra gången denna helgen. Vi blir nyfikna på honom när han står och dansar till musiken och ler från öra till öra. 

Hur har du det?

–Två tummar upp, säger han och gestikulerar.

Igår hade han många spännande upplevelser. Bland annat fick han spela på maracas i ett band och dansa med pirater. Att dansa med piraterna är det som varit konstigast, berättar han. 

Även om tåget precis börjat så är han tvärsäker på att det kommer bli lika kul idag som igår. 

– En demon hällde vatten på mig. Det var kul, säger Eric. 

Vi träffar också Otto, fyra år. När flaket med fotbollstema passerade fick Otto äran att skjuta bollen. Han träffar målet mitt i kryss, och publiken applåderar. 

– Det var inte nervöst, säger han. 

Han vet inte riktigt vad det roligaste har varit än, men när Ottos mamma berättar för oss om tatueringen han fått av polisen innan tåget började, kavlar han stolt upp ärmen och visar den. 

Vi fortsätter längs tåget, ibland springande och ibland tillsammans med diverse karnevalister. Ett kort besök på Ledningsgruppens flak ger oss en del snuskiga syner. Morris, byggansvarig för flaket, plockar fram ett stort rosa ”verktyg” från insidan av sin skjorta. Det är inget mindre än den omåttligt populära, tyska sexleksaken Satisfyer. 

– Det här verktyget behövs för att kunna tillfredsställa hela raketen, säger Morris. 

Kenneth från Stockholm är i år med i karnevalståget för tionde gången. I sin frack skjuter han marshmallows ut i publikhavet – med hjälp av en katapult. Han och ett gäng äldre män går mitt i tåget och bjuder åskådare på sötsaker. Vi frågar hur idéen egentligen kom till. 

– Vi vill förgylla tillvaron så att det inte bara är musik i tåget, berättar han. 

Från Linköping är orkestern Kvinnoaltaret på besök. De går genom tåget i rosa dräkter med budskapet ”Keep it saxy” på sina ryggar. 

Vi träffar också Emma Johansson från flaket med det suggestiva namnet Venusberget. Bland gröna buskar och ”vaxningsmenyer” tar vi oss upp på flaket. Ekipaget är definitivt ett av de mest interaktiva, då publikens val på menyn ger olika reaktioner från karnevalisterna. Beställer man en ”brazilian wax” får man en sambatakt. Vill man hellre ha Ebba Busch utropar gruppen ”Kärnkraft, kärnkraft, kärnkraft”. När vi befinner oss på flaket beställer någon en ”brazilian wax” och de dansande buskarna börjar skaka på bröstet och dansa med till en svängiga samba-låt. 

Sist ut i tåget befinner sig Ältere kamereren – en orkester som består av veteraner från Alte kamereren i blandade åldrar. Här träffar vi Mattias Hallin som fyller 61 om en vecka. När vi frågar varför han är här idag så svarar han kort och gott:

– Finns det någon annanstans att vara?

Det är Mattias tionde karneval – han upplevde sin första på 70-talet och har spelat i tåget sedan 90-talet. 

– Vi är ju en gamlingsförening för de som någon gång varit aktiva i orkestern, berättar han. 

Mattias var själv aktiv i tio år, 1987-1997. 

På väg från tåget blir vi hungriga och smiter in på ett närliggande falafelställe. Väl där träffar vi Khattab Hamdan som har fullt sjå med att förbereda en massa falafelrullar. Vi undrar om de gör sig redo inför rusningen som väntar efter att tåget åkt förbi. Men icke, de 1000 rullarna är en beställning som de fått sedan innan.

– De som håller i tåget har beställt dem, berättar Khattab för oss. 

Det verkar som att de som gått i tåget också kommer att bli mätta idag.