Efter ett decennium träder drottningen av scenen. Sveriges första kvinnliga
rektor ska, som hon säger, gå vidare i – inte tillbaka till – sin forskning.
– Rektorsjobbet är en roll som man blir klar med. Och det lärde man sig ju redan
som barn; att man ska gå från kalasen när det är som roligast, säger avgående
rektor Boel Flodgren och fortsätter med tillförsikt i rösten:
– Men det akademiska kan man ta med sig in i evigheten.
Kanske är det en sådan rationalitet – att lära sig gå från kalas i tid – som har
gjort att Boel Flodgren har blivit Lunds universitets ansikte utåt.
Hon träder av tronen när universitetets budget nästan är i balans och
svallvågorna efter professorstillsättningen av Kristian Gerner har lagt sig.
Mycket har ändrats under dessa år. Antalet studenter har ökat nationellt.
Universitetet har fått mer självbestämmande – men också ett större
samhällsuppdrag vad gäller att rekrytera nya grupper och att engagera det
omkringliggande samhället i universitetet. Man har tjafsat om allt från hur
Lunds universitets sigill ska se ut till hur fakultetskårerna ska se ut.
Att inte längre vara en offentlig person är inte något som Boel Flodgren tror
kommer göra någon skillnad för hur hon beter sig.
– I början hade jag en föreställning om att nu får man skärpa sig och inte åka
omkring på stan med trasig cykellykta.
Men sedan lärde hon sig att slappna av, säger hon.
Hur kom det sig då att Boel Flodgren ville bli rektor?
Ja, enligt henne själv berodde det mest på ett överraskande telefonsamtal från
valberedningen.
– Det är fortfarande oväntat för mig, men också en lite överväldigande känsla,
säger hon och drar liksom lite andan inför sitt eget konstaterande.
– Det är klart att man gärna ville ha en kvinna på posten, men jag har aldrig
varit känslig för det här med att man säger att ”du vill väl inte ha ett jobb
bara för att du är kvinna”. Om idén är att det ska komma fram kvinnor så måste
man ju på något sätt ställa upp på det.
Boel Flodgren såg sig som en kontroversiell person med ett underdog-perspektiv
när hon blev rektor. Förnyelse har varit hennes uppdrag, säger hon.
Samtidigt anser hon att man som rektor främst måste lojalisera sig med
verksamheten.
Och det är väl så det blir – ska man vara ämbetschef för en så föränderlig men
ändå segflytande organism som Lunds universitet så är den lojala dimensionen
lika viktig som den förnyande.
För sin egen överlevnads skull, inte minst.
Helst vill Boel Flodgren inte kommentera hur hon ser på sin makt i egenskap av
rektor. Men hon nämner ändå att det är prioriteringar, strategiska planer och
igångsättande som hon ser som rektors privilegium.
– Att styra vad det blir i slutändan är inte vad ett sådant här ledarskap går ut
på. Det är snarare att frigöra kraft och att inte låta organisationen slumra in.
Flodgren är en duktig förvaltare som passar in i tidens tempo. Att anpassa sig
till olika politiska diktat har hon också vant sig vid, med benägen hjälp från
universitetsdirektör Peter Honeth – under utbildningsministrarna Tham, Unckel
och Östros.
Men trots att vindarna alltid viner på toppen så har hon inte använt sig av
någon uttalad sanningssägare. Förutom den äkta mannen Per Flodgren.
Onda tungor har stundtals sagt att universitetsdirektör Peter Honeth annars haft
väl mycket att säga till om på rektorskansliet. Men det förnekar Flodgren. Hon
omnämner honom istället som en duktig och lojal tjänsteman.
– Det finns ju så mycket prat i sådana här organisationer så man får ta det för
vad det är.
Prat och den akademiska världen, ja.
Det ”pompösa-klia-på-ryggen-systemet” var något som Boel Flodgren sa att hon
ville förändra när hon tillträdde 1992. Alltså det brödraskapsaktiga, kollegiala
system där beslut ska fattas i konsensus. Där vissa är inkluderade och andra
inte.
– De starka rösterna finns alltid där. Sedan finns det röster som inte hörs så
mycket. Jag har försökt göra dem mer hörda.
Frågar man Flodgren om hennes ledarfilosofi vill hon förankra allt innan beslut
ska fattas, gärna så man får eniga styrelsebeslut.
Boel Flodgren har varit en populär rektor som lyckats axla detta märkliga
uppdrag, och som styrt med en effektiv hand.
Att jobba som rektor vid Lunds universitet handlar om att bära upp många roller.
Utåt och inåt. Uppåt Mälardalen och neråt Øresundsregionen.
– Jag skulle kunna vakna mitt i natten och företräda Lunds universitet, säger
Boel Flodgren.
– Det här är ett så fint uppdrag.
Men det flodgrenska kalaset på rektorskansliet är snart över.
