Det klart viktigaste för de flesta doktorander är att handledningen fungerar.
Men enligt en undersökning som Lundagård gjort är 20 procent av doktoranderna
helt eller delvis missnöjda med sin handledning. Dessutom får många inte den
individuella studieplan de enligt lag har rätt till.
Undersökningen utgår till största del från den rättighetslista för doktorander
som antogs i slutet av förra året. Drygt 130 doktorander från samtliga
fakulteter har fått ange i hur hög grad ett urval punkter från rättighetslistan
överensstämmer med deras arbetssituation.
Resultaten tyder på att doktorandernas arbetsvillkor på flera punkter är mycket
bristfällig.
Drygt var femte doktorand får till exempel inte alls eller bara delvis möjlighet
att kontinuerligt diskutera sitt vetenskapliga arbete på seminarier.
– Det är både tråkigt och anmärkningsvärt. De flesta som kommer till kåren har
problem med handledningen, säger doktorandkårens ombudsman Helene Persson och
tillägger att hon tyvärr inte är förvånad över resultaten.
– Dålig handledning är ett utbrett problem som drabbar
forskningsförutsättningarna på många plan, säger hon.
Göte Hansson är dekan på Samhällsvetenskapliga fakulteten, den fakultet som
generellt fått sämst resultat i undersökningen. Han tar inte alltför hårt på
siffrorna utan tycker att man istället kan se resultaten från andra hållet.
– Om man vänder på det så är åttio procent nöjda säger han och fortsätter:
– Vi måste ta reda på vad sånt här missnöje beror på, om det är ett allmänt
gnällande eller om vi kan göra något åt det.
Individuell studieplan
Av rättighetslistan framgår att varje doktorand ska ha en individuell
studieplan där handledningens omfattning och uppläggning fastställs. Men över en
tredjedel av doktoranderna som svarat på enkäten tycker att det bara delvis
eller inte alls är uppfyllt.
Helene Persson bekräftar att arbetet med de individuella studieplanerna släpar
efter.
– Det har inte riktigt slagit igenom. Den ska skrivas en gång per år och
uppdateras hela tiden, men i många fall saknas studieplan, eller så skrivs den
en gång men blir sedan liggande.
Ytterst ansvarig för doktorandernas situation är universitetsledningen där
prorektor Ann Numhauser-Henning ansvarar för forskarutbildningen. Hon är
överraskad över att arbetet med de individuella studieplanerna fått så lågt
betyg i undersökningen.
– Det är väldigt förvånande siffror och det här är en av de saker som vi ska
koppla greppet på i den grupp som arbetar med forskarutbildningen, säger hon.
Samtidigt vill Ann Numhauser-Henning gärna framhålla att doktorandernas problem
många gånger är svåra att lösa.
– Doktoranden har en individuell relation med handledaren som sträcker över
flera år och det är naturligt att det finns ”ups- and downs”. När det skär sig
med handledaren kan det av många anledningar också vara svårt att byta, säger
hon.
Ingen överblick
Det finns omkring 3 200 forskarstuderande vid Lunds universitet och Ann
Numhauser-Henning medger att det är svårt att få en generell bild av
arbetsvillkoren för doktorander.
– Bilden vi har är inte tillräckligt bra och kommer kanske aldrig att vara det.
Vi har i dagsläget inte en tillfredsställande överblick, även om vi har och gör
flera undersökningar.
– Var fjärde doktorand i vår undersökning är missnöjd med handledningen. Vad
gör ni konkret för att förbättra deras situation?
– Vi sätter riktlinjer för var ribban ska ligga, nu senast med
rättighetslistan för doktorander.
Dessutom håller vi på med en utredning av hur antagningsordningen på
institutionerna ser ut och hur arbetet med de individuella studieplanerna
fungerar. Det är också nyligen beslutat att alla handledare ska gå en två dagar
lång utbildning.
Doktorander tiger
Är universitetsledningen rädd för att stöta sig med institutionerna?
– Nej, det är vi inte. De ska få tillsägelse när det inte fungerar.
Får de det då?
– Är det så att institutionen inte följer reglerna går man ut med
uppmaningar.
Även om Helene Persson uppskattar universitetsledningens arbete konstaterar hon
torrt att alldeles för många doktorander drar sig för att försöka förbättra sin
situation.
– För många doktorander var det som en dröm som gick i uppfyllelse när de blev
antagna till forskarutbildningen. Man är så glad över att man lyckats och är
rädd för att förlora det. Istället tiger och lider man.
FOTNOT. Enkäten skickades ut till två institutioner vid varje fakultet,
med undantag av Juridiska fakulteten som bara består av en institution. Enkäten
utgick från doktorandernas rättighetslista, men ett antal frågor ställdes också
fritt av Lundagård. 133 studenter från samtliga fakulteter besvarade enkäten.
FAKTA: Doktorandernas rättighetslista
• Rättighetslistan antogs av universitetsstyrelsen förra året.
• Var tredje doktorande som svarade på Lundagårds enkät
visste inte att rättighetslistan fanns.
• Listan är inte juridiskt bindande utan utgörs av ett antal
punkter som ska fungera som riktlinjer.
• Studenterna på grundutbildningen har sedan 1998 en egen
rättighetslista.
• Rättighetslistan finns i sin helhet på www.ldk.lu.se
