Lundagårds undersökning visar att var fjärde doktorand har blivit kränkt på
institutionen vid några eller upprepade tillfällen.
– Jag tror inte att vi går omkring i allmänhet och är kränkande mot varandra,
kommenterar dekanus Göte Hansson.
Doktorandombudsmannen Helene Persson skakar på huvudet när hon hör om resultaten
från Lundagårds undersökning som 133 doktorander besvarat.
– Vad gäller kränkande behandling ska siffrorna vara noll, säger hon. Det ska
helt enkelt inte få förekomma.
Hon berättar att det är vanligt att doktorander kommer till kåren och berättar
om kränkande kommentarer, men att det i många fall inte leder vidare.
– Ofta vill han eller hon inte konfrontera institutionen.
Tuff forskningsmiljö
Samhällsvetenskapliga fakulteten är den fakultet där flest doktorander
angett att de känt sig kränkta. Men fakultetens dekanus, Göte Hansson, tror att
de höga siffrorna kan bero på att doktoranderna är ovana vid jargongen på
universitet. Enligt honom har många svårt att hantera den tuffa miljön som
forskningen innebär.
– Det är lätt att man på känsliga seminarier kan känna att man inte förstår
kritiken och tolkar det som kränkande, säger han.
Göte Hansson känner inte igen bilden att samhällsvetenskapliga fakulteten skulle
ha en sämre arbetsmiljö än andra.
– Vi har väldigt få anklagelser som kommer upp till oss. Men visst finns det
drumlar i vårt system, säger Göte Hansson.
Han menar också att fakulteten är vaksamma på problemen.
– Vi har policyn att doktorander gärna får kontakta oss direkt och få tid att
prata med mig. Då gäller tystnadsplikt från min sida. Vi har öppen dörr och
öppen telefon eftersom jag vill att det ska vara så bra som möjligt på min
fakultet, säger han.
Lundagårds enkätundersökning visade också att nitton procent av de som svarat
vid några eller upprepade tillfällen känt sig negativt särbehandlade på grund av
sitt kön. Mer än en tredjedel av dem var män.
En doktorand skriver i enkäten att: ”Alla manliga doktorander inom sam-fak blir
negativt särbehandlade på grund av kön, i och med att det finns postdok-medel
som vi inte tillåts söka eftersom vi anses ha felaktiga könsorgan”.
Ansvarig förvånad
Prorektor Ann Numhausen-Henning som är ansvarig för jämställdhetsfrågor på
universitetet låter mycket förvånad över att män upplever sig negativt
särbehandlade.
– Det stämmer inte överens med min uppfattning. Visst förekommer några
stipendier som bara kvinnor kan få, men det är en marginell företeelse, säger
hon.
Mindre ersättning
Flera kvinnor berättar i enkäten om att de bland annat får mindre
handledning än männen, mindre arbetsersättning och sämre möjlighet att meritera
sig. ”Särbehandlingen på universitet var mycket mer långtgående än jag tidigare
anat”, skriver en kvinna.
– Det där är gamla kända strukturer inom akademin. Det är tyvärr inget nytt att
män ser män, säger Ann Numhauser-Henning.
