Mer än ett stopp på vägen

- in Krönika/Studentliv, Krönikor

Att studentlivet i Lund är mer än studier vet de flesta. Studentlivskrönikör Ida Lunga skriver om att det är väl värt att uppskatta vackra Lund och den tid man spenderar där.

Lund. En virvel av nöjen, möjligheter och engagemang. En studentstad i världsklass och en klass för sig. Udda och främmande för att inte tala om skrämmande. För mig har Lund varit allt jag radat upp men framförallt har staden blivit mitt hem.

Jag är ingen långväga gäst utan spenderade större delen av min uppväxt på vischan bara ett par mil från studentstaden. Att jag hamnade här skedde som av en slump. Visst hade jag funderat på Lunds universitet, men jag ville mer. Gymnasietidens stora drömmar om utlandsstudier och resor kändes till en början grusade, och Lund blev tröstpriset, bara ett steg på vägen bort. Vad bra att det går att inse sina misstag och ändra åsikt.

Studentlivet. Som på ett bananskal trillade jag in på kåren och tog en post. Eller två. Eller ja, många. Jag har provat på min beskärda del av att vara aktiv; jobbat pub och klubb, rubb och stubb, och mer därtill. Framför allt har jag fått försöka dela med mig av mitt livs stora kärlek, Lund. Både nyfikna novischer och studenter med flera år på nacken har fått möjligheten att irriteras av mitt eviga tjat.

Inte var det kärlek vid första ögonkastet. Det tog en hel del övertalning från studentlivets sida men jag är ack så tacksam för dess ihärdighet. Väl där är det lätt bli kär i universitetsbibliotekets prunkande fasad, förälska sig i utsikten över Lundagård ifrån AF-borgens tak klockan tre på morgonen och le varenda gång en student cyklar förbi nynnandes på Stad i ljus. Det går till och med att uppskatta var veckas nya utmaning i att ta sig igenom labyrinten kallad spårvägsbygge.

Jag har full förståelse för de studenter som vill bli klara, komma vidare, och komma härifrån. Det var jag själva en gång och det är inget fel med att tycka så. Om jag får dela med mig en liten gnutta tjatig uppmaning så är det att snälla, uppskatta den tid ni är här, oavsett vad ni anser om studentstaden och allt som hör därtill. Det behöver inte vara engagemang eller fest. Att man bara är student en gång är inte ett nytt uttryck, men i många fall stämmer det faktiskt. Se till att stanna upp och lukta på magnoliorna innan ni rusar vidare, bokstavligt eller bildligt talat, det är upp till er.

Tiden går snabbare än vägen nerför Sölvegatans brant i medvind och hux flux har jag varit här i fem år. Det som bara var ett stopp på vägen blev mitt hem. Så kalla mig gärna överliggare hur mycket ni vill men jag tänker inte skynda mig bort ifrån studentlivet. Jag har inte bråttom genom Lund.

Facebook Comments

You may also like

Hemma hos Edilen

I snart ett år har Hanna Dagsgård kunnat