Covid-19 – en chans att bli klimatsmart

- in Debatt

Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribenternas egna. 

Covid-19 har fått många negativa konsekvenser, men främjar samtidigt en påskyndad digital omställning. Det måste tas tillvara på för klimatets skull, skriver Amanda Gagné och Moa Andersson från Klimatstudentera i Lund.

Covid-19 har onekligen fått många negativa konsekvenser. Det går samtidigt inte att förneka att situationen främjar miljö och klimat på flera sätt. För att den digitala omställningen som sker nu ska få vidare positiva effekter för klimatet får vi inte låta dem bli tillfälliga.

Studenterna vid Lunds universitetet krävde i Klimatuppropet, som överlämnades till ledningen för drygt ett år sedan, ett mer ambitiöst hållbarhetsarbete för att kunna leva upp till Parisavtalets mål. Vikten av att minska antalet flygresor betonades särskilt eftersom dessa stått för majoriteten av universitets uppmätta utsläpp under de senaste åren – 2017 motsvarade de 94 procent av utsläppen.

För att lyckas minska antalet flygresor krävs ett främjande av andra resealternativ samt resfria möten. Detta har dock visat sig enklare sagt än gjort, trots att det varit ett prioriterat mål i universitets miljöhandlingsplan för 2017-2019. Främjandet har delvis gjorts genom deltagandet i projektet REMM – Resfria/digitala möten i myndigheter, som syftar till att minska antalet resor inom myndigheter till förmån för minskade utsläpp.

I corona-tider är det främst möjligheterna till resfria möten som fått stor betydelse. En stor del av lösningen för att lyckas hålla universitetet vid liv under coronakrisen är att använda sig av digitala verktyg och program som funnits tillgängliga även tidigare. Peter Arnfalk, professor vid internationella institutet för industriell miljöekonomi (IIIEE) vid LU och även verksam som rådgivare för REMM-projektet, påtalar att det tidigare saknats ett “institutionellt intresse”. Detta i form av central samordning och satsningar på att utbilda personal i den digitala tekniken som används för genomförande av digitala möten.

Sett från andra perspektiv gör vi inte bara klimatet en tjänst genom att resa mindre – vi tjänar både pengar och tid, som skulle kunna läggas på värdefull forskning och undervisning istället. Mindre resande skapar även mer flexibilitet och ökad tillgänglighet, vilket värdesätts högt i dagens samhälle. Vad är det då som gör att steget från fysiska till digitala möten känns så stort, och vad finns det att förlora på en mer digitaliserad möteskultur?

Arnfalk menar att det i synnerhet finns två anledningar. För det första finns det i allmänhet en inneboende rädsla för större förändringar och risken att göra fel i samband med inlärningen av nya system. Vad gäller denna aspekt anser Arnfalk att vi kan dra stor nytta av den nuvarande situationen, då vi tvingats lära oss dessa system samtidigt som kraven och förväntningarna på kvalitet och felfrihet är betydligt lägre än under normala omständigheter.

För det andra handlar det om faktumet att en övergång från fysiska till digitala möten innebär en förlust av något som värdesätts väldigt högt av universitet – det personliga mötet och internationaliseringsnormen (som endast tar fysiska möten i beaktande). Viktigt här är att poängen inte är att ersätta alla fysiska möten som innebär resande, utan i första hand dem som det inte finns någon direkt mening med att ha fysiskt. Detta ställer dock ökade krav på bättre planering och eftertänksamhet kring vad som faktiskt är nödvändigt från universitets sida. Det krävs alltså inte bara tydliga mål och genomgripande intresse, utan även en genomtänkt strategi för att nå dessa.

Coronakrisen visar på många sätt att vi kan ställa om – om situationen uppfattas som tillräckligt akut. Om Lunds universitet vill fortsätta vara ett universitet i framkant bör vi sträva efter att ligga i framkant även när det gäller miljö- och hållbarhetsarbetet, inte bara när det gäller forskning och hantering av coronakrisen. Detta gör vi bland annat genom att satsa på alternativ till flygresor och tillämpa dem i den utsträckning det är möjligt.

Amanda Gagné
Amanda Andersson
Klimatstudenterna i Lund