Annie Lööf tillbaka i Lund – ”Utbildning ska leda till jobb”

- in Aktuell, Intervju, Politik, Valet 2022

I samband med förra veckans Studentafton besökte Centerpartiets ledare Annie Lööf Lund. För Lundagård berättade hon om sin egen tid i studentstaden och om partiets syn på högre utbildning.

Det känns lite som att komma hem, jag bodde här under några år och det var här som jag lärde känna de vänner jag fortfarande umgås med och delar mycket med. 

Annie Lööf under intervjun
med Lundagård inne i
Universitetshuset.
Foto: Eskil Högman

Välkända personer från studentlivet och politiska studentförbund springer in och ut genom Universitetshusets dörrar. Det är en solig eftermiddag i Lund och det kryllar av säkerhetsvakter när partiledarna för tre av Sveriges riksdagspartier besöker studentstaden samtidigt. 

När Annie Lööf anländer i bil tillsammans med sin pressekreterare och säpovakter är hon redo att börja intervjun med detsamma. Hennes schema är hektiskt det finns ingen tid för kallprat. 

– Jag kom hit med tåget vid lunch. Och sedan har jag varit på sjukhuset, vid gynakuten och pratat med personalen om deras arbete med våldsutsatta kvinnor. Därefter kom jag hit, berättar Annie Lööf. 

Var det något särskilt studentminne som dök upp när du anlände till Lund idag?

– Det känns lite som att komma hem, jag bodde här under några år och det var här som jag lärde känna de vänner jag fortfarande umgås med och delar mycket med. 

Annie Lööf växte upp i Maramö utanför Värnamo och började studera på juristprogrammet i Lund 2003. Utbildningen drog ut på tiden då hon, 23 år gammal, valdes in i riksdagen 2006. Hon avlade sin juristexamen 2011 och valdes snart därefter till partiledare för Centerpartiet. Idag är Nacka hennes hem och hon är, efter Jimmie Åkesson, den partiledare som suttit längst vid rodret. 

Hur upplevde du juristprogrammet?

– Jag bestämde mig väldigt ung för att utbilda mig till jurist. Jag strävade alltid efter att komma in på juristutbildningen och blev väldigt glad när jag gjorde det. Trivdes jättebra! Jag läste mina tre första år i Lund och sedan kom jag in i riksdagen. Då läste jag först en termin på distans och en termin på Stockholms universitet. Sen skrev jag mitt examensarbete från Lund så jag har min examen från Lunds universitet.

Det fanns en ganska oskön sida på den tiden av att man rev ut angelägna sidor från litteraturen i biblioteket och snodde anteckningar.

Tyckte du det var stressigt? Upplevde du någon betygshets?

– Jag minns min studenttid som väldigt rolig. Mycket socialt men också mycket hårt plugg. Det var många timmar i biblioteket på Juridicum. 

– Men det fanns en ganska oskön sida på den tiden av att man rev ut angelägna sidor från litteraturen i biblioteket och snodde anteckningar. Jag vet att många mådde dåligt över det, men jag hade mycket fokus på att plugga i veckorna för att sedan på helgerna vara politiskt aktiv och resa runt i landet. 

Annie Lööf under intervjun med Lundagård inne
i Universitetshuset.
Foto: Eskil Högman

Du har sagt att du gick ut gymnasiet med MVG i alla ämnen. Gick det lika bra på juristprogrammet? Fick du AB på alla kurser?

– Nej, men jag fick en juristexamen ändå. Jag var under skoltiden en väldigt högpresterande person och när man kommer till Juridicum så är helt plötsligt alla högpresterande och drivna. Jag sporrades av det men en del tyckte det var jobbigt att uppleva att man presterade sämre i relation till andra.

– Jag fick inte AB i allt, men jag fick tillräckligt bra betyg. 

Det politiska engagemanget började sista året i gymnasiet, men det var under juriststudierna som hennes politiska karriär verkligen tog fart. Annie Lööf gick från att leva på CSN-bidrag och bo i ett korridorsrum på Vildanden till att sitta i Sveriges riksdag. 

Tycker du att fler studenter borde engagera sig politiskt?

– Ja, det tycker jag. Det är väldigt många frågor som berör unga människor. Hur arbetsmarknaden utvecklas, klimatutmaningen, internationella relationer men också student- och högskolepolitiken kräver att unga människor är aktiva. 

Vi vill stärka studenthälsan så att studenter som mår dåligt får rehabilitering och hjälp för att komma tillbaka till studierna. 

Vilka frågor upplever du är viktigast för studenter idag?

– Studenter vill ha en bra utbildning, med hög kvalitet och mycket lärarledd tid. Man vill ha ett seriöst kursutbud med möjlighet till internationellt utbyte. Det är också viktigt med ett bra boende och en viss ekonomisk standard – att ha möjlighet att inte bara betala lägenheten utan också ha ett liv vid sidan om. Nu vet vi att pandemin dessutom tagit på studenters psykiska hälsa – så vi vill stärka studenthälsan så att studenter som mår dåligt får rehabilitering och hjälp för att komma tillbaka till studierna. 

Temat för Studentafton är Sverige som kunskapsnation. Har du någon relation till begreppet kunskapsnation? Och hur avgör man vad som är en kunskapsnation?

– Det är ett väldigt brett begrepp som man kan lägga mycket i. Jag tänkte prata om hur viktiga studenterna är som en del av kunskapsnationen Sverige. För det är ju studenterna, som sedan också kommer arbeta, som bygger vår innovation, vår forskning och spetskompetens.

– Men i kunskapsnationen Sverige så är det viktigt att markera att utbildning måste leda till jobb. Vi måste få till ett nära samarbete mellan näringslivet och utbildningarna. Och det kan man göra på olika sätt. Centerpartiet vill förändra resursfördelningssystemet så att man premierar kvalitet och samverkan med näringslivet. 

Partiledaren menar att detta kan ske genom att man har fler gästföreläsningar och mer praktik, men också genom studentmedarbetarprogram. 

– Under tiden jag pluggade till jurist så arbetade jag på en juristbyrå, och just den kombinationen lärde jag mig väldigt mycket av. Att först studera familjerätt och sedan få vara med och ta fram testamenten eller samboavtal tillsammans med advokaten gjorde att jag förstod vad den teoretiska kunskapen skulle användas till. 

Men finns det ett värde i att lägga resurser på utbildningar som inte leder till något tydligt jobb, som exempelvis vissa utbildningar inom humaniora?

– Självklart. Utbildningspolitik bygger dels på förkovran för den enskilde, dels på förkovran för landet som helhet. Ett annat ben är att utbildning ska leda till jobb. Jobb kan vara att upprätthålla kunskapsnationen Sverige, i forsknings- och universitetsvärlden, men det kan också vara att produktutveckla eller innovera på våra små och stora privata företag. 

Jag drar en väldigt skarp gräns vid att arbeta och förhandla med främlingsfientliga krafter som Sverigedemokraterna och vänsterpopulister som Vänsterpartiet.

Annie Lööf utanför
Universitetshuset.
Foto: Eskil Högman

Du ska tillbringa kvällen med Nooshi Dadgostar och Jimmie Åkesson. Ser du dig själv vara i mitten av dem politiskt?

– Ja, det kan man lugnt säga. Jag täcker upp den breda mitten mellan dem. 

Vem av dem skulle du helst vilja samarbeta med?

– Nej, men vi är sex partier där emellan som i decennier har samarbetat brett i politiken och troligen kommer göra det framåt. Sverigedemokraterna hade strax innan Putin gick in i Ukraina svårt att välja bort Vladimir Putin i valet mellan Putin och Biden. 

– Men också Vänsterpartiet som förra veckan la fram ett förslag om ett pristak på bränsle, enligt en modell från Venezuela – det är verkligen socialistisk planekonomi. Det visar hur långt ifrån varandra vi som partier står. Jag har inga problem att umgås med dem – jag tycker det är viktigt att skilja på sak och person. Men jag drar en väldigt skarp gräns vid att arbeta och förhandla med främlingsfientliga krafter som Sverigedemokraterna och vänsterpopulister som Vänsterpartiet.

Ungefär vid denna tidpunkt signalerar pressekreteraren att Annie Lööf snart måste vidare, men hon har tid för en sista fråga.

Maramö, Lund eller Nacka?

– I olika skeden i mitt liv så har dessa platser betytt väldigt mycket för mig. Alla tre har jag någon gång i mitt liv kallat för mitt hem. Och jag får en speciell värme i hjärtat när jag besöker Lund, då minns man både studietiden, Lundakarnevalen, valborgsfirandet och alla vänner. Men om jag bara fick välja en plats så väljer jag självklart Maramö – det är ju mitt hem!