Borta bra, hemmet sämst

Mögliga rum, ohjälpsamma hyresvärdar och lägenheter som inte existerar. Flera internationella studenter vittnar om svåra situationer när de hyr bostad av privata hyresvärdar.

Ann Katrin: ”Ah, okej, jag blev scammad”

Ann Katrin pluggar i Riga under sommaren 2022. Hon har fullt upp med studierna och kommer därför i gång sent med att söka boende inför sin flytt till Sverige och master­studier på Lunds universitet.

Det är inte lätt att få tag på ett boende. Sveriges förenade studentkårer (SFS) har rödlistat Lund i flera år. Staden har en av landets svåraste bostadssituationer för studenter, konstaterar SFS i sin senaste årsrapport.

Men Ann Katrin har tur. På en hemsida för bostadsuthyrning hittar hon ett boende som verkar bra. Hon hör av sig till hyresvärden och de pratar i telefon. Det är ett lättsamt samtal och han berättar om sin dotter för Ann Katrin. Han erbjuder henne en lägenhetsvisning, men Ann Katrin är i Riga och har inte möjlighet att gå på visningen. Hon har dock en bekant i Lund.

– I efterhand skulle jag förstås ha bett min kontakt i Lund att gå på visningen, men för mig var det en green flag att han erbjöd en visning.

Hyresvärden säger till Ann Katrin att tre andra personer också är intresserade av lägenheten. Den som först signerar kontraktet får lägenheten. Allt som allt tar det två dagar från att Ann Katrin hör av sig till hyresvärden till att hon har signerat kontraktet. För att säkra lägenheten behöver hon också betala en månadshyra samt deposition. Sammanlagt för hon över 14 000 kronor till hyresvärden.

– Jag hade inga tvivel på att det inte skulle vara på riktigt. Jag pratade med killen och det verkade bra, men jag antar att det var naivt av mig att tro att bara för att du pratar med någon på telefon så är allt lugnt.

När Ann Katrin är på väg till Lund får hon inte längre några svar från hyresvärden.

– Jag insåg medan jag körde hit att ”ah, okej, jag blev scammad”.

På plats i Lund vet Ann Katrin inte vad hon ska göra. Hon har redan förstått att det inte finns en lägenhet till henne, men hon går ändå till adressen och knackar på dörren.

– Jag gick dit för att kolla läget för jag visste inte vad jag skulle göra, men där bodde en kille.

Det finns inte mycket mer för Ann Katrin att göra. I efterhand ångrar hon att hon inte bad om en lägenhetsvisning över videolänk. Hon önskar också att hon hade varit uppmärksam på saker som att signaturen på kontraktet var olik signaturen på det ID-kort som hyresvärden skickat till henne.

– Det var uppenbart, men jag vet att mina föräldrar har två sorters signaturer. Jag tänkte att signaturen på kontraktet kanske skulle vara mer lättläst. Det är definitivt något att kolla efter om man tvivlar.

Laura: ”Lägenheten verkade perfekt”

Ett år senare, sommaren 2023, sitter ­Laura framför datorn hemma i Spanien och letar efter boende inför att börja sin masterutbildning i Lund. Hon skriver till flera personer som hyr ut rum och lägenheter i stan. Till slut får hon ett svar tillbaka.

– Jag tyckte att lägenheten såg perfekt ut, det var centralt och idealt.

Hyresvärden skickar över kontraktet och ber henne att skriva under det snabbt – det var nämligen flera andra studenter som också var intresserade av boendet. Laura, som tycker att allt känns bra, visar kontraktet för en vän som också ska börja plugga i Lund. Vännen säger till Laura att inte signera och skickar sedan över kontraktet hon själv har blivit erbjuden.

– Allting var exakt likadant. Lägenheterna var olika, men kontrakten var exakt likadana.

Vi visar Laura kontraktet som Ann Katrin skrivit under när hon blev lurad på 14 000 kronor.

– Ja, ja! Det är exakt samma! Med instruktioner om hur du ska skicka pengarna.

Det är inte samma namn på hyresvärden och inte samma lägenhet, men kontrakten ser exakt likadana ut. Efter att Laura pratat med sin vän avslutade hon processen och skrev aldrig under kontraktet.

Sonja: ”Miljöinspektionen hade nog inte godkänt vårt hus”

Vid en första anblick verkar det lediga rummet i kollektivet vara perfekt för Sonja. Sedan flytten till Sverige och Lund har Sonja bott en bit utanför stan, och har nu börjat tröttna på de eviga cykelturerna in till centrum. Hon gillar att det nya huset ligger närmare universitetet, dessutom verkar rummet både rymligt och städat.

– Så jag tackade ja och flyttade in, berättar hon.

Men när hon flyttat in upptäcker hon att huset är fullt av svartmögel – även i hennes rum.

– Jag upptäckte att det spridit sig runt fönstret i rummet, det var så i flera andra rum också, säger hon.

Sonjas rumsgranne hör av sig till hyresvärden och berättar om problemet. Som lösning tar hyresvärden fram färgburken och målar över svartmöglet i badrummet, husets resterande mögel blir kvar orört.

– Jag tror att om någon från miljöinspektionen kom och inspekterade vårt hus skulle de nog tycka att det inte var rimligt att bo där under en längre tid.

Foto: Johanna Nilsson

Samtidigt som det oroar henne hur möglet kan påverka hennes hälsa, är hon orolig för konsekvenserna ifall hon anmäler problemet.

– Om miljöinspektionen fick reda på möglet, skulle vi troligen behöva flytta ut och riskera att inte hitta någon annanstans att bo. När jag dessutom bara skulle vara kvar i Lund i fem månader så kändes det inte lönt att försöka hitta något nytt för den korta tiden.

I stället väljer Sonja att bli kvar. Under visningar för nya hyresgäster får hon och de övriga boende instruktionen att bara säga ­positiva saker om boendet. De får inte nämna svartmöglet, eller något annat negativt. Sonja märker hur hyresvärden blir alltmer stressad när flera på visningarna tackar nej till boendet och rum blir stående tomma.

– Många studenter som inte var lika stressade att hitta ett boende tackade nej när de ­antingen såg möglet i rummen, eller de ödsliga källarrummen som bara hade ett litet fönster i hörnet.

När Sonja bor i kollektivet är det endast internationella studenter som bor där, något som både hon och de andra hyresgästerna reagerar på.

– Jag tror det beror på att utbytesstudenter är mer desperata efter att hitta ett boende än svenska studenter. Om man kommer från ett annat land går det knappast att pendla till universitet.

– Jag fick höra att jag skulle tacka ja till ett boende så fort jag fick reda på något. Om det var för illa kunde jag alltid byta sedan. Man har inte samma möjlighet att säga nej till ett boende ifall man måste hitta något snabbt, fortsätter hon.

Hyresvärden, å sin sida, säger att det förekommit svartmögel i bostaden, men att det snabbt blev åtgärdat efter att hyresgästen anmält problemet. Att det inte ska ha blivit åtgärdat menar han inte stämmer.

– Det finns absolut ingen sanning i det. Det är ren lögn, svarar Sonjas hyresvärd.

Han säger att han är medveten om att det finns många dåliga boenden i Lund, men hävdar bestämt att det inte gäller de kollektiv som han förvaltar.

– Många av våra internationella hyresgäster är positiva till standarden här och brukar rekommendera oss vidare, säger hyresvärden.

Emma och Mikaela: ”Hyresvärden var som ett spöke”

Även i Emmas och Mikaelas kollektiv är kommunikationen med hyresvärden bristfällig. Kollektivet är fyllt av både utländska och svenska studenter. Emma och Mikaela flyttar in under våren 2021.

Stämningen är social och trevlig i kollektivet, men med hyresvärden är det annorlunda. Det tar flera månader innan de träffar honom för första gången.

– Vi skojade om att han var lite som ett spöke, det var så sällan som man såg honom, säger Mikaela.

Den frånvarande hyresvärden blir ett problem när något i kollektivet behöver lagas eller fixas, som en trasig kyl eller ett kallt element.

– Om någonting gick sönder visste vi att man behövde fightas lite med honom innan någonting skulle bli fixat, annars skulle ingenting bli gjort, berättar Mikaela.

Det kan gå dagar innan de får ett svar från hyresvärden. Att han inte kontaktar dem tidigare säger han beror på att det är så många hyresgäster som har hört av sig. Mejlkorgen är full av observerade mejl, som han behöver svara på innan han kan ta itu med Emma och ­Mikaelas problem.

Mikaela och Emma tror att det stora problemet är att hyresvärden har dålig koll på hur det faktiskt ser ut på kollektivet som han äger, eftersom han aldrig är där. Under åren som de bott i kollektivet har de bara sett honom en handfull gånger.

– Han har ingen koll på stället. När någon skulle flytta ut tyckte han att en städerska skulle göra inspektionen av rummet, inte han själv. Det blir konstigt när det faktiskt är han som är ansvarig för fastigheten och att betala tillbaka depositionen ifall rummet ser okej ut, säger Emma.

Foto: Johanna Nilsson

När vi kontaktar Emma och Mikaelas ­hyresvärd verkar han vara medveten om problemen som har uppstått i kollektiven han har ansvar för.

– Jag kan erkänna att vi har tidsbrist. Det är mycket som måste skötas parallellt, säger han.

Hyresvärden förstår att han ibland kan vara svår att få tag på, men tycker att studenterna kan vara lika svåra att komma i kontakt med.

– Under helgen gick en stol i ett av kollektiven sönder. Jag skickade en bild till husförmannen på det knäckta benet och undrar vad som hade hänt. Vi har fortfarande inte fått något svar, säger hyresvärden.

Sead Kurtovic är enhetschef på Hyresgästföreningen. Han tror att det kan finnas orsaker som gör internationella studenters situation på bostadsmarknaden särskilt komplex.

– Studenter som befinner sig i Sverige under en kort period kommer inte att börja med att sätta sig in i hur svensk bostadspolitik fungerar, det är inte prio ett. Då kan det vara svårt att veta vilka rättigheter man har som hyresgäst, säger Sead Kurtovic.

När det kommer till bristande kommunikation mellan hyresvärden och de boende, som var fallet för Mikaela och Emma, säger han att det inte finns några tydliga regler.

– Det viktigaste är att de problem som hyresgästen anmäler blir åtgärdade. I jämförelse med större fastighetsbolag med tydliga rutiner för felanmälningar, så kan kommunikationen vara svårare med mindre hyresvärdar.

Om man hittar mögel i sin bostad är det viktigt att anmäla det till sin hyresvärd, säger Sead Kurtovic.

– Viss typ av mögel kan vara hälsofarlig och ska inte förekomma i bostäder. Ibland går det att tvätta bort. Om det är allvarligt räcker det inte att måla över det. Ifall hyresvärden inte åtgärdar det, bör man vända sig till miljöförvaltningen eller hyresgästföreningen, om man är medlem.

Nikolas Pieta Theofanous arbetar på LU Bostäder som hyr ut boenden till utländska studenter. Han berättar att många internationella studenter kan ha svårt att veta var de ska vända sig om de får problem med sitt boende.

– Från universitetet finns inget juridiskt stöd för studenter som hamnar i kläm med sitt privata boende, säger han.

Foto: Johanna Nilsson

Det Nikolas Pieta Theofanous kan göra när internationella studenter kontaktar LU Bostäder är att tipsa dem om var de kan söka hjälp.

– Man kan betala en del av sin hyra till landstinget. Ifall fastighetsskötaren vill ha den delen av hyran måste de först åtgärda problemet.

Tror du att många vet om att den här möjligheten finns?

– Inte ens jag visste att den fanns innan jag började jobba här. Det är definitivt ett underutnyttjat sätt för att lösa bostadsproblem.

Nikolas Pieta Theofanous tycker att det är viktigt att se varningssignalerna som finns när man letar efter ett boende.

– Ta inte första bästa. Följ din magkänsla och uppfatta om det är någonting lurt på gång. Det är svårt när det finns en bostadsbrist, men ifall någonting känns fel ska man tacka nej.

Sonja, Emma och Mikaela heter egentligen något annat. Bilderna i artikeln är genrebilder och motiven har inte med artikelns innehåll att göra.

Reportaget publicerades ursprungligen i Lundagård nr. 6 2023.