Nya rutiner riskerar att göra tillgången till talböcker via Legimus mer osäker för studenter – något som kan få stora konsekvenser, menar Humanistiska och teologiska studentkåren vid Lunds universitet.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Tillgång till läs- och skrivstöd är för många studenter en grundförutsättning för att kunna ta del av sin utbildning på lika villkor. Vid Lunds universitet har talböcker via det digitala biblioteket Legimus länge fungerat som ett relativt snabbt, nära och tillitsbaserat stöd, ofta med bibliotekarien som första viktig kontakt.
Den 12 januari i år trädde nya rutiner hos Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) i kraft. Än är det oklart hur stora konsekvenserna blir i praktiken, men förändringarna riskerar att göra processen för att få tillgång till Legimus både längre och mer osäker för studenterna.
Enligt MTM är syftet med den nya processen att tydliggöra ansvarsfördelningen och klargöra att det är myndigheten, och inte universitetsbiblioteken, som fattar det slutliga beslutet om tillgång till Legimus. Tidigare skedde hela processen i ett sammanhang där bibliotekarien både var studentens kontakt och den som kunde ge tillgång till stödet. Nu delas processen upp: Bibliotekarien genomför det initiala samtalet, fyller i ett formulär och gör en rekommendation, sedan tar MTM över handläggningen och fattar det slutliga beslutet.
Här finns skäl till oro. MTM konstaterar själva att handläggningstiden kan bli längre eftersom den nya processen innehåller fler moment, samtidigt som det saknas besked om hur lång väntan faktiskt kan bli. Tillfälliga inloggningar kan ges under väntetiden, men dessa är begränsade och ger inte tillgång till den kurslitteratur som studenten faktiskt behöver läsa för att följa sin undervisning.
För studenten innebär detta inte bara en längre process, utan också ett ökat avstånd till stöd. När handläggning och beslut flyttas från bibliotekarien, som möter studenten i den faktiska studiemiljön, till en mer distanserad myndighetsprocess riskerar det att kännas känslomässigt längre bort för studenten, samtidigt som MTM fortfarande måste förlita sig på bibliotekariens omdöme för att kunna fatta beslut. Att ett professionellt utlåtande från bibliotekarien inte längre innebär ett självklart ja, utan måste prövas på nytt, skapar onödig osäkerhet och stress för studenten som redan befinner sig i en sårbar situation. Hela processen riskerar därmed att upplevas som ifrågasättande snarare än stödjande.
Det är förståeligt att MTM vill skapa en mer rättssäker och likvärdig process där ansvar tydliggörs. Men när ambitionen om struktur riskerar att leda till längre väntetider, större osäkerhet och ökat ansvar på studenten, behöver man ställa sig frågan: Vem vinner egentligen på detta?
Tillgänglighet handlar inte bara om regelverk och rutiner, utan om hur stödet fungerar i praktiken. Om studenter tvekar att söka hjälp, eller om stödet kommer först när kurserna redan har börjat, har systemet i praktiken misslyckats – oavsett hur välmenande intentionerna bakom förändringarna är.
Elisabeth Roos Lindell, Kårordförande HTS
Alva Karlsson, Vice kårordförande med utbildningsansvar HTS
Sunny Yahyapour, Vice kårordförande med studiesocialt ansvar HTS
