Intresset för hantverk och handarbete ökar i Sverige. Nya siffror visar att andelen svenskar som ägnar sig åt handarbete har gått från 24 till 31 procent, enligt SVT. Ökningen syns särskilt bland unga mellan 16 och 19 år – och främst bland kvinnor.
SVT rapportreade nyligen om en hantverksboom bland unga. Vad som ligger bakom trenden är svårare att säga. Vem vet om det är ”stickfluencers”, allmänhetens strävan efter analoga hobbys eller den virala sofie-scarfen? Bland Lunds studenter märks det ökade intresset tydligt. Den medicinska föreningens kulturutskott – Kulu har startat en stickklubb som blivit ett växande forum för både nybörjare och erfarna hantverkare. Stickklubben startades i somras av det medicinska fakultetens kulturutskott bestående av Lydia Ejderberg och Lovisa Pernefors. De kunde se ett ökat intresse bland sina vänner och andra studenter.
– Vi startade klubben delvis av personliga intressen. Vi märkte att det var många på skolan som stickade och kunde se en trend. Då tänkte vi att: ”det finns ett klientel här”, säger Lydia Ejderberg
Stickklubben leds av Tua Eilard och Linnéa Sandén, två gedigna och erfarna stickare. Klubben samlas var tredje vecka och runt 15 deltagare dyker regelbundet upp för att sticka, virka och utbyta kunskap. För många handlar det inte bara om själva hantverket, utan också om gemenskapen.
– Det är ett bra sätt att träffa folk man annars kanske inte hade pratat med, säger en deltagare.
Deltagarna i klubben får själva svara på vad stickningen och klubben betyder för dem. Många beskriver ett behov av en praktisk hobby efter många timmars plugg.
– Det blir ett riktigt problem som man måste lösa, istället för teoretiskt. Det är skönt att man suttit här själv och tyst i flera timmar, säger en deltagare.
– Man blir verkligen hyperfokuserad som i en trans, berättar en annan.
Flera av de medverkande i stickklubben upplever att hantverket förstärker koncentrationsförmågan samtidigt som det bidrar till lugn. På så sätt är handarbete en avslappnande hobby under pluggpauser, men den kan även ha positiva effekter på studierna.
Linnea Sandén, en av ledarna för stickklubben, berättar att hon brukar sticka på föreläsningar.
– Särskilt om det är en bra föreläsning. Det hjälper mig att hålla fokus, man blir liksom extra ”locked in”, säger Linnéa Sandén.
Samtidigt finns de som föredrar att arbeta i ensamhet och vars hantverk härstammar från ett eget intresse och driv, snarare än en grupps initiativ En av dem är studenten Fanny Norblad, som stickat sedan barndomen.
– Jag lärde mig att sticka när jag var 10 år gammal, men tog upp det igen under pandemin. Mitt stickande går i perioder, om jag har ett roligt projekt kan jag sitta varje dag, annars kan det gå lite tid emellan. Det varierar, berättar hon.
Foto: Fanny Norblad
Fanny har tydligt märkt av det ökade intresset bland vänner och kursare.
– Många tycker att det är väldigt imponerande, det är vanligt att folk vill lära sig. Jag har försökt lära lite kompisar speciellt när de är precis i början, då är man oftast helt lost, säger Fanny.
För Fanny handlar stickning dock mindre om avslappning och mer om fokus och glädjen i den färdiga produkten.
– Jag spänner mig ganska mycket när jag stickar så jag kan få rätt ont i händerna och nacken, men det är skönt för hjärnan att göra något monotont och slippa att tänka på annat. Jag gillar främst att skapa kläder. Ibland känner jag till och med igen mönster på stan, sånt tycker jag kan vara lite roligt, säger Fanny Norblad.
För andra har hantverket utvecklats till mer än en hobby. Studenten Anna Fogelquist driver smyckes-varumärket Smyck4, där hon säljer handgjorda smycken både via Instagram och i butik.
– Jag pysslade mycket som liten, och det är något som kommit tillbaka i vuxen ålder. Jag började göra smycken under pandemin då jag kände att jag behövde något kreativt utlopp. Jag började med att göra enkla pärlhalsband och gick sen lite på silversmideskurser. Det hela slutade med att jag började hamra silver på mitt korridorsrum, säger Anna Fogelquist.
Det som började som enkla pärlhalsband växte snabbt till mer än en fritidsaktivitet.
– Det blev en dyr hobby, så jag började sälja till kompisar under gymnasiet. Sen hyrde jag en hyllplats i en butik under mitt utbyte, och efter det har det bara rullat på, säger Anna Fogelquist.
Anna ser också tecken på ett ökat intresse bland studenter.
– När jag pratar om min hobby är det några kompisar som har sagt ”Va kul! Jag vill också sitta tillsammans och pyssla någon gång!”, men för det mesta sitter jag själv och skapar, berättar Anna Fogelquist
Trots att smyckestillverkningen har haft en positiv påverkan på Annas fritid märks det skillnad i när ens hobby blir en extra inkomst.
– Mitt hantverk har påverkat mitt studentliv både positivt och negativt, skulle jag vilja säga. Det är en riktigt rolig fritidssyssla som paus från studierna, men nu när min hobby även blivit mitt side hustle så blir det lite mer press kring det hela, men för det mesta är det jättekul, säger Anna Fogelquist. Oavsett om det handlar om gemenskap eller egentid verkar en sak vara tydlig: Hantverket börjar få en självklar plats i studentlivet.
Att fler och fler studenter söker sig till hantverk syns även tydligt bland medlemmarna hos Lunds Öppna Verkstad. Den ideella föreningen erbjuder tillgång till allt från symaskiner och 3D-skrivare till elektronik, keramik och träverkstad. Maskiner som få studenter har råd eller plats för hemma.
– Det finns absolut ett ökat intresse. Det är väldigt högt tryck på säkerhetskurserna i trä- och metallverkstaden samt keramikverkstaden. Senaste gången vi erbjöd de kurserna sålde de slut på två minuter, säger Annika Nivestam nyckel- och styrelsemedlem.
Föreningens modell bygger inte på undervisning, utan på kunskapsutbyte.
– Vi vill möjliggöra hantverk för alla. Här lär man av varandra, delar med sig av kunskap och hjälps åt. Många har inte utrymmet eller verktygen hemma, då kan man komma hit och få den möjligheten, säger Annika Nivestam. Idag har föreningen omkring 320 aktiva medlemmar och en stor del av dem är studenter, främst i åldrarna 20 till 30 år.
Det växande intresset för hantverk genom föreningar som Löv verkar inte vara en slump, utan en hobby som allt fler studenter aktivt söker sig till i sin vardag.
Att hantverk är ett moderiktigt tidsfördriv är alltså svårt att argumentera emot. Med fördelar som gemenskap, kreativt utlopp och en faktisk slutprodukt är det en hobby som verkar locka studenter extra mycket. Kanske är det just i kontrasten mellan kurslitteraturen och pysselhörnan som vi finner svaret på varför. I ett studentliv präglat av teori, deadlines och skärmar erbjuder hantverket något annat: stillsamhet, fysiska resultat och belöning. Något som inte bara kan tänkas fram – utan måste göras.
