Jag fick ett mail från Hasse, före detta teknolog på maskinteknikprogrammet. Han har nu jobbat i drygt fyra månader på sitt första jobb som civilingenjör. Han trivs väldigt bra men har funderat en hel del på utbildningen vid LTH.
Han diskuterar Excel-programmering, användning av Powerpoint, retorik, globalisering, verklighetsanknytning i utbildningen och språkkunskaper.
Allt är alltså mycket konkret och kan fungera som direkta inspel till vad man kan förstärka och förändra i utbildningen. Sådan information tar programledningarna tacksamt emot. Det är därför vi kommer att jobba hårt för att förstärka alumni. Hasses kompisar kommer att vara medlemmar i alumni när de lämnar LTH. Vi skall se till att vi kan nå dem och att de kan nå oss. Vi vill också hjälpa till med att utveckla Hasses kompetens när han varit ute och jobbat några år. Först då tycker jag att vi uppfyller vårt samhällsuppdrag att förse svensk industri med kvalificerad arbetskraft.
Hasses funderingar visar på vikten av att hela tiden arbeta med utbildningens innehåll och pedagogik för att ligga i frontlinjen.
Jag kan inte låta bli att göra en historisk jämförelse som beskrivits av Boel Berner vid Linköpings universitet.
I början av 1900-talet fanns ju bara KTH (LTH är ju endast drygt 40 år). Pedagogiken vid KTH var då inriktad på att skapa ”riktiga män”. Det var en utpräglad pluggskola. Utbildningen skulle vara hård och kräva sin man. Det fanns kritiker redan då som tyckte att ”pluggpedagogiken” skapade tafatta och osjälvständiga ingenjörer. Man diskuterade detta till och med i riksdagen. Riksdagsman och rektor J Centerwall uttryckte följande i riksdagen 1902: ”en märkvärdig blandning av småskola och högskola. Teknologerna verkar olyckliga och pressade av kraven som ställs”.
Visst har vi en historisk ballast att bära på när det gäller teknisk utbildning men på LTH strävar vi mot ett Genombrott för en pedagogik som stödjer den tekniska utbildningen.
Slutligen:
Mitt svar till Hasse är att utbildningen förändras mycket just nu och flera av de saker som Hasse nämner arbetar vi redan med.
Det är inte bara Hasses goda idéer som jag uppskattar. Jag är mest glad för att han engagerar sig för LTH. Det har vi stor nytta av. En gång LTH-are – alltid LTH-are!
Tack Hasse!
Läs alla Anders Axelssons blogginlägg!
Rektor, LTH
