Det var fullproppat när en av näringslivets tolvtaggare, Cristina Stenbeck, lockats till Lund av Lundaekonomerna. Men även en ”lyckad föreläsning” ligger i betraktarens ögon. Lundagård skickade den svårimponerade Sebastian Hagberg.
Ibland undrar man varför människor i näringslivet har så bra självförtroende. Det kan inte vara deras prestationer, för de flesta talar med samma lediga självklarhet oavsett om deras företag går med vinst eller redovisar röda siffror.
Cristina Stenbeck är framgångsrik. Hon är styrelseordförande för Kinnevik, ett investmentbolag som bland annat har Tele2, MTG och Metro i sin sfär. Hon tog över bolaget efter att hennes kände far, Jan Stenbeck, avled i en hjärtinfarkt 2002. I dag är hon i Lund, tillsammans med ledande personer i två av hennes bolag. Dessutom är två trainees på plats. Tanken är att visa hur man kan göra karriär inom Kinnevikkoncernen.
För att presentera bolaget visar man en film som är så överdrivet storslagen att den för tankarna till Tom Cruise i Magnolia. “Now I want you to follow me on a journey”, förklarar Stenbeck, och sen följer ett kollage av bilder där man bland annat får se arkivbilder på Jan Stenbeck och grafik över hur företagen i Kinneviksfären tar över jordklotet. Musiken är maffig. Det är följdriktigt att en av personerna i filmen slår fast att “The winner always goes home with the prom queen”.
Evenemanget är en pitch. Vad Cristina Stenbeck och hennes kollegor försöker göra är att sälja in Kinnevikkoncernen som en attraktiv plats att arbeta på. På så sätt kan de locka till sig de mest talangfulla studenterna i Lund. Problemet är att säljsnack ofta kräver att alla i rummet håller väldigt många – ibland motstridiga – idéer i huvudet samtidigt.
“Vi vill ha människor som inte tänker som alla andra”, säger Tele2-höjdaren Anders Olsson. “Inga ensamvargar. Vi vill jobba i lag”, säger Cristina Stenbeck.
Passion. Integritet. Transparens. Carpe diem. Hårt arbete. Men glöm inte att ha kul också. Nu fattas bara att någon säger att ingen dag är den andra lik, tänker jag.
“Ingen dag är den andra lik”, säger en trainee.
Om jag hade planer på att göra karriär inom Kinnevikkoncernen hade detta föredrag gjort mig skräckslagen. Ingen människa kan väl se på denna digra kravlista och tänka att: Det här är jag. När evenemanget är slut lyssnar jag på studenterna som strömmar ut ur universitetshusets aula. “Shit, vad taggad jag är”, säger en tjej. “Man blir ju ganska inspirerad”, säger hennes vän.
Det är då jag förstår: Människor i näringslivet har inte fått sitt självförtroende genom yttre omständigheter. Det har alltid funnits inom dem. Så får de också gå hem med balens drottning. Det är bara att gratulera.
