Pojkars läsförståelse blir allt sämre samtidigt som kvinnorna blir fler och fler på universiteten i Sverige. Finns det några slutsatser att dra av det här?
– Vad jag ska göra med min utbildning? Nej, inget speciellt.
Den indiska kvinnan som just besvarat min fråga tittar oförstående på mig samtidigt som hon med van hand formar riset till munsbitar. Det är februari 2013 och jag sitter i en caféteria på ett universitet i södra Indien. Jag har i mejlen hem till Sverige berättat hur förvånad jag är. Universitetet jag bor på är totalt dominerat av kvinnor. I uppsatsen jag skriver drar jag slutsatsen att det snart kommer göra avtryck i det totalt mansdominerade samhället.
Allt efter att veckorna går förändras dock bilden. Ju mer jag frågar, desto mer paradoxal blir verkligheten. Kvinnornas historier stämmer inte överens med statistiken. De pluggar för att öka sina chanser på äktenskapsmarknaden, eller helt enkelt för att skjuta upp sitt giftermål några år. De allra flesta räknar med ett liv som hemmafruar. Innan jag åker hem någon månad senare omformulerar jag motvilligt min slutsats.
I Sverige ser vi tendenser till en liknande statistik vad gäller antal kvinnliga studenter. Kvinnor har sedan mitten av 1970-talet varit i majoritet på universitetens grundutbildningar. De senaste 20 åren har pojkar halkat efter allt mer i grundskolan och i slutet av förra året rapporterade Skolverket att skillnaden mellan flickors och pojkars slutbetyg i grundskolan ökar. Färre pojkar blir behöriga till gymnasieskolan medan det motsatta gäller för flickorna. En utveckling som oundvikligen kommer märkas i ännu större utsträckning också bland landets högskolor i framtiden.
Det är lätt att förfäras. Basunera ut mannens eventuella undergång. Precis som många av de som jag och reportern Karolina Jakstrand intervjuat till tidningens reportage påpekar så är det här också en utveckling som potentiellt kan bli ett stort samhällsproblem. Vad händer när pojkar inte har de grundläggande förmågor som behövs för att fungera på arbetsmarknaden?
Samtidigt är det viktigt att inte göra som jag gjorde i Indien och dra storslagna slutsatser av statistik. Akademiska meriter är inte någon garanti varken för att makten i samhället kommer bli mer jämt fördelat eller för att kvinnor för den delen på något sätt skulle ta över. Det är också viktigt att inse att Sverige har en professorskår som till nästan 80 procent består av män och som i nuvarande takt inte kommer vara jämställd förrän runt 2050.
Både vad gäller antalet behöriga till grundskolan och antalet professorer handlar det helt enkelt om en systematisk snedfördelning som missgynnar det ena könet.
Svenska kvinnor pluggar inte för att bli bättre fruar, men de nekas fortfarande, precis som de indiska, positioner som ger reelt inflytande i samhället. En första lösning på problemet kanske kan vara att låta pojkar öva läsförståelse med orden ”förlegade könsroller”.
Annika Skogar
Redaktör
