Det är högsommar i Lund och Var Gladspexarna bjuder på revy istället för traditionellt spex. På Stenkrossens intima scen möter publiken scouter i trubbel, TikTok-beroende dinosaurier och ett olyckligt par som sjunger om vägarbeten – allt med charm, värme och studentikost allvar.
Föreställningen öppnar trevande med en scouttrio i vardagsdjungeln. Här etableras formspråket: enkel rekvisita, sparsmakade kulisser och fokus på kroppsspråk och ljud. Ingen stark start, men publiken får tid att hitta tempot.
Snart tar det dock fart. I ”Skånasic Park” kastas vi tillbaka till framtiden, där två ungdomar ska få lära sig hur mänskligheten under 2000-talet förlorat kampen mot mobilberoendet. Influencer-raptorer jagar likes, och staten har givetvis försökt mörklägga allt. Det är rappt, satiriskt och träffsäkert – kanske showens mest lyckade sketch.
Antikrundan gör entré i två tappningar: en plastgrävmaskin som “tilldelas” rollen som kinesiskt hantverk, och en hyllning till kebabpizzan. Det är snillrikt skrivet och publiken skrattar åt detaljerna. Sen kommer sketcher om ”mental boxning” och en sång om kompaktboende i AF Bostäders regi. Äntligen ett riktigt bra sångnummer. Publikkontakten förstärks av ”ChatGBG”, en AI full av göteborgska ordvitsar. Likaså i ”Love is deaf”, där kärleken dör när mannen visar sig prata skånska.
I sketchen om pappan i Vita huset får vi politisk humor, han hittar lösningen på presidentens problem när barnen leker kull: ett tullkrig. Absurt, satiriskt och träffande. Ska man skratta eller gråta åt hur sanningsenligt de för fram det politiska landskapet? Publiken väljer skrattet. Revyn avslutas med en sång om Lunds vägarbeten där återkommande karaktärer knyter ihop föreställningen. Strukturen blir tydligare, men avslutet är inte det skarpaste.
De avskalade kulisserna ger de sju skådespelarna på scenen en chans att skina. Var Gladspexarnas komik levereras med hjälp av ett vasst röstskådespel, fysisk komik och lagom tempo. Ensemblen har tajming, leverans och ett starkt kollektivt driv. Det märks att de har roligt, och det smittar av sig.
Den glada revyn är ingen traditionell spexuppsättning men det är just det som gör den uppfriskande. Trots sina brister lyser briljansen och komiken så ofta igenom att man väljer att förbise skavankerna. Med sina många roliga sketcher, imponerande tempo och vitsar visar Var Gladspexarna att det inte behövs grandiosa kulisser, rekvisita i överflöd eller en bombastisk orkester för att få publiken att skratta högt. Det räcker med en plastgrävmaskin och en influencer-raptor med selfiepinne.
