Med Lunds studentliv som utgångspunkt skildrar Helena Thorfinn en vänskap som sträcker sig över decennier och kontinenter. Den fjärde väninnan är en roman som dröjer sig kvar långt efter första sidan.
Detta är en recension i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Majoriteten av min nöjesläsning består av nutida skönlitteratur som utspelar sig på samtida platser, men oftast i länder långt, långt borta. Därför är jag van vid att resa bort genom böckernas världar. Helena Thorfinns senaste roman Den fjärde väninnan tog mig däremot först till mina egna kvarter och till ett liv mycket likt mitt eget. Från Lunds kullerstensgator sträcker sig berättelsen sedan hela vägen till Kenyas kust.
Tre unga tjejer – Denise, Nilla och Ingrid – möts i slutet av 80-talet under sina studieår i Lund. Deras liv flätas samman på Lundagårds redaktion, i ett korridorsrum på Parentesen och i ett rökfyllt kollektiv på Lilla Fiskaregatan. Det var nästan märkligt att läsa om dessa platser som för mig är vardag. Thorfinn lyckas porträttera staden och studentlivet i ett nästintill drömlikt skimmer, utan att tappa känslan av verklighet.
Romanen hoppar mellan nutid och dåtid, mellan Lund 1989 och Kenya 2025. Det förflutna portioneras ut bit för bit, och länge finns en känsla av att något väntar på att avslöjas. Tidshoppen ger romanen ett driv, men under spänningen finns en berättelse om vad som händer med våra drömmar och ambitioner när livet inte riktigt blir som man tänkt sig.
Det hela mynnar ut i en redogörelse för vänskapen som kan finnas kvar när människor dras åt olika håll. Under romanens gång vill jag hela tiden vidare , både för att se vart väninnornas liv tar vägen och för att förstå vad som egentligen har hänt mellan då och nu.
Det som kommer få mig att komma ihåg boken långt i efterhand är vänskapen mellan de tre kvinnorna och den mystiska, nästan själsliga närvaron av den ”fjärde väninnan” – Karen Blixen. Vänskapen är både en trygghet och en påminnelse om vilka de en gång var tillsammans.
I slutet känns det som att alla fyra kvinnor var minst lika verkliga som vem som helst, och det är kanske det finaste betyget man kan ge en författare. Den fjärde väninnan handlar om vänskap, men också om vad som händer med våra ambitioner och föreställningar om livet när åren går – och om människorna som på olika sätt hjälper oss att hålla fast vid dem.
Det är svårt att tänka sig en mer passande bok att starta höstterminen med än Den fjärde väninnan. För när Lund vaknar till liv igen, korridorerna fylls och hösten på nytt känns som en chans att börja om, är det lätt att dras med i samma känsla som romanens tre väninnor en gång gjorde. För den som återvänder till Lund efter sommaren blir det också en påminnelse om att studentlivet är tillfälligt, medan vänskaperna förhoppningsvis inte är det.
